Serielycka, kattmatta och sprängticka

Klara Wikstens ”Hjärnan darrar” är mer än värd allt beröm den har fått. En ömsint och hyllande blick på de människor som inte passar in. ”Dagarna”, Wikstens förra, var bra – men det här är ännu mycket bättre!

Ibids favoritsovsplats

En gång fick jag prinsesstårta av en låntagare. Nu fick jag en burk med sprängticka, även kallad chaga. Hälsokostsvamp. Här i närbild:

Instagrammat

Jag skaffade en alldeles egen Instagram-profil igår. Idag är den redan nere p.g.a. säkerhetskod som aldrig kommer fram. Men det här var vad jag fick upp innan dess:

Det känns som evigheter sedan Ann Jäderlunds förra. Men nu är allt förlåtet! #poesi #boktips

Ann Jäderlund!

#jäderlund

Ann Jäderlund igen

Lisa Wool-Rim Sjöbloms "Palimpsest" är en angelägen berättelse i speciell och stämningsfull teckningsstil #palimpsest #serier #adoption

Ny, vältecknad och angelägen serieroman!

Hej! #sol #vår #jag

Hej!

Daniel Clowes, en av mina absoluta favoritserietecknare! Ny serieroman på svenska: ”Patience”. Läskigt bra.

Läsning i skuggan av livet

Jag är i Bryssel. Skulle ha åkt hem igår, men så blev det inte, på grund av terrordåden. Tack och lov hade jag bokat en flight vid femtiden på kvällen och inte vid åttatiden på morgonen. Nu försöker jag fördriva tiden tills jag vet något om hur, och när, jag kan komma hem. Allt är än så länge väldigt oklart.

Större delen av gårdagen kändes det osmart att gå ut, så jag följde nyhetssändningarna non-stop. Men på kvällen fick jag ro att läsa ut två böcker som jag redan var mitt uppe i. ”En underjordisk dagbok” av Dostojevskij (samma som i tidigare översättningar kallas ”Anteckningar från källarhålet”) och ”Konst: Essäer om extas och skamlöshet” av Jeanette Winterson.

Dostojevskijs korta och ganska tidiga bok om en elak och vidrig man var riktigt bra och intressant på många sätt och vis. Jag har tidigare inte läst mer än ”Brott och straff” och det var länge sedan, men nu kom jag på vad jag tyckte om med Raskolnikov: rösten som är så personlig och stark och verkligen sveper med sig berättelsen utanför alla ramar. Så är det här också. Huvudpersonen känns levande i allt sitt hat och självhat.

Wintersons konstessäer var tyvärr ganska uppblåsta och självförhärligande i tonen på ett sätt som inte gav mig samma glädje som hennes prosa. Sättet att såga allt realistiskt skrivande och alla ”vanliga romaner”. Hylla Konstnären som någon som har en Vision och direkt kunna säga vad som är (och inte är) KONST. Inte se något värde i något som inte är KONST. Samtidigt beklaga sin icke-litterära uppväxt och se ner på alla som inte kan sin litteraturhistoria utantill.

Men det fanns en del bra citat:

”Konsten kräver långa tidssträckor. I likhet med katter har böcker ingen armbandsklocka.”

”Vem som helst kan dra ner på kraften – det är inte så man skapar en mjukt rundad ton. En mjukt rundad ton som fungerar på oss är en stark ton som konstnären utsatt för väder och vind.”

”[…] författares verk är inte en kartläggning av deras kön, sexualitet, mentala och fysiska hälsa. Vi tänker ju inte värva dem till flottan – vi försöker bara bekanta oss med deras verk.”

Snart bär det av

Nästa vecka åker jag till Bryssel för att sitta i ett arkiv i en vecka. Sortera och digitalisera. Nu har jag börjat förbereda packningen och insåg att mitt favoritpackproblem helt uteblir: vilka böcker jag ska välja. För nu har jag en läsplatta med 150 böcker på. Väger nästan ingenting.

Både snopet och skönt!