Allting närmar sig

Om några timmar har jag slutseminarium på Foucault-kursen, i slutet av veckan är det opponering som väntar. Jag har läst uppsatsen jag ska vara opponent på och den var, till min stora glädje och lättnad, riktigt bra. Även bakgrundmaterialet var läsvärt. Det rörde sig om tre noveller ur Victoria Benedictssons novellsamling Från Skåne och nu funderar jag på att läsa även resten av novellerna. Jag har hittat lite saker jag ska ta upp vid opponeringen och ja, det hela är riktigt kul. Jag gillar att plugga, även om jag ibland kan kräkas på hela litteraturvetenskapen. Jag har fått ett antal böcker gratis av en bekant, de hade faktiskt litteraturvetenskaplig anknytning:

 

 

 

 

 

Intressant, om än kanske lite utdaterad.

 

 

 

 

 

Samma med denna.

 

 

 

 

 

Egentligen har jag lite svårt för antologier, men varför inte?

 

 

 

 

 

Och en till novellantologi.

 

 

 

 

 

Rushdie har jag aldrig läst. Kanske på tiden?

 

 

 

 

 

En sådan där tjockis som jag kanske aldrig läser, men, vem vet?

 

 

 

 

 

En kursbok som jag aldrig har hört talas om. Verkar spännande!

 

 

 

 

 

Samt en bok om mindfulness som mina dagars upphov köpte åt mig.

Min moster, som alltid haft en aversion mot Mumin och Tove Jansson, visar sin kärlek genom att korrekturläsa manuset och hon är läskigt bra som korrare för hon hittar diverse fel jag aldrig sett själv. T.ex. står det Muminpappan på ett ställe där det absolut ska stå Muminmamman… The Horror, The Horror!

Imorgon och övermorgon ska jag sträva efter att läsa 2 uppsatser per dag av mina kursares resultat, så att jag är väl förberedd på torsdag. Det finns alltså inte mycket tid just nu för nöjesläsning, men livet rör på sig och snart hinns nog även det med Nu har jag tre timmar lediga fram till seminariet och kan välja alldeles precis helt själv vad jag ska ägna dem åt. Läskigt…

Skottlandsnostalgi och visslig musik

http://www.youtube.com/v/12PQYX1r7Bc&hl=sv&fs=1&color1=0×234900&color2=0x4e9e00

Idag hittade jag en skiva med Noah and the Whale och insåg att jag inte lyssnat på dem en enda gång under flera månaders tid. En saknad översköljde mig och skivan fick tralla om och om igen i spelaren medan jag tentapluggade. Eftersom jag fick skivan av min skotska vän och hörde NatW första gången hemma hos henne kunde jag inte låta bli att drömma mig tillbaka till Glasgow och Edinburgh och bläddra bland bilder därifrån i rasterna jag stal mig mellan kurslitteraturläsning.

Älska Skottland!

Anne Donovan – Buddha Da

It wis daurk when ah got there and ma heid wis wasted drivin on they wee twisty roads. Ah parked the van and went intae the hoose. It wis a huge buildin, used tea be a hotel or sumpn afore the lamas took it ower.

Jobbigt att läsa? I så fall kanske Anne Donovans Buddha Da inte är för dig. Vi talar nämligen om en hel roman skriven på denna imitation av skotska. Lite som Ett öga rött.

Buddha Da handlar om Jimmy, en man i Glasgow som jobbar med att måla folks hus och har en kärnfamilj: hustrun Liz och dottern Anne-Marie. Liz har uppfostrat Anne-Marie till katolik, utan att vara så säker på vad hon själv tror. Jimmy har aldrig behövt religion – förrän nu! Av ren nyfikenhet börjar Jimmy gå till ett buddhistiskt center drivet av tibetanska lamor. Han gillar meditationen och buddhismen påverkar honom mer och mer. Först skrattar omgivningen och tror att det är något tillfälligt, men deras löje övergår i oförstående och ilska när Jimmy vill meditera varje dag, slutar äta kött, blir nykterist och känner ett behov av att leva i celibat.

