Transskolan

Orden är viktiga (Transskolan, lektion 1)

Transskolan är igång och vi börjar med begreppen. Det är nämligen svårt att prata på ett vettigt sätt om trans utan att ha rett ut vad olika ord betyder och vilka ord som är passande att använda. Alla tycker, tänker och definierar inte exakt likadant, men det här är grunden för min egen genomgång.

Ordet ”transperson” är ett samlingsnamn för transsexuella, transvestiter och de som på något sätt identifierar sig bortom tvåkönsnormen. Transpersoner är alltså alla som själva identifierar sig som trans.

En transsexuell person har en könsidentitet som inte överensstämmer med det kön som den tillskrevs vid födseln, vilket ofta också blir det kön som omgivningen anser att den har. En transsexuell person vill därför ofta:

  • få ett juridiskt kön som stämmer med det egentliga könet, istället för det medfödda
  • behandlas som sitt egentliga kön av omgivningen (rätt pronomen, egenvalt namn och så vidare)
  • korrigera kroppen så att den stämmer bättre med det egentliga könet.

Observera att transsexualism är den rätta böjningen, inte ”transsexualitet”. Det handlar ju inte om en sexualitet och -ism är en vanlig ändelse när det gäller sjukdomar och syndrom. I dag är transsexualism nämligen en psykiatrisk diagnos. Du måste få den diagnosen för att få könsbekräftande (också kallad könskorrigerande) behandling.

En transvestit känner sig i grunden nöjd med sin kropp och den könsidentitet som hen tillskrivs av omgivningen, men vill vid vissa tillfällen gestalta en annan könsidentitet i kläder och könskodade beteenden, ibland med ett annat namn. Det klassiska exemplet är en man som ibland vill klä sig i kvinnokläder. Kvinnor som klär sig i manskläder blir inte lika ofta uppfattade som transvestiter av omgivningen. Exakt vem som är transvestit eller inte är förstås upp till personen själv att bestämma, liksom alla former av identitet ska vara upp till varje individ att själv definiera.

En transperson som inte är transsexuell eller transvestit kan till exempel känna att den är båda könen (bigender), inget kön alls (nongender) eller mittemellan könen (intergender). Här finns många fler begrepp som är relevanta och olika begrepp känns olika bra för olika personer.

Ordet icke-binär används ofta om transpersoner som inte identifierar sig som entydig man ELLER kvinna. En binär transperson är då en transperson som definierar sig som antingen man eller kvinna.

En transperson kan vara en hen, men behöver inte vara det. Hen är väldigt användbart när könet inte är relevant (som ersättning för ”han eller hon”) och de som själva trivs bäst med hen ska förstås kunna kräva att omgivningen respekterar det, men hen som pronomen bör helst inte användas om det finns ett könat pronomen som passar bättre. Om du är osäker på en persons föredragna pronomen – fråga!

Ett viktigt ord när det handlar om trans är transpersoners ord för alla som inte är trans: cispersoner. Ord finns nämligen till i relation till varandra. Precis som ordet ”heterosexuell” får sin funktion i relation till begreppet ”homosexuell” så behövs det ett ord för ”icke-trans”. Medan trans på latin betyder ”över till andra sidan” betyder cis ”på samma sida” och ordet betecknar de som är nöjda med den medfödda kroppen och könsidentiteten.

Texterna nedan handlar mest om transsexualism, eftersom det är vad jag själv känner till bäst. Det är alltså inte alls heltäckande för området trans*.

 

Intersex (Transskolan, lektion 2)

Det är inte självklart att intersex-frågor är trans-frågor, men det finns en strävan efter att inkludera intersexuella i transfrågorna, eftersom det finns en hel del gemensamma nämnare. Dessutom tycker jag att folk i allmänhet kan alldeles för lite om intersex, så varsågod: en lektion i ämnet, som jag inte alls är expert på, men ska försöka skildra korrekt.

Intersexualism är inte samma sak som identiteten intergender (att vara mellan eller bortom könen). Intersexuella kallades förut hermafroditer, men det är ingen korrekt term. En hermafrodit är någon som har två biologiska kön samtidigt – vilket sniglar kan ha, eller karaktärer i grekisk mytologi, men inte livs levande människor (åtminstone inte i vetenskapliga termer).

