Böcker bortskänkes

Hej alla som eventuellt läser!

Jag har två böcker som är i behov av nya hem. Dels Henrik Bromanders alldeles färska (och otroligt fenomenala) serieroman ”Smålands mörker”, som jag fått dubbelex av från förlaget. Dels Francois Sagans ”Toxique”, som jag alltför sent insåg att den är på franska. Den ska vara självbiografisk och handla om morfinavgiftning.

Skicka en kommentar om du är intresserad. – Tekoppen

En promenad i Vällingby centrum

Jag skulle möta min mamma i Vällingby centrum härom dagen. Mamma kommer till mötesplatsen med andan i halsen. Hon säger att en äldre kvinna har bett henne om hjälp och att hon måste gå och se vad det gällde, det känns inte bra att hon gick därifrån. Jag frågar om kvinnans hårfärg och klädsel, berättar att hon sitter varje dag och ber om hjälp, hon vill ha pengar.

Nästa dag går jag förbi nämnda kvinna. Hon ber om hjälp och säger att hon har tappat sin plånbok för andra gången. Hon tappar sin plånbok varje dag, åtminstone säger hon det. Hon säger att hon behöver pengar till mat, en femma en tia en tjuga en femtiolapp en hundralapp. Jag ger henne en mellanstor summa, jag brukar ge henne pengar. Sedan går jag till Coop och passerar tio hemlösa människor varav två sitter och diskuterar det faktum att nationaldagen nu enbart verkar vara till för att ”hylla invandrare”. En annan sitter med en cigarett men verkar ha glömt det för den bara askifieras i hans hand. Han tänker på något helt annat.

Sist jag gick förbi här hade polisen satt handfängsel på en berusad man och tagit ifrån honom sju knivar som låg på marken bredvid honom. I lokaltidningen stod att han fick nyktra till i häktet. Jo, tjena. Han behövde något helt annat än att bara bli nykter. Men vem tar på sig att försöka få honom på fötter?

Det är ganska beklämmande att se människor som inte har någonstans att ta vägen utan bara ger väktarna jobb genom att hela tiden behöva avhysas från vart de än vågar sig på att gå in. Och den där kvinnan, som definitivt är över pensionsåldern, är hon hemlös? Säger hon att hon har tappat plånboken som ett trick? Efter att ha jobbat med dementa tycker jag att det känns fullt möjligt att hon är dement och faktiskt varje morgon vaknar upp, tror att hon har glömt plånboken och ger sig ut för att tigga. Att det är hennes enda återstående tanke. Och att pengarna hopas på hög i någon byrålåda.

Men vad vet jag om det.

Dagens dikt

Det ännu osagda vilar mellan oss
en koloss på stenfötter

Uttalat av torra läppar
lägger orden sig till ro
i hängmattan oss emellan

Alla dessa försök att nå
någonting strax utom räckhåll
Tusen tyglade skrik
Små spräckliga stenar

som jag andlös strör ut
på en stig där jag vet

att du passerar

Kan en kvinna bära byrå?

Jag sålde en byrå i veckan. En timme innan den skulle hämtas ringer mannen som ska köpa den och frågar ”Finns det någon kille hemma hos dig eller är det bara du hemma?” I det läget sade jag inte ”Jag är faktiskt kille” för det var ju inte det som saken handlade om. Jag sade bara att jag gärna hjälpte till att bära ner byrån för trappan – och det var ju det som behövdes göras. Att jag sedan kan tycka att huruvida en är beredd att bära byrå ner för två trappor inte har att göra med ens könstillhörighet, det är en annan femma.

Diverse citat

Hitta dessa i ett gammalt dokument. Så varsågoda…

Kruxet med biskvin är apostrofen.
/ Frank Zappa

Det här är livet, inte ett hälsohem.
/ Flatan

Tänder du ett ljus, skapar du en skugga.
/ Ursula K. Leguin

Verkligheten finns inte själv. Det jag kallar verklighet är bara resultatet av mitt sätt att se.
/ Peter Pohl

Vad är livet? En medelmåttig begåvad prostituerad från det allra lägsta samhällsskiktet, som tar din fördärvade själ som betalning för ett tio minuters nummer! En gatflicka som kan betecknas som elak och som stjäl allting från dig till och med det som finns i ditt hjärtas allra innersta skrymslen.
/ Valérie Valère

Vi arbetar i mörkret – och gör så gott vi kan – och ger allt vi förmår. Vårt tvivel är vår passion och vår passion är vår uppgift. Resten är konstens vanvett.
/ Joyce Carol Oates

Alla som vandrar omkring är inte vilsna.
/ J.R.R. Tolkien

Den som söker han letar.
/ Okänd

Here is a test to find whether your mission on earth is finished: If you’re alive it isn’t.
/ Richard Bach

Camillas sång

Apropå HBTQ – en fin liten låt från Anders F Rönnbloms andra platta Ramlösa kvarn (1972).