Hur gör man när en familjemedlem eller nära vän förändras så pass djupgående? Är det självklart att relationen kan fortsätta som förut? För Liz är det inte alls enkelt. Hon vill ha ett barn till, men hur ska det gå till när hon inte ens vet om hon orkar leva med Jimmy längre? Hennes mamma blir allt skröpligare, hon misstänker att Jimmy är otrogen och dessutom fascineras hon av en yngre man som söker hennes sällskap. Kort sagt: även Liz genomgår en livskris.

Buddha Da är populärlitteratur skriven i underhållningssyfte, men här finns också en allvarlig botten som känns tankeväckande. Det säregna språket blir en extra krydda och utan det vore berättelsen betydligt mera alldaglig. Detta är inte en bok jag hänförs av och den förändrar inte mitt liv, men den är trevligt sällskap och jag är glad att jag har lärt känna den.

Hallam Foe – en obehaglig, omskakande film

Hallam Foe är en skotsk-brittisk film från 2007, baserad på Peter Jinks debutroman. Handlingen cirklar kring sjuttonårige Hallam Foe som är emotionellt instabil utan känsla för gränser. Nu när hans mamma är död bor han i en trädkoja och ägnar han all sin tid åt att sörja och spionera på människor med hjälp av en kikare och en dyrk som hjälper honom att göra inbrott och smyga runt där han inte borde vara.

I Hallams hem finns styvmodern Varity som han omöjligt kan stå ut med, allraminst sedan han börjat tro att hon dödade hans mamma. Det blir omöjligt för Hallam att bo kvar i hennes närhet och han rymmer till Edinburgh, utan pengar och packning. Efter några dagars hemlöshet ser han en kvinna som är på pricken lik hans mamma och när han förföljer henne lyckas han få jobb på hotellet där hon är mellanchef. Snart är Hallam djupt invecklad i ett spionage som utvecklas till en komplicerad kärleksrelation.

Hallam Foe är en obehaglig film med en inte särskilt sympatisk titelkaraktär. Just detta gör berättelsen riktigt omskakande och ger den ett helt annat värde än sockerfluffiga kärleksberättelser. Den som sett Jamie Bill spela Billy Elliot kommer inte att känna igen honom som Hallam Foe. Hallam Foe är dessutom en berättelse jag bär i tankarna länge efteråt och absolut kan rekommendera till alla som tycker att en udda film om en udda existens är mera lockande än frånstötande.

http://www.youtube.com/v/WnQDFkn6dIg&hl=sv&fs=1&color1=0×006699&color2=0x54abd6&border=1

Klipp ur filmen, ackompanjerade av en riktigt bra låt – Here On My Own av U.N.P.O.C, som råkar ingå i den utmärkta filmmusiken.

Lucía Etxebarría – Beatriz och himlakropparna

Beatriz är en vilsen ung kvinna från Madrid som har studerat litteratur i Edinburgh i fyra år. Hon lever tillsammans med sin skotska flickvän, Cat, men har svårt att besvara Cats kärlek. Istället för att uppskatta vad hon har drömmer Beatriz om sin tonårsbästis Monica som hon under flera års tid var olyckligt kär i. Beatriz bestämmer sig för att ta reda på vad som hände med Monica efter deras katastrofala sista vecka tillsammans, så hon lämnar Cat och reser tillbaka till Madrid. Den fysiska jakten på Monica visar sig vara ganska enkel, men Beatriz känslomässiga resa i sina egna minnen – som också upptar större delen av boken – är desto mer komplicerad.

Beatriz och himlakropparna (Beatriz y los cuerpos celestes) är full av amfetamin och heroin, men aldrig drogromantik. Trots flat-temat är detta ingen kärlekshistoria, snarare en sorgsen relationsroman om hur svårt det kan vara att knyta an. Som helhet är det en smärtsam saga som jag verkligen uppskattar. Jag ser inga direkta brister även om meningarna ibland är långa och snåriga med många bisatser.

