Kortrecensioner – Noveller

Mirja Unge – Brorsan är mätt
Första sidan var inte lätt att komma igenom. Ej heller första novellen. Men när jag vant mig vid Unges tonfall blev jag beroende av hennes skitiga historier. Dialogerna imponerar stort. Det handlar om marginalmänniskor, de psykiskt sjuka, de dysfunktionella. Det är ärligt. Trots ett intrikat skrivsätt – som måste vara allt annat än obearbetat – känns språket snarare rått än polerat. Rekommenderas!

Nikolaj Gogol – Kappan & Näsan
Näsan är en mycket fantasirik och komplett galen berättelse – jag anade aldrig att ryska klassiker kunde innehålla sådan surrealism, men nu är jag en smula mindre naiv. I korta drag kan berättelsen sägas handla om två ting: En man som hittar en näsa i sitt frukostbröd, och en annan man som vaknar upp utan näsa. Kappan är en berättelse om den fattige mannen som skaffar sig en fin kappa. Klädesplaggets betydelse har snart växt oproportionerligt stort i hans sinne. Jag gillade språket men var missnöjd med slutet.

Guy de Maupassant – Rosalie Prudent
En kvinna står anklagad för att ha mördat sitt barn – men varför? Humanistiskt och fullt av förståelse.

Anton Tjechov – Damen med hunden
Fint, är det ord jag kommer att tänka på. Sådär så att jag blir nostalgisk och mild i sinnet. Om människors kärlek. Skrivet på ett väldigt pragmatiskt och lakoniskt vis som aldrig trampar i sentimentalitetssträsket.

Annonser

4 reaktioner till “Kortrecensioner – Noveller

  1. Tack för lockande kortrecensioner.Här kommer inga recensioner, bara titelnämnande på två av 2008 års 10-poängare.Båda böckerna handlar om det som är viktigt. Varför ska man förresten läsa en bok som inte är viktig?En svensk roman. HEY DOLLY av Amanda SvenssonEn norsk roman. VAD ÄR SÅ SKÖRT ATT DET BRYTS OM DU SÄGER DESS NAMN? av Björn Sortland (övers. Gunnar Ardelius)

  2. Ja, viktig är ett synnerligt bra kriterium. Jag ska absolut läsa Hey Dolly och även Sortlands roman är jag sugen på, även om jag ogillade hans första bok. Kan du rekommendera Gunnar Ardelius egna böcker? Förresten, är det LKE jag pratar med? Det är ok att vara anonym – nyfiken i en strut bara! 🙂

  3. Japp, det var Lena KE som rekommenderade två av årets godingar.Vad var det du inte tyckte om i den produktive Björn Sortlands förra bok (den enda, förutom denna, som har översatts tilll svenska)?Det var väldigt länge sedan jag läste den, men jag minns att jag då fascinerades av en känslig beskrivning av centralgestaltens förhållande till ett syskon med problem (Jag tycker mig minnas att syskonet hade ett förståndshandikapp).Bägge Gunnar Ardelius kortromaner är vackra, men den första håller jag mest av.Tack för dina fina tankar om Voigts ungdomsromaner. De har varit mig till stor hjälp när jag skrev om författaren i boken som kommer ut denna höst, ”Fantasy och reality. Unga böcker!”

  4. Jag tyckte att den var svagt skriven och jag minns inte alls beskrivningen av förhållandet till syskonet som särskilt känslig. Men även jag läste för länge sedan och jag kan inte svära på att jag verkligen läste hela. Jag är glad om mina Voigt-tankar kunnat vara till hjälp!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s