Intersexuella har en oklar könstillhörighet som antingen märks vid födseln eller visar sig i puberteten. I vissa fall visar sig tillståndet först när personen har svårt att skaffa barn. Här handlar det om att kroppen inte ser ut på det sätt som läkarvetenskapen menar att en tjej- eller killkropp ska se ut. Det kan vara så att könsorganet inte ser ut som i anatomiböckerna, eller att kroppens utseende inte anses stämma med de könshormoner som utvecklas i puberteten.

Det finns massor av olika intersexuella tillstånd som är sinsemellan mycket olika. Vissa intersexuella vill korrigera sin kropp, andra inte. Vissa får dock sina könsorgan korrigerade direkt vid födseln, vilket ofta innebär att de tilldelas ett kvinnligt kön – något som inte alltid stämmer med personens egentliga könsidentitet senare i livet.

Det är långt ifrån alla intersexuella som identifierar sig själv som intersexuella. Att ha ett medicinskt tillstånd kopplat till biologisk könstillhörighet och könsutveckling är inte samma sak som ett behov av identitet.

 

Kan man byta kön? (Transskolan, lektion 3)

För det första: ”byta kön” är faktiskt ett riktigt dåligt begrepp. Det implicerar att personen har ett kön och byter till ett annat, medan transsexuella har ett kön som inte stämmer med kroppen och det juridiska könet, som då behöver rätta till, alltså ”korrigeras”. Det vedertagna ordet är könskorrigering, man korrigerar det som inte stämmer. Processen kallas ofta för transition och behandlingen kallas könsbekräftande, eftersom den bekräftar det egentliga könet.

De flesta transsexuella har som slutmål att de ska passera, det vill säga att personer som träffar dem för första gången rent spontant ska tolka dem som det kön de egentligen har, inte det de föddes som.

Varför är någon transsexuell? Det finns mängder med förslag till svar, men mitt förslag är helt enkelt att vi släpper frågan. Vissa personer känner väldigt starkt att deras kropp inte stämmer med den de är. Varför de känner så är egentligen inte viktigt. Det vi kan konstatera är att denna önskan, vare sig den har uppstått tidigt i livet eller först i vuxen ålder, tenderar att vara så pass stark att personen är beredd att genomgå både utredning, hormonbehandling och operationer, hellre än att fortsätta ha den hormonuppsättning och den kropp de hade innan. Denna önskan är så stark att det blir psykiskt påfrestande att inte få genomgå korrigering.

En transperson som inte har genomgått korrigering, men är på det klara med sitt egentliga kön, kan sträva efter att uttrycka det på olika sätt (namnbyte, byte av pronomen, kläder o.s.v.) innan utredning och korrigering, men kan också vänta tills efter korrigeringen.

Vissa transpersoner byter namn innan korrigeringen medan andra väntar. Tiden innan korrigeringen – och den tid då den aktiva korrigeringen pågår – är ofta en svår tid med mycket ovisshet och ångest. Att vara född i fel kropp är nämligen ångest i sig och att inte veta ifall man får göra något åt det är väldigt tufft.

 

Att bli utredd (Transskolan, lektion 4

Utredningen som görs innan en könskorrigering kan pågå i allt från ett halvår till ett par år. Den kan resultera antingen i diagnosen transsexualism eller i någon annan diagnos, till exempel Könsidentitetsstörning UNS. Det finns viss möjlighet till könsbekräftande behandling även för dem som inte får diagnosen transsexualism, men det är inte lika självklart.

Utredningen har fått mycket kritik för att den bygger på förlegade könsroller och fördomar kring vad en man eller en kvinna är. De tester som görs och de frågor som ställs kan upplevas som förnedrande, till exempel ingående frågor om sexliv. Utredarna uppmanar till ventilering av tvivel, samtidigt som det kan kännas mycket riskabelt att faktiskt berätta något som inte gynnar ens egen önskan.

I mina ögon är det helt fel att jag som transperson ska övertyga vårdpersonal som sedan fattar ett beslut om mitt liv. Ifall jag anses beslutskapabel över huvud taget borde det vara jag själv som bestämmer över mitt liv och min kropp. En väntetid vore okej, liksom samtal där jag kan ventilera – men inte i form av samtal där jag vet att allt jag säger kan användas emot mig. Om jag som transperson fick bestämma själv vore det lättare att faktiskt tvivla och försöka fatta ett så bra beslut som möjligt, med stöd av vården.

