Sofia Olsson – Ända hit

Sofia Olssons debutseriebok (senast kom småmysiga ”Hetero i Hägersten”) är allt annat än småmysig. Sofia/berättarjaget intervjuar fyra nya svenskar/invandrare som alla är kvinnor. Deras berättelser är både lika och olika varandra. På ett enkelt, avskalat sätt berättar Olsson om fyra livsöden. Det sker helt enkelt genom illustrerade intervjuer med återgivna repliker. Därmed får de intervjuade själva komma till tals samtidigt som intervjuarens osäkerhet inför själva intervjusituationen framgår tydligt. Jag tycker mycket om Olssons bok just för att den är enkel, men aldrig förenklad. Att den visar bristerna i SFI, integration och byråkrati, samtidigt som den inte skönmålar någonting annat.

Betyg: 7/10

Någon lustigkurre har ritat dit nakna bröst på en av kvinnorna. Suck!

Annonser

Claes Jurander – Nilsson

En bok (publicerad 1974) som sägs vara en föregångare inom svensk serieroman, och jag kan förstå varför. I textmässigt nedskalade, grafiskt enkla berättande bilder möter vi Nilsson, en nattvakt i ett köpcentrum. Han går runt i källarutrymmena varje natt, fastän det aldrig har dykt upp några tjuvar. Han berättar lite om sin barndom, om sitt liv. Det lyser igenom en stark socialistisk ådra men främst är det avskalat, tillbakalutat, stillsamt sorgset – och mycket enkelt. En serieroman väl värd att återupptäckas.

Betyg: 7/10

Karolina Bång – Handboken

Karolina Bångs Handboken består av en mängd olika serier av olika längd. En del är historiska, en del rent fiktiva berättelser, många har någon form av politisk udd och alla står för relationsanarki, hbtq-kamp och feminism. Det blir en ganska spretig samling, på gott och ond. De historiska serierna känns tyvärr mer som tidningstexter där bilderna inte tillför särskilt mycket, de har dessutom väldigt pytteliten text och är inte alls läsvänliga. De är lärorika, men något skolbokstorrtråkiga (förutom att inget av detta står i skolböckerna!). Och som helhet är albumet lite väl åt alla olika håll, det är en bra bred bild av Bångs fanzineproduktion men jag hoppas att framtida album kan ha mer renodling och lite mer fokus på fantasifullt fabulerande och mindre htbq-feministisk politisk korrekhet (men all kämpaglöd kvar!).

Betyg: 6/10

Ross Campbell – Wet Moon Volume 1: Feeble Wanderings

Wet Moon är en seriesvit om Cleo och hennes kompisar. Desperat hippa, men ensamma och allmänt irriterade på allt och alla. Det vimlar av piercingar, frisyrer, kläder men fokus ligger hela tiden dels på det grafiska uttrycket – som är superbt – och dels på dialogen. Här vimlar det av slang och outsagdheter, ofullständiga meningar. Vem är den och den? Hur hänger de här människorna ihop? Varför ditt, varför datt och vem är egentligen den där personen som skrämmer Cleo? Det är snyggt utan att vara övertydligt. Tvärtom är det ofta snarare undertydligt på ett både störande och underbart sätt. Jag ser mycket fram emot Wet Moon 2 som jag härligt nog har hemlånad!

Betyg: 7/10