Nytt personnummer – jippie-hjälp!

Jag har fått mina nya sista fyra siffror och nästan lärt mig dem.

Nu börjar det jag väntat och fruktat: krånglet med att få det bytt överallt.

På jobbet måste jag lämna in personbevis, vilket jag nog kommer behöva överallt annars också.

Men: jag måste logga in med e-legitimation för att få ut ett personbevis.

Det e-leg jag har idag är för helt fel personnummer.

Och idag insåg jag att jag som sett fram emot att ansökan till höstkurserna öppnar måste få personnumret ändrat där först.

Och på 1000 andra ställen.

Mina betyg är i fel personnummer. Mina läkemedelsrecept. Mina journaler. Och ungefär allting annat.

På måndag är jag ledig. Jag ska passa på att gå till närmaste skattekontor och säga:

”Hej, jag finns. Vad gör jag nu?”

En sån där dag

Jag klev upp vid tio imorse. Det var bra. Jag älskar att sova.

10.30 började jag åka till jobbet, för att jobba kvällspass på biblioteket.

Vid 12 var jag framme. Efter lunchen sysslade jag med faktura-attestering, besvara massa mejl och beta av ett antal telefonsamtal och ett möte.

Dessutom felanmälde jag en kopiator och fixade en utlåningsautomat som inte funkade. Fick rapport om att det började ta slut på bläck i publika skrivaren. Beställde nytt.

En kollega kom inte åt sin mejl, felanmälan på det. Avloppslukt i foajén, felanmälan på det. Som tur var fanns det andra som kunde ringa de samtalen.

Vid 16.00 gick jag på mitt pass. Fick en halvtimmeslång referensfråga om läkemedel. Alternativmedicin kontra skolmedicin, biverkningar kontra effekter. Försökte skriva ut ur FASS, men upptäckte att skrivarna inte gick att hitta eller lägga till. Samma på alla andra datorer. Felanmälan på det. Serverproblem. Inget att göra.

Precis då kommer en person och skriver ut massor med bilder. Bläcket i den publika skrivaren tar slut helt. Nu finns inga skrivare i funktion. (Personen ville dessutom inte ens ha bilderna eftersom de inte var i färg.)

Sedan blev det bara bättre. Många fina frågor om böcker och annat. Men jag kände mig mör ett tag. Det gör en lätt, såna här dagar.

Jag har tappat räkningen på rakningen

Det går långsamt, men det händer saker hela tiden, med kroppen. Den anpassar sig mer och mer till sin nya hormonbalans.

Håret på armarna har börjat smyga sig över på handryggarna. Håret på benen har tagit över nästan varje ledig yta (inklusive knäveck!) och börjar attackera fötterna också.

Jag har faktiskt precis tappat räkningen på rakningen – det vill säga, på hur många gånger jag har rakat mig i ansiktet och det behövs minst en gång i veckan. Nästa gång ska jag ta mustaschen också, den har fått vara kvar än så länge men det börjar kännas som att den mest gör sig löjlig på överläppen…

Brösten är håriga och ser ganska bra ut efter operationen förra året. Jag har fått tid till uppföljning hos kirurgen, kanske behöver det skäras lite, lite till på några ställen där det blivit veck. Men annars är det platt och fint.

Bröstmuskler har jag inte lyckats få så många, men annars märks det tydligt att jag har betydligt lättare att få muskler jag inte egentligen har förtjänat…

Rösten är som den är men kanske den också får fason på sig så småningom. Den är åtminstone mycket, mycket mörkare än innan!

Så jag är nöjd och ser fram emot kommande år i och med min kropp.

/Tekoppen

Helt sjukt absurt

IMG_5323

Idag har alltså Socialstyrelsen meddelat mig att jag ”är”, får vara man. Som om jag inte redan var det. Som om det var deras grej. Nej, jag är inte mera nöjd med SYSTEMET nu än innan, jag hade fortfarande velat få bestämma själv och jag tycker att det är absurt, sjukt sorgligt att en myndighet kan låta en nämnd sitta och besluta vad jag ”är”, vad jag får vara.

Men faktum kvarstår. Hösten 2009 lyckades jag själv förstå att jag ÄR man. September 2011 började jag könsidentitetsutredning. April 2013 fick jag diagnosen transsexualism och kunde kort därefter påbörja hormonbehandling. I maj 2014 genomgick jag bröstborttagning. Och nu idag, i och med det här beskedet – som jag har väntat på ett bra tag – är jag så ”klar” med den här ”korrigeringen” (eller ännu sämre: det här ”bytet”) som jag kan bli. Från och med nu är jag färdigbehandlad. Jag kanske behöver en mindre operation för att snygga till ärr, jag kommer att behandlas med hormoner livet ut. Men utredningen är över och nu handlar det bara om att fortsätta med det som redan är och har blivit.

Samtidigt börjar något stort nu som jag inte har sett fram emot. Detta med att rodda i att personnummer verkligen byts överallt. Jag höll just på att ansöka om en examen. Det blir inte direkt lättare av att personnummer inte stämmer mellan nu och då jag gick kurserna.

Vi får se.

Jag är för bra på måsten

Jag har alltid lite för mycket i mitt liv.

Jag brukar säga att det är lugnt, så länge det är kul så går det bra!

Men någonstans blir ju även det roliga till något kravfyllt.

Idag är en sådan dag då det känns som att det är en aning för mycket som trängs i mitt liv.

Samtidigt vill jag absolut inte släppa något. Inget alls!

Så jag försöker jobba på att inte ta in ännu mer istället…

Det är:

Inte. Helt. Lätt.