Jag brukar jämföra med en abort, där det i Sverige idag är självklart – ifall graviditeten inte är långt gången – att personen själv fattar beslut kring sin kropp.

Tänk dig satt du verkligen, verkligen vill genomgå könskorrigering och att du måste övertyga andra om detta. Du tror att vissa saker som du kan säga är mer fördelaktiga än andra. Hur lätt känns det då att vara ärlig och trygg mot personer som avgör ens framtid?

 

Könsbekräftande behandling (Transskolan, lektion 5)

Behandlingen för transsexuella som genomgår könskorrigering är förstås olika. För det första beror det på om personen är mtf (male to female) eller ftm (female to male) eller icke-binär. Dessutom finns det förstås individuella variationer i vad personer vill göra och inte göra, och hur.

En person som tilldelats manligt kön vid födseln och genomgår könskorrigering kan genomgå flera olika behandlingar:

  • Hormonbehandling – dels blockering av den egna testosteronproduktionen, dels tillförsel av östrogen
  • Skäggborttagning
  • Förminskning av adamsäpple
  • Logopedbehandling
  • Bröstförstoring
  • Underlivsoperationer

För en person som har fötts med kvinnokropp och genomgår könskorrigering ser det lite annorlunda ut:

  • Hormonbehandling – tillförsel av testosteron
  • Logopedbehandling
  • Bröstborttagning – så kallad mastektomi
  • Underlivsoperationer – vissa genomgår dessa, andra inte
  • Kastrering – hysterektomi, numera valfri

Man kan lite krasst säga att nej, det går inte att byta kön – det går aldrig att skapa en annan kropp som är precis som om du var född med den. Men det går att göra en hel del.

Könsidentitet har olika plan. Psykologiskt, socialt, biologiskt och juridiskt. Psykologiskt känner sig en transperson redan som det kön hen faktiskt är. Socialt, det vill säga i samspel med andra, kanske hen inte uppfattas som det rätta könet förrän efter en korrigering. Biologiskt går det att ändra många aspekter av könsuttrycket.

Juridiskt har alla ett kvinnligt eller manligt personnummer. En transperson som har genomgått korrigering kan ansöka om ett ändrat juridiskt kön hos Socialstyrelsens rättsliga råd.

2012 ströks kravet på sterilitet för ändrat juridiskt kön struket. Tidigare fick transpersoner inte ha någon som helst möjlighet att skaffa barn efter korrigeringen – inte ens att spara ägg eller sperma var tillåtet. Nu krävs alltså inte kastrering, eftersom det strider mot grundläggande mänskliga rättigheter. Det är också tillåtet att spara könsceller, men de kan inte användas med dagens regelverk.

För en transman som inte genomgår kastrering kan livmoder och äggstockar finnas kvar. De ligger inaktiva så länge personen tar testosteron, men sätter i regel igång att fungera igen om testosteronbehandlingen avbryts. Det innebär att en person med manligt juridiskt kön kan genomgå graviditet, vilket Thomas Beatie är ett känt exempel på.

 

Hur beter jag mig mot en transperson? (Transskolan, lektion 6)

Hur ser du på någon att hen är transperson? Svaret är: Antagligen inte alls. De flesta transsexuella ”passerar” efter korrigering. Dessutom kan du träffa en transperson som i dina ögon framstår som sitt medfödda kön, samtidigt som det egentligen inte stämmer. Förutsätt inte att människor omkring dig är cispersoner.

De flesta transpersoner du har mött har du förmodligen mött utan att veta något om att de är, eller har varit, trans*. Därför är det viktigt att försöka ha transkompetens med alla människor, att aldrig tala negativt om transpersoner och att försöka vara så kunnig som möjligt för att undvika fördomar och plattityder.

De flesta som har genomgått en könskorrigering lever sedan sina liv utan att fästa så mycket vikt vid vad de föddes som och utan att tala så mycket om detta. Kanske ser de sig som före detta transsexuella, eller att de har transbakgrund, snarare än att de fortfarande ÄR transsexuella. Vad de föddes som spelar helt enkelt ingen roll – det viktiga är vad de faktiskt är.