Finns i pocket. Läs! Finns det någon själ därute som kan rekommendera eller avråda från Kärlek, nyfikenhet, prozac och tvivel av samma författare?

Betyg: 8 / 10

Snart avresa

Imorgon går flyget mot Manchester, varifrån ett tåg tar mig till målet: York! Efter sju dagars konferens med brittiska kväkare tågåker jag vidare till Glasgow och min skotska vän. Sedan flyg hem till Stockholm, bara för att nästa dag hoppa på ett snigelfartståg till Skåne och träffa släkten i drygt en dag innan jag liftar tillbaka med föräldrarna. Allt som allt blir det två veckor som jag är borta från mina bloggar, min e-post och min Spotify. Undrar om det blir mer skönt än jobbigt?!

I packningen finns svenska saker att ge bort: hjortronsylt, Singoalla-kex, Gott & Blandat, The Serious Game av Hjalmar Soderberg. Samt förstås kläder och diverse nödvändiga pryttlar. I sann bokmals-anda är det dock förrådet av böcker som känns viktigast. Mestadels blev det engelska titlar, eftersom det brukar vara enklare att tänka på engelska om inte svenska böcker stör. Ett undantag smög sig dock ned i flygplansväskan: Beatriz och himlakropparna av Lucía Etxebarría, som jag har börjat läsa och inte ville behöva vänta med. Såhär femtio sidor in i handlingen verkar den lovande och förhoppningsvis blir jag inte besviken på fortsättningen.

Önskar alla bokbloggare och bokbloggsläsare riktigt fina sommarveckor medan jag är bloggtyst!

En sommar att se fram emot

Efter några dagars hektiskt hemtentaskrivande kan jag andas igen. Andningen underlättas av att jag hoppade av Mellanöstern-kursen. Visserligen var den intressant och skulle säkert ha givit mig mycket, men tanken på att plugga heltid hela sommaren blev övermäktig. Jobba heltid hade jag gärna gjort, men studiemotivationen är inte på topp. Lönen är inte lika bra heller… Däremot drömmer jag redan om vilka kurser jag ska läsa 2010, så studier i sig känns fortfarande toppen – bara jag får sitta i solen ett tag och äta smultron och läsa för mitt höga nöjes skull.

Den här sommaren ska jag plugga, skriva, plöja romaner och resa. Till mormor i Skåne, York, Göteborg. Till Glasgow för tredje gången så att jag kan umgås med min skotska vän och besöka alla ställen som inte hanns med i januari, då fotot togs. Allra mest överlycklig blir jag av att tänka på alla tågtimmar då jag ska fara genom landskap med läsning i nävarna och en kopp kaffe i närheten.

Om du ser fram emot något särskilt nu i sommar får du gärna dela med dig

5 things I love about Scotland

Hunden Misty (och hennes ägare)

Läsken Irn Bru (= Iron Brew) som är så knallorange att den färgar av sig på vita muggar. Säkert inte hälsosamt, men underbart gott.

Att män kan gå runt i tantiga kjolar utan att någon höjer på ögonbrynen.

Edinburgh Rock. Som polkagrisar, men mycket bättre.

Ortsnamnen!

Bortresa

Idag har jag varit hos min bästa vän och gjort veganskt julgodis: snickers, mozartkulor, knäck. Dessutom gjorde vi chokladflarn och strödde över olika smaksättningar. Mörk choklad med havssalt var otippat väldigt gott! (Mörk choklad med chiliflakes var däremot brännhett.)

Bloggen blir tyst ett tag, för imorgon åker jag och en grupp vänner till nyårs-retreat på landet. Första januari kommer jag hem igen, men åker genast till Skottland. Jag ser verkligen fram emot att återse Glasgow och utflykta till Edinburgh. Att jag har en totaltrevlig skotsk vän att bo hos oss gör ju inte saken sämre. Eftersom hon inte läser min blogg postar jag en bild på hennes julklappar: