Kategoriarkiv: Poesiutmaning

Öppna dig nattdina båda bestrålade vingardarrar av förskräckelsety jag skall gåoch bringa dig den blodigaaftonen åter * Gott slut och gott nytt ber jag att få önska med denna Nelly-dikt. Jag trodde att jag hade läst allt av Nelly nu … Läs mer →

Så djupt reste jagförbi min födelseatt jag mötte den tidiga dödensom stötte mig tillbakain i denna sjungande pyramidför att mäta upp den inflammeradetystnadens rikeoch jag längtar mig vit efter digDöd – var icke min styvfar längre – Alltid på det … Läs mer →

Men solrosenantänder väggarnalyfter från markendem som talar med själeni mörkret redan fackla för en annan världmed hår som växer ännu efter döden – Och därute fågeldrilloch tiden som rör sig i glorianfärgrikoch blomman som växermänniskan upp till hjärtat Vem ropar?Din … Läs mer →

Kristus avstodfrån eldjordvattenbyggde av luftännu ett skrioch ljuseti den ensammaste stundenssvartgåteomgivna lövverkblev ett ögaoch såg. En främling bär alltidsitt hemland i famnensom ett föräldralöst barnför vilket han kanhändainte söker annatän en grav. – Friare form, ännu mera mystiskt, ännu mera … Läs mer →

Hur i moderlivet det ofödda med urljuset kring hjässan horisontlöst ser från stjärna till stjärna – Så flyter slut till början som ett svanskri. – Jordens folk, förstör ej ordets världsallt, skär inte med hatets kniv sönder det ljud, som … Läs mer →