Om du får veta att en person är trans eller har transbakgrund så är det antagligen ett förtroende. Det är inget du behöver berätta för alla du känner. Låt personer som är trans själva berätta det, om de inte uttalat ber dig om något annat. Du kanske har goda intentioner i att ”förvarna” någon annan, så att den personen ska bete sig rätt – men ta aldrig för givet att du har mandat att berätta, ifall inte personen uttryckligen har bett dig göra det.

Undvik att fråga så mycket. Om personen börjar tala trans*, svara och låt hen berätta – men passa inte på att lufta alla funderingar du själv råkar ha. Personen är antagligen ganska trött på det. Ställ inga intima frågor om operationer eller reproduktionsorgan. Utgå från att allting som på något sätt rör personens sexliv antagligen bara är intressant för personen själv och den/dem som hen/hon/han har sex med.

Fråga aldrig vad personen hette tidigare, eller något annat som har att göra med personens medfödda kön. Vill personen berätta så berättar hen – annars är det antagligen inte något som du behöver veta. Tala ALDRIG om ”ditt riktiga kön”, ”det du egentligen är” ifall du menar det medfödda könet.

Säg aldrig ”Du ser ju verkligen ut som en man/kvinna” och tro att det är en komplimang. Den person du har framför dig är det den är och det är egentligen ganska ointressant huruvida du tycker att den ser ut som det, eller inte. Skulle du säga motsvarande fras till en cis-person? Tänk på att inte behandla transpersoner annorlunda bara för att du själv tycker att de är annorlunda än cispersoner.

Pronomen som hon och han tenderar att vara känsliga ifall de används fel. Om det inte är alldeles uppenbart vilket pronomen personen VILL bli kallad – fråga! ”Vilket är ditt föredragna pronomen?” kan bespara dig risken att såra någon. Men: fråga helst inte inför andra, eftersom det kan kännas obekvämt. Och om du redan har information om vad du ska säga – säg det!

Var öppen för att personer kan vilja kallas hen. Använd det gärna hen om personer vers pronomen du inte känner till, vare sig du tolkar dem som trans eller cis. Men kalla inte slentrianmässigt transpersoner för hen! Om du vet en persons föredragna pronomen, använd det.

Om du säger fel någon gång, be om ursäkt och bättra dig. Men säg inte fel gång på gång utifrån synen att det är okej när det är en transperson. Personen är det den är och att säga rätt pronomen ska vara naturligt. Gör det inte till något jobbigt. Ta det som en självklarhet – för det är det.

Du har säkert en hel del bilder av hur en man ska vara och hur en kvinna ska vara. Antagligen har du också idéer om hur en transman eller en transkvinna ska vara. Utgå från att det inte är någon skillnad mellan hur en transman och en cisman är, och vice versa – men utgår heller aldrig från att en transperson ska vara en stereotyp. Alla har rätt att uttrycka sin könsidentitet precis så som de själva trivs med.

Transpersoner får också bryta mot normer. Det gör dem inte mindre äkta. Se inte ner på en transperson som i dina ögon inte ”lyckas” vara sitt egentliga kön – se helt enkelt aldrig ner på någon person, trans eller cis, baserat på hens könsuttryck eller könsidentitet.

 

Länkar

Annonser

3 reaktioner till “Transskolan

  1. hej, jag är transperson och måste bara säga att jag känner otroligt obehag av din förklaring av vad transperson står för.

    ”Ordet ”transperson” är ett samlingsnamn för transsexuella, transvestiter och de som på något sätt identifierar sig bortom tvåkönsnormen. Transpersoner är alltså alla som på något sätt känner att de har med trans* att göra. Asterisken i trans* är ett fiffigt sätt att visa att det handlar om alla former av trans-identiteter, inte bara transsexualism eller transvestism.”

    för det första. säg inte trasvistit. det är ett skällsord som länge använts för att förnedra transpersoner. för det andra så räknas inte drag queens/cross dressers in under begreppet transperson, då denna företeelse ofta handlar om att klä ut sig för nöjes skull. en drag queen kan utstå mycket förtryck, ja, och det beror på samma föreställningar om att män ska vara på ett vist sätt, precis som tex transkvinnor får utstå, men drag queens väljer väldigt ofta när och var de ska ha på sig sina klänningar. de kan ta av sig sitt smink och vara helt accepterade av samhället. en transperson kan inte det.

