Nu finns min magisteruppsats ute i världen.
Kategoriarkiv: Uppsatsskrivande
Uppsatskursen (över)
Idag fick jag, äntligen, mitt betyg på magisterkursen. Jag blev godkänd. Inte mer än så, men inte heller mindre. Det betyder att jag har fått ihop mina 30 hp för höstterminen och får CSN nu i vår. Det betyder också att så fort jag är klar med kursen ”Att skriva för offentligheten” så kan jag säga adjö till magisterprogrammet och försöka få ut min magisterexamen. Att bli klar med sagda kurs känns dock ganska långt bort. Jag ska bland annat skriva en tidskriftsartikel och utkastet till den har jag fått tillbaka med mördande många ändringsförslag. Och det ska jag ta itu med. Någon gång. – Närmast är det opponering på måndag på en annan students magisteruppsats. Efter det har jag kvar två opponeringar mot andra och förhoppningsvis ett tillfälle av att själv bli opponerad på. Den här terminen. Om jag blir klar med min mastersuppsats. Men det ska nog gå vägen för jag älskar att sitta med medicinhistoria och Foucault och Amalie Skram. Och det ska jag sätta mig med nu. På återskrivande!
Just nu: en röra
Idag har jag jobbat på demensboende. 7-15. Inget långt pass, men när klockan blev två kände jag mig lika trött som jag vanligtvis är efter att ha jobbat där i tretton timmar – fjortontimmarspass är inte alls ovanligt i den världen, jag tackade nej till ett imorgon. Jag är för trött. Behöver sova. Och min utmattning idag kan väl bero på att det blev väldigt kaos för att jag var med andra boende och personal än jag är van vid, men det räcker inte. Jag är bara trött i största allmänhet. Efter massa månader av massa jobb och massa plugg börjar det bli dags att slappna av en aning.
Så idag har jag inte pluggat efter jobbet. Bara läst lite, tagit en megapromenad, ätit pizza och pyfflar nu med att få in musik i min Handi. Imorgon jobbar jag min (vad jag vet) sista dag på äldreboendet. På måndag jobbar jag en av mina första dagar på nya jobbet, ett kort intropass. Sedan blir det minst fyra dagar utan något jobbande. Och någonstans mitt i allt ska alltså min magisteruppsats in i slutversionen, mastersuppsatsen ska fortsätta födas och jag ska opponera på en magisteruppsats. Och jag ska läsa alla bra böcker jag har på lut. Det blir nog ganska bra!
Men. Betyget. Jag vill ha mitt magistersuppsatsbetyg. NU. Orkar inte vänta på besked (och på CSN). Ge mig.
På väg mot ett nytt jobb
Jag ska alltså vara vikarierande biblioteksassistent i en månad ungefär. Och idag fick jag träffa den jag ersätter och blev introducerad i mina nya arbetsuppgifter. Väldigt mycket ”inre” tjänst, det vill säga lite tid i disken, mycket tid på kontoret vid datorn. Jag ska ta hand om veckoredovisningen av dagkassan, jag ska hålla ordning på anslagstavlorna, jag ska beställa allt som behöver köpas in (antagligen mest kontorsmaterial) och jag ska ankomstregistrera barnböcker. Mycket administrativt. Massa detaljer. Mycket att komma ihåg. Men det ska nog bli bra. Även om jag nog kommer att tycka mest om timmarna i disken och med uppsättningen.
Annars försöker jag redigera min magisteruppsats till publicerbart skick och det börjar jag – hoppas jag väl – komma nära. Och så försöker jag förbereda mig för opponering av en annan students uppsats, vilket försvårades lite av att jag tappade hens uppsats på tunnelbanegolvet som var väldigt blött. Brunt blött.
Håhå jaja. Livet. Tala inte med mig om.. livet!
Uppsatsböcker
Lite allmänna uppsatsbokhögar. Och boken jag sitter med just nu: Knud Pontoppidans försvarsskrift! (Knud Pontoppidan är alltså den läkare som Amalie Skram anklagade och kallade för ”Professor Hieronimus”.
Min gårdag – opponering med mera
Så klockan nio igår satt jag i ett rum med opponent, rektor, examinator och en person i publiken. Jag var redo på att bli slaktad, men det kändes som att de synpunkter jag fick mestadels var formalia och annat som är lätt att rätta till (och som jag FÅR rätta till innan publiceringen). Dessutom var det väldigt kul att få sitta och prata om Bengt Martin och Inger Edelfeldt, om de böcker jag har umgåtts med så intensivt och länge nu.
Så jag gav mig av hemifrån med ett uppsatsmanus och kom hem med tre. Mitt eget, opponentens med kommentarer och examinatorns med kommentar. Nu gäller det att gå igenom alltihop och försöka få ihop ett bra slutmanus, mitt i arbetet med mastersuppsats och förberedelserna inför att vara själv opponent om cirka tio dagar. Och nu väntar jag spänt på uppsatsbetyget.
Och igår, direkt efter opponeringen, åkte jag vidare. Till ett bibliotek. För att skriva på avtal. Timvikarieavtal, men också en månads vikariat på 90%. Så det kommer att bli mycket bibliotek för mig framöver och jag har fått börja gå intro på det här biblioteket, som har ganska annorlunda regler och rutiner än vad jag är van vid. Jag ska dock inte vara så mycket i infodisk under min vikariatmånad utan mest göra administrativa saker, så får jag prova på det också. Jag blev i alla fall väldigt bra välkomnad till nya arbetsplatsen. Särskilt av en låntagare som, när vi i disken inte kunde förklara varför hon hade råkat skriva ut reklamen istället för mejlet (”Vi vet liksom inte hur du hade markerat”) ropade ”Jävla bibliotekarier!” Oh those joys of libraries 
Opponering imorgon!
Ovan ser ni dels de tre första sidorna i min magisteruppsats, dels högen med primärlitteratur (och längst ner uppsatsen) som ligger på min dörrmatta, för att icke glömmas bort i hasten imorgon bitti. 09.00 opponerar jag. Och sedan följer helt andra saker. Men 09.00 opponerar jag, det är viktigast just nu. Det känns både ÄNTLIGEN och HJÄÄÄÄÄLP. Som att vara överlycklig men vilja gömma sig under soffan som en skygg katt. Imorgon är det dags. Och sedan är magisteruppsatsen snart helt över. Tråkigt nog. Härligt nog. – Livet går vidare.
Dagens elitism
Jag: Ja, jag heter alltså Sebastian Nilsson Lindberg och ska skriva om Amalie Skrams mentalsjukhusromaner från 1895.
(En stund senare.)
Professor: Hur är det, går du 1-terminsmagister eller 2-terminsmagister?
Jag: Jag går 1-terminsMASTER.
Professor: Jaha, ja, just det. Vad sade du att du hade skrivit din magisteruppsats om?
Jag: Det sade jag aldrig.
Professor: Nehej. Men säg det då.
Jag: Jag skrev om Bengt Martins och Inger Edelfeldts bearbetningar av berättelser om homosexualitet.
Professor: Jaså. Ja men då har du ju verkligen höjt kvaliteten på litteraturen du skriver om.
Akademiska framsteg
På onsdag ventilerar jag min magistersuppsats. Med en populärvetenskaplig sammanfattning är den till sist komplett, även om det finns en hel del små korrfel som behöver rättas till innan uppsatsen publiceras elektroniskt. (Tryckta exemplar existerar i princip inte längre innan doktorsnivån.) Det jobbiga med en opponering på sin egen uppsats är att det är svårt att förbereda sig. Som opponent vet man åtminstone vad man själv kommer att framföra, men nu beror det så väldigt mycket på vad opponenten (och publiken) väljer att säga. Jag är i centrum men för egentligen inte ordet. Läskigt.
Jag har också haft min första handledning och fått höra från handledaren att det på SU kan vara svårt att få bli opponent, det är så många som behöver opponera. Så jag skulle vara på hugget. Och det har jag väl varit. För på min tredje förfrågan blev jag just opponent, så i början på februari är det dags och nu läser jag uppsatsen i fråga: om en suffragett (Dora Marsden) som drev en tidskrift som ändrade namn från ”Freewoman” till ”New Freewoman” och slutligen till ”Egoist” och förändrade sitt innehåll till att bli alltmer individualistiskt och (med mina ord) liberalt. Otroligt intressant!
Sedan läser jag vidare för min mastersuppsats. Medicinhistoria, just nu. Och väntar på massa Foucault-böcker som borde komma intrillande från Bokus. Och jag är oerhört massvisglad över att mitt blogginlägg om bristen på en Skram-uppsats ledde att Södertörns högskolebibliotek kontaktade mig och berättade att uppsatsen fanns hos arkivarierna. Och ett par dagar senare har jag uppsatsen som pdf i min dator. Bättre kan det verkligen inte bli! (Fast glädjen över att en kursbok som kostade 400 kronor i nätbokhandeln fanns som e-resurs på SU är också enorm!)
Vilken dag
Upp 07.00, för att sambon skulle till jobbet. Frukost. Följde honom till tunnelbanan. Sedan hem och hade tänkt lägga mig igen, men insåg att det nog skulle göra mer skada än nytta så jag drack kaffe och skrev istället.
Till Vällingby för att ta litiumprov.
Hem och skriva lite till. Sedan till Stockholms Universitet. På tunnelbanan fick jag ett telefonsamtal från en (blivande) chef och plötsligt har jag tackat ja till heltidsvikariat i en månad (dock inte i tre månader som de helst ville). Så det blir en jobbintensiv vår för den här Tekoppen!
SU! Köpte ett kompendium (till en kurs som det nu verkar som att jag inte ska gå) och försökte låna en bok åt sambon, men under de fem minuterna då jag gick från sökdatorn till hyllan hann den lånas av någon annan. Busted! Lånade dock en volym med Amalie Skrams brev som jag hade beställt fram från magasinet.
Handledning. Trevlig handledare med givande synpunkter. Tråkigt dock att det verkar råda överskott på opponenter och underskott på uppsatser, det innebär att en examen kan dröja ganska länge även om jag skriver klart uppsatsen i tid – jag måste opponera två gånger för att få en examen.
Åkte till Odenplan och lånade tre böcker ur deras magasin. Hade inte fått svår på mitt mejl om att jag behövde böckerna, så det var en ren chansning, men jodå de fanns på hyllan! Och jag gick ut utan att ha lånat dem (jag stoppade ner lånekortet i maskinen men lade aldrig böckerna på plattan). Och gick göra om alltihop. Duuuuuktig biblioteksassistent!
Sedan hem helt kort och därefter till jobb på demensboende. Fick veta att en boende dels hade försökt strypa en kvinna, dels hade låst in sig på en toalett med henne. Obehagligt. Annars hände det gamla vanliga: våld mot personalen, missnöje mot personalen, men också skratt och kramar.
Jag försökte säga upp mig från vårdjobbet. Vet inte riktigt om jag lyckades. Det är svårt att få jobb men ganska svårt att bli av med dem också. Och nu funderar jag på om jag ska beställa hem massa Foucault eller om jag bara ska ta det lugnt. Tror att ni alla anar vad jag kommer att välja…
