De sista bilderna på Alice

För en vecka sedan var vi hos veterinär med Alice och det visade sig då att det i hennes papper fanns anteckningar om spridd cancer. Jag visste att hon hade haft en tumör, men trodde att den hade blivit bortopererad. Och jo, modertumören var borttagen men metastaserna återstod att operera. Den gången hade veterinären inte nog med utrustning för att utföra undersökning, eftersom Alice skulle behöva sövas för att kunna undersökas, så vi fick komma till ett djursjukhus idag. Alice fick komma i klämbur (en bur där katten kan ”fixeras” så att det går att injicera lugnande medel) och när hon sov fick hon komma upp på britsen och bli klämd på. Förhoppningen var att de mindre utvecklade tumörerna skulle ha tillbakabildats efter modertumörens försvinnande, men så var inte fallet. Cancern var mycket spridd med både små och stora tumörer och en tumör skulle snart spricka. Det var ingen större idé att operera – det skulle ha behövts flera operationer med månaders mellanrum och vi hade inte kunnat sköta om såren, Alice var så pass svårhanterad att vi inte ens har kunnat borsta henne ordentligt och hon hade mycket tovor i pälsen. Dessutom hade operationer bara skjutit upp problemet, cancern var elakartad och kanske även spridd till lungorna. Avlivning var enda alternativet och Alice dog stilla medan vi klappade och pussade henne, närmre än vi någonsin kunde komma medan hon var vaken.

Godnatt Alice. Jag sitter här med de sista bilderna på dig. Vi har köpt ett ljus att tända för dig ikväll och vi ska skriva ut en bild och hänga på vägen. Vi kommer att minnas dig och vi är glada över de två månader vi fick tillbringa i ditt sällskap.

<3 <3 <3 från dina hussar

Alice igen

Ja, jag har en väldigt hårig gardin…

Alice har haft många äventyr i görningen sedan sist. Först passade hon på att slicka på rädisor, äta blasten och kräkas på min pojkväns t-shirt. (Sedan dess har vi införskattat kattgräs.) Sedan lyckades jag klappa henne en lång stund igår – visserligen fräste hon väldigt mycket, men hon sprang inte sin väg och gjorde inte minsta ansats till att rivas eller bitas. På onsdag ska hon till veterinär för uppföljning då hon opererat navelbråck och tagit bort livmodertumörer (inklusive livmodern) strax innan jag fick henne.

Hälsar Alice

Ännu mera Alice

Igår fick jag lägga en näve kattgodis bara fem centimeter ifrån Alice nos. Dessutom höll jag på en hel del i hyllan ovanför henne och hon fräste bara i början. Idag ska vi kika på kattunge så inshallah, inshallah, snart kanske det blir tillökning :)

Alla älskar Alice

Två av Alice senaste gömställen. Annars har hon varit ute på en hel del utflykter på stora golvet, lekt med mattan och krupit under den, lekt med en kökdhandduk, hoppat upp på matbordet och klivit i ruccolan, luktat på allting… nu har jag meddelat katthemmet som hon kommer ifrån att jag inte vill lämna bort henne. På fredag ska vi dit och se om vi hittar någon kattunge som Alice kan få ta hand om tills den är mogen att flytta vidare. Hon ska tydligen vara väldigt mammig och förhoppningsvis kan det få henne att må lite bättre.

Älska, älska Alice!!

Uppdatering om Alice

På ytan kan det tyckas vara ungefär detsamma med Alice. Hon är fortfarande ingen social katt som stryker sig mot ben eller vill bli klappad. Hon söker inte närhet över huvud taget. Men, hon är betydligt mera avslappnad. Idag fick vi ta saker som låg i närheten av henne utan att hon fräste. När jag sträckte fram handen var det först när min hand var 15 centimeter ifrån henne som hon fräste och då sprang hon inte sin väg, som hon skulle ha gjort för bara några dagar sedan. När jag gav henne en skål med blötmat kom jag hela 5 centimeter ifrån henne med handen. Tidigare har hon sprungit sin väg även då. Så det går faktiskt framåt med Alice. Hon kan ligga så trygg som på bilden ovan. Fastän jag fotar henne – och det är verkligen något hon hatar! Alice må vara otroligt fin, men någon blivande fotomodell är hon inte :)