    transvistit är alltså ett ords som cis-personer använt för att ogiltigförklara transkvinnor mest, kalla dem ”män i kvinnokläder” istället för att erkänna dem riktiga kvinnor.

    transsexualism är även en utgående term, dvs en term som inte längre bör användas även inom vården eftersom det här med att ”transexualism är en sjukdom” håller på att ändras. det har även varit korrekt att säga transexuell, men den termen blir nu utbytt mot transperson, eftersom många annars tror att vi bara kan vara binära transpersoner, dvs bara män och kvinnor och byta därimellan, vilket så klart inte stämmer.

    jag vet att du vet saker om detta, du har gått igenom mycket som jag även gått igenom, och jag menar inte att du har helt fel om hur det är att vara trans eller vad det innebär att vara trans. jag älskar dig, rent ut sagt, för att du står upp för den du är och delar med dig av dina tankar och åsikter. men jag tycker det är viktigt att speciellt transpersoner som oss vet vad begreppen står för och inte lär ut att andra ska använda ord som förtrycker oss, om du förstår hur jag tänker?

    många andra saker du säger är väldigt bra och jag är tacksam för att du finns. /theo

    1. Hej,

      Du kanske såg att jag skrev ett svar tidigare, men det blev så hastigt att jag ville skriva ett helt nytt lite längre fram. Inte för att jag egentligen ångrade något jag skrev, men för att jag ville tänka igenom mer.

      Jag är ledsen att du känner ett obehag inför min beskrivning. Den är absolut inte perfekt på något sätt, men av din kommentar så verkar det som att vi har ganska olika syn på vissa sakfrågor, så jag håller nog tyvärr inte med om just det du skriver.

      Transvestit är ett ord som vissa människor använder om sig själva och definierar sig som. De känner inte att de är drag queens eller crossdressers, utan att de är transvestiteter. Det är inte alls bara ett förnedrande skällsord och jag känner inte heller igen mig i din beskrivning av hur det har använts. Det är möjligt att ordet har använts som du beskriver – men inte bara så. Jag kan rekommendera serieboken ”Trans:it” om du vill läsa hur en person som definierar sig med begreppet transvestit beskriver sig själv och sitt liv.

      Det finns olika definitioner av transperson, det du reagerar på är min. Jag reagerar på din. Jag tycker visst att både transvestiteter, drag queens och crossdressers ska kunna räknas som transpersoner, om de själva identifierar sig med trans och transkamp. Jag tycker inte att graden av förtryck är det bästa kriteriet och jag tror inte heller att det alltid är så enkelt som du beskriver. Transvestiter brukar beskriva ganska djupa känslor av utanförskap och att de inte vågar stå för sig själva, för att de inte följer normen.
      Jag har aldrig förut stött på någon som säger att transsexuell är utbytt mot transperson. Transperson är ett bredare begrepp, transsexuell ett smalare. Jag håller med om att transsexualism inte bör ses som en sjukdom, men i nuläget är det tyvärr så. Det finns också massor med människor som definierar sig som transsexuella. Tycker du att du har rätt att berätta för dem att de inte får kalla sig det? Jag har också svårt att se att lösningen på det faktum att världen ser transpersoner som enbart binära är att vi kallar alla för transpersoner och inte kallar någon för transsexuell, även om de själv känner sig mest bekväma med det begreppet. Jag tror att om ett enda ord ska användas för alla, i en grupp där det finns skilda erfarenheter, så blir det lätt ett ännu större osynliggörande av transpersoner som inte passar in på begreppet ”transsexuell”. Det osynliggörandet är stort nog redan. Vi behöver absolut komma bort från bilden av att alla transpersoner är transsexuella, eller att alla som vill genomgå någon form av korrigering vill göra det lika mycket eller på samma sätt.

      Visst är det bra att inte lära ut ord som förtrycker, men jag tycker ärligt talat inte att jag gör det och jag tycker inte att de alternativen du presenterar är användbara. Definieringar ändras hela tiden, men det gör inte att dina definitioner och ditt sätt att tänka automatiskt är bäst – eller mitt! Olika sätt att tala lever ofta sida vid sida länge, innan något av dem helt försvinner.

      Tack för att du tog dig tid att kommentera! Hoppas att du inte tar illa upp av mitt svar!

      Sebastian

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s