Var snäll och fyll Camillas vinglas
Ser du inte att hon vill ha mer?
Hon vill börja coola ner
innan solens första strålar dyker upp
när hon hör en tupp

Var snäll och fyll Camillas vinglas
Ingen risk, hon hittar säkert hem
Tar första bussen kvart i fem
Kommer lagom ner till stan
och får en kram av en vacker dam
som heter Ann – dom är kära i varann

Hon ljuger litet, och hon gråter litet
men till vissa frågor finns det inga svar
Hon ljuger litet och hon gråter litet
men till sist så finns det inga tårar kvar

och hon tar sin vän i handen
och tillsammans går de ner
till sjön

Var snäll och gör Camilla lycklig
hon behöver någon som är stark
hon förlorar mycket mark
om hon måste gå omkring i ensamhet
jag känner henne väl, jag vet

Var snäll och gör Camilla lycklig
lova att hon får det bra hos dig
annars kommer hon till mig
hon vet vägen upp till stugan där jag bor
med min äldre bror
hon stannar kvar
och leker några dar

Hon skrattar litet och hon gråter litet
när hon sent omsider dansar vägen fram
hon skrattar litet och hon gråter litet
hon blir överlycklig när hon träffar Ann

och hon tar sin vän i handen
och tillsammans går de ner
till sjön

Ledig dag. Jippie?

En ledig dag. Så här har den varit hittills:

Igår kväll skrev min sambo tenta vilket ledde till att vi kom i säng efter midnatt (det var inlämning 24.00). Under tiden som han skrev lade jag ut några annonser på blocket och 30 sekunder efter att den första hade kommit ut hade jag blivit kontaktad av en person som ville ha min gamla byrå. Sedan fortsatte det komma sms och telefonsamtal.

I morse hade jag satt klockan på sju – ledig dag, jovisst, men jag hade ett möte klockan nio på könsbytesutredningsmottagningen (långt ord!). Jag vaknade med ett ryck, konstaterade att jag var otroligt trött, insåg att jag lagt mig sent, klädde på mig, drack kaffe… konstaterade att jag fortfarande var otroligt trött och tänkte kolla vad klockan var, kanske jag kunde sova bara tio minuter till? – Klockan var 02.27. Först då insåg jag att väckarklockan inte ens hade ringt, jag hade bara trott att den hade gjort det. Så jag lade mig igen. Vaknade igen 06.30. Jag är i vanliga fall extremt morgontrött och vaknar aldrig innan klockan ringer. Men men. Upp upp!

Det gick bra på könsbytesutredningsmottagningen, en timmes samtal som kändes värdefullt och givande och fan och hans moster, men så finns det ju alltid den där anspänningen. Att hur jag säger och beter mig kan påverka min framtid väldigt radikalt. Snacka om prestationsångest. Var det där fel som jag sade, missuppfattade psykologen det? O.s.v.

Det hade ringt på min telefon redan på vägen dit och när jag gick ut från mottagningen hade ytterligare en drös människor velat befria mig från min byrå och min crosstrainer. Sedan ringde det nästan hela tiden medan jag åkte hem. Det landade på ungefär fyrtio personer som var intresserade av två möbler.

Och nu skulle jag till Spånga och hämta ut en kasse med böcker som jag hade glömt på bussen i förrgår. Först skulle jag bara ta mig till fots till hittegodsavdelningen som ligger far off i ett industriområde utan bussförbindelse. Efter mycket om och men hittade jag rätt gata, men jag var osäker på numret och ingen byggnad såg rätt ut. Så jag ringde. Och de sade numret och vad som skulle stå på huset. Och då lyckades jag strunta i numret på byggnaden, som alltså låg 50 meter från där jag stod, och gå till ett hus 500 meter bort där det stod rätt sak på huset – men det var ett bussgarage utan ingång. Så jag fick traska tillbaka. Och hittade rätt hus. Men dörren var låst. Ingen besökstelefon. Jag ville grina. Som tur var kom en person som skulle in och som hade passerkort. Så jag fick tillbaka mina böcker.

På vägen hem trodde jag att jag hade missat bussen, nästa skulle inte gå förrän om en halvtimme så jag fick lite panik – men den var bara försenad. Så jag kom hem. Och där hemma väntade dels ett presentkort på Adlibris (!!!) och dels en faktura från Bokus. Jag hade returnerad böcker men missat att betala någon kostnad som kvarstod, jag trodde att hela fakturan hade makulerats. Så det blev påminnelseavgift, vilket förklarar varför Bokus igår nobbade mig att få välja faktura. Jahopp.

Då gav jag upp lite. Och lade mig i sängen och sov. Och vår skyggis Tom, som sedan flytten har legat gömd under soffan och matvägrat, kröp fram och åt massa mat och sedan lade ha sig i en solbelyst fåtölj bredvid min säng. Jag vaknade till och konstaterade att han låg där. Han fräste och lade sig i soffan igen men så fort jag blundade till hoppade han upp igen och när jag vaknade nästa gång låg han kvar när jag gick ut ur rummet. Undrar om skyggisovana ens förstås vilket otroligt stort framsteg det är? Antagligen inte.

Nu sitter jag här och borde laga lunch, borde diska, borde gå med grovsopor, borde gå och handla. Ledig dag. Jaha. Var det så här en ledig dag var. Och jag ber om ursäkt för att jag ens har publicerat det här löjligt långa inlägget. Men de som har läst ända hit får faktiskt skylla sig själv. /Seb