www.texter-om-te.blogspot.com är adressen till min och min medarbetare Fredriks nystartade teblogg. Gamla Tekoppens tankar kommer att finnas kvar men inriktas på böcker – teinläggen omlokaliseras framöver till Texter om te. Så om du inte bara bläddrat förbi mina teinlägg bör du skapa ett till bokmärke 
Hälsar ”Tekoppen”
Kukicha är japanskt grönt te som görs av stjälkar från teplantan. Det innehåller mindre koffein än andra gröna teer och passar bra sent på kvällen.
Mitt kukicha är köpt hos Japan Food and Kitchen. Märket är Uji nu Tsuyu. Pris: cirka 40 kronor för 100 g.
Vattnet bör vara 70-80 grader. Jag har fått bäst resultat av en första bryggning som är 2 minuter, en andra som är 5 minuter och en tredje som är upp till 20 minuter.
Kukicha är mjukt, nästan gräddigt, det känns lent i munnen när jag dricker. Smaken är grönsaksaktig och gräsig, ibland sötaktig. Vid ”lagom” mycket överbryggning får kukichan en stark gul färg istället för den vanliga ljusgröna. Då blir teet citrusaktigt syrligt – inte dumt alls!
Inköpt: Himlaya
Pris: 30 kr / 100 g
Härkomst: Sri Lanka
Jag har bryggt detta Ceylon-te i sil med kokhett vatten. Det kan dra ganska länge, men 30 sekunder är lagom – längre tid innebär att smaken plattas till och de finare nyanserna försvinner.
Ja, vad ska jag säga? Svart te. Sötma som av honung. Ingen beska att tala om, ifall det inte överbryggs. Ganska mycket som ett Keemun.
Summa summarum: Helt okej med tanke på priset. Jag föredrar visserligen Yunnan Gold på morgonen, men variation är ju aldrig fel.
Long Jing är grönt te från Kina. Namnet betyder ”drakkällan” och i enelsktalande länder kallas Long Jing ofta Dragonwell. De bästa varianterna av Long Jing kommer från Xihu – liksom det te som jag har smakat, om man ska tro förpackningen.
Mitt Long Jing är köpt hos Grace Tea House i Stockholms centrum. Priset var 170 kronor per 100 g. (Deras dyraste Long Jing kostade dubbelt så mycket.)
Jag har provat många bryggmetoder med varierande resultat, men den vinnande formeln är löjligt enkel. Åttiogradigt vatten, tesil, 1-2 minuter.
Resultatet påminner snarare om vitt te än om grönt. Mycket lätt och lent. Smakar nötigt och smörigt, som macadamianötter. Helt enkelt mycket njutbart. Long Jing förgyller mina sena kvällar och jag skulle inte tveka att köpa det igen. Kanske skulle jag till och med våga prova den dyrare varianten nästa gång…
Te är ett sluttande plan. Nyss tyckte jag att 50 kronor för 100 gram te var ganska mycket. Snart kommer jag att betala 200 kronor för 7 gram fint Wuyi Yancha…
Jämställdheten hotas! Inte nog med att kurslitteraturen är totalt snedfördelad, jag har i huvudsak fritidsläst författare av hankön de senaste månaderna. För var dag som går blir siffrorna snedare (just nu står det 72-59) och Tekoppen känner sig mer bedrövad. Vill. Inte. Fastna. I. Fällan.
Förresten: Varför, varför når mig aldrig bokpaketet som från Morgongåva färdas? Jag vill hålla Metamorfoser i händerna, nu!
*
De gamla grekerna var ganska glödande. Eller vad sägs om följande?
…jag följde henne ut
bland ängens blommor, jag lade henne
ner på marken och täckte henne med min mantel
och höll min arm om hennes skuldror, hon darrade
som hinden men blev lugn av mina händer
som rörde hennes bröst – hon öppnade för mig
sitt unga väsen och jag rörde henne varsamt
och lät den vita kraften komma
smekande hennes ljusa hår.
(Archilosos, 600-talet f.Kr.)
För att inte tala om subtila men svärmiska Sapfo. Jag gillar.
*
Tekoppen har äntligen börjat bli passionerad sörplare av grönt te. Long Jing (smörigt kinesiskt) och Kukicha (gjort på stjälkar istället för blad) tillhör numera den dagliga dieten.
