Chokladprovning & restaurang Le Baobab

I går kväll var jag på stan med min mor. Jag hade gett henne chokladprovning på Chokladfabriken i present och passat på att bjuda med mig själv också. Och det var trevligt, fast mest gott. 6 praliner och 3 sorters ren choklad – 33 %, 62 % och 67 %. Kardemummapralinen och lakritspralinen var otroligt beroendeframkallande och det var helt klart en givande upplevelse, även om hon som ledde alltihop var odrägligt positiv i sin attityd och inte kunde säga en mening utan att använda ordet härligt. Lite tråkigt var också att alkohol ingick i provsmakandet utan att det hade förannonserats och att det verkade ses som väldigt självklart att det skulle drickas.

Sedan traskade vi därifrån och mamma pratade om en västindisk restaurang i närheten. Jag tyckte att jag visste var den låg, men den jag kände till var Le Baobab – en västafrikansk restaurang, vilket visar nivån på mina geografikunskaper. Men det väldigt smakrik mat med bra råvaror, snyggt upplagd, trevlig personal så det är väl värt ett besök.

Med mig hem fick jag 2 kakor ren choklad och 5 praliner som jag avnjöt idag med en kopp espresso. Ingefära, svartvinbär, espresso, kardemumma och stjärnanis. Så starka smaker kan gifta sig väldigt väl med choklad och jag är kanske inte chokladnörd nu, men mitt tidigare chokladätande har helt klart krönts med vissa nya smakliga insikter!

Café Hängmattan

Jag och en kursare var ute på det gamla vanliga leta-efter-veganvänligt-ställe-projektet och råkade gå förbi en nytt café på Söder: Hängmattan. Det var ganska flummigt (inte bara för att servitören gav ett klart pårökt intryck, utan hela konceptet) och priserna var inte av denna världen (70 spänn för en macka, 50 spänn för en milkshake), men de hade ett rikt utbud av veganmat och min macka med avokado och röra på gröna oliver och mandel var god, även om den tog ett bra tag på sig att bli klar. Salladen till mackan var kreativ och mumsig – att jag inte råkade tåla dressingen rådde ju inte köket för eftersom de var ovetande om saken.

I utbudet av te fanns Lapsang och inte vilket skit som helst utan godare än de flesta lapsanger jag druckit på stan, så det betalade jag gärna 25 spänn för, särskilt som koppen var monstruöst stor och välfylld.

Trevligt nog fanns det en hylla med begagnade böcker – 20 spänn styck – och jag hittade en jag ville läsa bland mindre roliga titlar. Dock ansåg jag att de 95 kronor jag redan betalat för macka och te var nog och gick därifrån utan bok.

Och förresten, istället för att som vi gå och leta länge efter stället, sikta bara på den brasilianska flaggan. Där är det.

Fredag kväll, läget?

De senaste dagarna har varit hektiska. Gå upp okristligt tidigt, komma försent till föreläsningar, betydligt mer jobb än jag är van vid, ytterligare massor av saker som måste bli gjorda – och så läsning varje ledig stund. Nämligen kurslitteratur, Emily Brontës Svindlande höjder som först bara gav mig avsmak men som efter 100 sidor lyckats fängsla. Drottningens juvelsmycke blev färdigläst framåt midnatt igår och så fort jag smält den kommer en recension.

Min fredagkväll har bestått av Dream of Life, en dokumentär om Patti Smith, samt fiskfri sushi från Akki vid Medborgarplatsen. Väldigt vacker!

(Fiskfritt)

(Icke fiskfritt)

Hur tillbringade du din kväll? Önskar alla en trevlig helg!

8 bra vego-restauranger

Det kan vara svårt att hitta god vegetariskt/vegansk mat, men i Stockholm är det inget större problem. Här har jag samlat fakta om mina favoritrestauranger. Alla är inte helvegetariska men alla kan erbjuda en eller flera bra veganrätter.

