Tematrio: Nobelpristagare

Lyran anordnar tematrio och ställer frågan:

Vilka är dina tre favoritböcker skrivna av författare som erhållit Nobelpriset?

Imre Kertész, Mannen utan öde. Konsten att skriva utan känslor är ofta konsten att framkalla känslor. Det är en konst som Kertész behärskar till fulländning. Jag har aldrig läst någon annan av hans böcker, men den här minns jag väl, fastän det har gått mer än fem år sedan jag läste. Få böcker har lämnat så mycket efter sig.

Ernest Hemingway, Den gamle och havet. En av de klassiker som verkligen har förtjänat sitt breda rykte, en av de klassiker jag inte skulle ha velat vara utan.

Seamus Heaney är en underbar poet. Jag läste honom för första gången 2002, i en bok av Peter Pohl: Jag saknar dig, jag saknar dig. Där fanns en svensk översättning av dikten Mid-Term Break som handlar om sorg och förlust. Helt klart en av de bästa dikter jag läst. Just nu läser jag en samlingsvolym med dikter av Heaney och kan bara konstatera att han är en häpnadsväckande ordsmed.

Väldigt stor mansdominans, men det är svårt att undvika i Nobelprissammanhang. De få kvinnor som tilldelats priset har jag antingen inte läst eller inte gillat, med Nelly Sachs som enda undantag. Andra som nästan kom med på listan är Albert Camus, för Främlingen, och Johan Steinbeck, för Möss och människor.

Joyce Carol Oates – Mörkt vatten

Kelly Kelleher sitter i en bil på väg genom ett träsk. Mannen som kör är senator för demokraterna. Han har fått i sig några drinkar för mycket på fjärde-juli-festen som de nyss har lämnat, han är stressad och vet inte om att den väg de svänger in på är ur bruk. Plötsligt far bilen av vägen, in i ett skyddsräcke. Skyddsräcket brister och bilen hamnar i vattnet. Senatorn lyckas ta sig ur men kvar i bilen blir Kelly som försöker överleva tills hon räddas – men hela tiden sipprar mer och mer av det mörka träskvattnet in i bilen och mängden syre minskar.

Kellys liv fladdrar förbi, helt utan kronologisk ordning, dagens händelser blandas med gamla minnen, verklighet blandas med dröm. Allting är väldigt osäkert och ganska så rörigt. De 150 sidorna är snabblästa, men långtifrån emotionellt lättlästa. Desperationen känns och slutet övertygar även om vägen dit inte varit helt fulländad.

Jag är imponerad av hur Oates lyckas skriva 150 händelserika sidor om ett så kort förlopp och det är intressant att se hur hon lyckats göra sig så fri från kronologi. Detta är inte Oates bästa bok, men å andra sidan är den långitfrån dålig och det är knappast en bok jag glömmer i förstone.

Om omvärderingar

Vad är detta? Jo, en hemtenta med tillhörande tekopp och bokhög. Kanske min sista littvet-tenta? Jag har egentligen hela tiden haft som mål att bli sjuksköterska men läste littvet för att få betänketid. Nu har jag insett att jag aldrig kommer att känna mig 100 % säker på någonting överhuvudtaget och att man måste chansa ibland. Det är inte kul i längden att inte ha något mål inom räckhåll. Så i slutet av augusti börjar jag förhoppningsvis en yrkesutbildning och det känns bara bra. Jag är ”taggad”.

Men nu är det uppsatsdags och en bokhög växer sig sakta större:

Se upp världen! Här kommer jag och en viss artonhundratalsdam:

Dagens citat

”Faderskapet kan aldrig bevisas; moderskapet är det enda man kan vara viss på. Men kvinnan har icke fått förvärvsmedlen till sin disposition, därför måste hon slå en man i slaveri att arbeta åt sig. Så har hon gjort från urminnes tider; men slaveri har alltid demoraliserat slavägaren, därför är kvinnan urartad, egoistisk, och i det närmaste omöjlig för samhället.”

August Strindberg 1885, ur novellen ”Nybyggnad” som ingår i novellsamlingen Utopier i verkligheten

Dagens citat

”Jeg vil ikke se Kvindesagen, som jeg selv ganske alene har bragt frem her i Norden og i en Aarække ene kæmpet for under Forfølgelse fra alle Sider, forfvrøvlet af uvidende Kvinder.”

Georg Brandes 1887

(Jag vill inte se kvinnosaken, som jag själv ganska ensam har lyft fram här i Norden och i en räcka av år ensam kämpat för under förföljelse från alla sidor, förfuskad av ovetande kvinnor.)

Grattis Poesidagen!

Pajazzo av Werner Aspenström fångar väl tiden och livet, känslan av sorg och förlust.

Slå sluter natten sina vingar
och du har ännu inte druckit dagen.
Där ligger din sorgsna rustning
ditt svärd av trä
din krona av snö
och över det som skulle vara en begynnelse
vilar redan det förflutnas berg.

(Werner Aspenström, ur Snölegend från 1949)