Serielycka, kattmatta och sprängticka

Klara Wikstens ”Hjärnan darrar” är mer än värd allt beröm den har fått. En ömsint och hyllande blick på de människor som inte passar in. ”Dagarna”, Wikstens förra, var bra – men det här är ännu mycket bättre!

Ibids favoritsovsplats

En gång fick jag prinsesstårta av en låntagare. Nu fick jag en burk med sprängticka, även kallad chaga. Hälsokostsvamp. Här i närbild:

Instagrammat

Jag skaffade en alldeles egen Instagram-profil igår. Idag är den redan nere p.g.a. säkerhetskod som aldrig kommer fram. Men det här var vad jag fick upp innan dess:

Det känns som evigheter sedan Ann Jäderlunds förra. Men nu är allt förlåtet! #poesi #boktips

Ann Jäderlund!

#jäderlund

Ann Jäderlund igen

Lisa Wool-Rim Sjöbloms "Palimpsest" är en angelägen berättelse i speciell och stämningsfull teckningsstil #palimpsest #serier #adoption

Ny, vältecknad och angelägen serieroman!

Hej! #sol #vår #jag

Hej!

Daniel Clowes, en av mina absoluta favoritserietecknare! Ny serieroman på svenska: ”Patience”. Läskigt bra.

Psykiatri i serieform

Det finns ingenstans att fly (Häftad med flikar)

Ester Erikssons debut ”Det finns ingenstans att fly” är en väldigt konstnärlig, tung men samtidigt vacker serieroman om hur den som hamnar i psykiatrin blir patient med allt vad det innebär – mediciner, diagnoser, tvångsvård – samtidigt som det rent mänskliga i obearbetad sorg och en osäker tillvaro inte tillmäts samma betydelse. Starkt och smärtsamt. Väldigt vältecknad. Rekommenderas för alla som orkar.

En grafisk roman som har förändrat mitt liv

(Titeln på detta inlägg är rubriken för dagens lucka i LitteraturMagazinets julkalender på Instagram.)

Eftersom jag älskar denna genre fanns det flera värdiga kandidater, men valet föll på Henrik Bromanders ”Smålands mörker”. Litteratur kan få oss att uppleva och förstå något vi annars inte skulle ha lyckats sätta oss in i. Denna episkt tjocka roman låter oss följa Erik, en ung man med fascistisk ideologi. Läsning du aldrig glömmer.