• Malaysia vid Odenplan. Gott, fräscht och färggrannt. 95 kronor på tisdagar, övriga dagar 155. (Deras grönsaksbiffar syns på bilden.)
• Lao Wai vid Odenplan. Hit går man för att uppleva riktigt bra kinesisk kokkonst. Allt är veganskt och av mycket hög kvalitet, från förrätt till te-meny. Tyvärr ser priserna ut därefter: mellan 150-200 kronor för en middag. Perfekt för festliga tillfällen, alltså.
• Seyhmus vid Hornstull. Här finns så mycket mumsig Mellanöstern-mat att jag inte vill gå hem. Tillsammans med okej te och en varm stämning gör det mig till trogen stammis. Två sorters soppa med bröd, te och kaffe kostar 60 kronor. Full buffé med nästintill oändligt utbud kostar 100 kronor (90 för studenter).
• Bosphorus i Vällingby. Meze när den är som bäst. En stor portion mat som man själv komponerar kostar 65 kronor. För en eller två tior extra blir det ännu mer. Mums.
• Akki Sushi vid Medborgarplatsen. Om du en gång ätit deras färggranna, fräscha och fantasirika vegan-sushi blir aldrig fri. 95 kronor för en stor portion njutning.
• Örtagården på Östermalm. Buffé med rikt utbud av välsmakande rätter. Men se upp: 85 kronor för lunch på vardagar blir 125 kronor på kvällar och helger. I juletid är priset svindlande 195 kronor.
• Hermans på Södermalm. Buffé med mycket gott. 135 kronor är det billigaste alternativet, men passa på: 2 studenter äter för priset av 1.
• Café Access i Kulturhuset. Buffé med ganska många vego-valmöjligheter. Kocken vet alla ingredienser och svarar gärna på frågor. 67 kronor.

Har du åsikter, erfarenheter, tips? Posta gärna en kommentar.

Födelsedagsfirande

Jag tror att födelsedagsbarnet vill förbli anonym, men det här inlägget är till henom. Grattis! Den lilla festen ägde rum på restaurang Malaysia.

Tekoppen bläddrar i menyn – hm, vegansk kyckling eller vegansk biff, vad ska jag välja?

Det bidde vegansk biff, ”gröna glada kon”. Gott!

Gröna pannkakor med både vispgrädde och glass? Detta åt icke-veganerna. Uäck!

Den veganska efterrätten: tapioka, svart ris och röda bönor, sammankokt till pudding och dränkt i översöt kokosmjölk.

Vi beställde in malaysiskt te med sojamjölk. Det visade sig vara Yellow Label smaksatt med ingefära. Ett kul sätt att piffa upp påste.

Därefter: tunnelbanefärd hem genom Stockholmsmörkret.

Mat från Malaysia

Om du gillar asiatisk mat, gå till Malaysia. (Inte landet dumskalle, restaurangen på Luntmakargatan!) Om du är grön, passa på en tisdagkväll då allt vego är 60 kronor billigare. För ynka 95 kronor kan du välja mellan cirka tio rätter med varierande hetta, alla helt fria från animaliska ingredienser. Jag provade röd kycklingcurry som bestod av färska grönsaker och sojakyckling i en kryddstark, mustig sås. Sojakycklingen var den godaste jag någonsin smakat, mycket mör och saftig, smälte i munnen.

Allt kändes genomtänkt: orkidéerna i badrummet, servitrisernas rikligt mönstrade dräkter som gick i ton med gardinerna, den vackert upplagda maten, äppelsalladen som serverades medan kockarna jobbade. Enda konstigheten var de enomt stora besticken.

Det fanns kinesiskt te (jasmin) och malaysiskt te med ingefära och sötmjölk. Det senare låter väldigt intressant för icke-veganer! 25 kronor för en kanna. Efterrätterna kostade 65 kronor och det fanns en som såg vegansk ut: pudding gjord på svart ris, röda bönor och tapioka, serverad med kokosmjölkssås.

Ni vet var jag finns på tisdag.

Lao Wai, pu’ehr, buskisbröllop

Jag gick på kinesiska veganrestaurangen Lao Wai igår, ville testa något nytt i vegosvängen. De hade utmärkt sojaskinka, sojascampi och sojakyckling. Rätterna varierade från väldigt milda till oätligt starka. Riktigt gott, nästan ett återseende av min favoritrestaurang: Joy Buffet i Bloomsbury, där de t.o.m. har sojabläckfisk. Priserna var tyvärr inte särskilt studentanpassade. Smartast är att gå dit lunchtid eller skippa maten och istället beställa cappucino med sojamjölk och en efterrätt – vad sägs om nötchokladkaka med havtornssås och vegansk vispgrädde, eller svart rispudding med kokoskräm och rå palmsirap?

Det fanns tre teer att välja på: grönt, oolong och pu’ehr – o stora lycka! Det var kul att se minerna hos bordssällskapet när de smakade pu’ehr. ”Speciellt” var enda kommentaren. Vi diskuterade lukten ett tag och enades om att den är en blandning av disktrasa och svamp.

Den egentliga avsikten med vårt möte var dock inte att diskutera pu’ehr-lukt, utan att se Figaros bröllop på Stadsteatern. Alla skådespelarna var bra, men pjäsen osannolikt dålig. Programmet försökte få det att handla om frigörelse och identitet, men några sådana dimensioner har jag väldigt svårt att tolka in i den tunna intrigen. Konstigt nog var det fullsatt och salongen ekade av skratt. Det skämt som framkallade mest skrattsalvor var ”Vem har trampat i melonerna?”.