Dessutom vänsterprasslar jag med kaffe. Espresso och mörk choklad… egenhändigt malda bönor från Guatemala… milt och mjukt burundiskt kaffe… hemgjord sojalatte… Börjar bli beroende. Koffeinismen, här kommer jag!
Grönt: Sencha Gin, Sencha Midori, Kukicha, Jasmin Tai Mu Long Zhu, grön Darjeeling, Long Jing, Chun Mee.
Svart: Ceylon OPI Kenilworth, Keemun, Darjeeling, Darjeeling First Flush, Darjeeling First Flush Fair Trade, English Breakfast, Nilgiri, Yunnan FOP, Golden Yunnan.
Ört: Yerba Mate, grön Rooibos.
Vitt: Baimudan, Bai Hao Yin Zhen.
Pu’er: Sheng Elephant.
Oolong: Huang Jin Gui, Ti Kuan Yin, Dong Ding, Gui Hua, Jade Oolong.
Mer te, mer te, måste ha meeer teee…
Gui Hua är ett grönt oolong smaksatt med osmanthus-blommor. Gui är kinesiska för osmanthus och hua betyder blomma. Detta Gui Hua kommer från Venustas House of Tea där det kostar 127 kronor hektot. Jag har bryggt Gui Hua i gaiwan med en metod som liknar gong fu och nittiofemgradigt vatten.
De torra bladens doft är blommig och söt, som godis eller rosenvatten. De blöta bladens doft är grönsaksaktig och skarp på ett mintaktigt sätt. Det färdiga teets doft är mild, som grönska efter vårregn. Teets färg är ljus gröngult.
Bryggning 1: 15 sek. Lite blommigt, lite fruktigt (persika?), lite sött. Mycket mjukt, oljigt men på ett bra sätt. Lättdrucket. Smaken är omedelbar men också kvardröjande.
Bryggning 2: 25 sek. Mer vegetabiliskt. Mycket sötma.
Bryggning 3: 30 sek. Bara grundsmaken kvar: klar, krispig, kall.
Bryggning 4: 40 sek. Fortfarande mycket smak. Mer smörigt.
Bryggning 5: 60 sek. Mer karamellsmak än tidigare.
Jag gjorde flera bryggningar till och var mycket nöjd med dem. Nästa dag bryggde jag igen och kom då att tänka på vanilj i flera av bryggningarna. Allt sammantaget är jag mycket nöjd med detta oolong men på grund av priset kommer det tyvärr inte att bli någon frekvent gäst i mitt hem, även om de många bryggningarna som kan fås ut gör teet prisvärt.
Dong Ding är ett grönt oolong från provinsen Nantou i Taiwan. Namnet betyder ”frusen bergstopp” och stavas ibland Dung Ding, Dung Ti eller Tung Ting. Detta Dong Ding kommer från Venustas House of Tea där priset ligger på 98 kronor per 100 g.
Teet är gröna blad som rullats. När bladen vecklat ut sig visar de sig vara medelstora och lite trasiga. Färgen på det bryggda teet är ljust gröngul. Vad gäller doften kan sägas att de torra bladen luktar halm, men med en underliggande nyans som lovar sötma. De våta bladen har en skarpt syrlig lukt. Det färdiga teets doft är komplex: oljig, smörig, vegetabilisk.
Bäst resultat har jag fått vid bryggning i gawain med en metod som liknar gong fu och vattentemperatur kring 90-95 grader.
Bryggning 1: 20 sek. Angenäm, svårbeskrivlig smak. Stark smörighet. Eftersmaken är mjuk njutning. Längre ner i koppen är teet strävt med gräsig läderartad smak.
Bryggning 2: 30 sek. Något plattare. Mjölkig.
Bryggning 3: 40 sek. Mycket mer vegetabilisk. Liknar bra Sencha.
Bryggning 4: 60 sek. Mer sötma än tidigare. ”Mörkare” smak.
Bryggning 5: 90 sek. Mycket mäktig och söt bryggning, ger lyckorus.
Bryggning 6: 105 sek. Fortfarande mycket smak.
Bryggning 7: 120 sek. Ännu mer smak än bryggning 6.
Antagligen hade tebladen klarat flera bryggningar till men klockan hade hunnit bli för mycket för fortsatt tedrickande. Dong Ding gav mig en riktig ögonöppare: Oj, kan te smaka så här gott?
Namn: Huang (gul) Jin (gyllene) Gui (osmanthusblomma)
