Jag har ett projekt där jag försöker läsa olika poeters samlade dikter. Nu är turen kommen till Nils Ferlin. Tidigare har jag läst hans två första diktsamlingar, En döddansares visor och Barfotabarn, men jag mindes inte mycket och ville därför läsa om. Nu kan jag konstatera att det är två ganska olika diktsamlingar – åtminstone skiljer sig mitt intryck väldigt mycket åt. En döddansares visor är i mina ögon helgjuten, riktigt bra, välrimmad och fyndig med döden alltid närvarande. Barfotabarn innehåller några få träffsäkra dikter (som också är mycket kända) men den stora massan dikter här känns mest som torrtugg, trött rimmande utan egentligt innehåll. Nu ser jag fram emot att undersöka om de senare diktsamlingarna är av samma kaliber som den första, eller som den andra!
Kategoriarkiv: Poesiutmaning
Bodil Malmsten – Samlade dikter
Dvärgen Gustaf (1977) är väldigt skum men inte så mycket mer. Den är… intressant. Kvaliteten är däremot något sviktande.
Damen, det brinner! (1984) rimmar på ett alldeles överhärligt maniskt sätt och är riktigt fantasirik, kreativ och innovativ. Me like! För att vara en andra diktsamling är den extremt bra.
Paddan och branden (1987) innehåller två riktigt starka sviter men slutsviten är svag.
Nåd och onåd (1989) är skum på ett bra sätt och får godkänt i mitt betygssystem.
1990 kom Nefertiti i Berlin och bara ett år senare Landet utan lov. Den senare är klart bättre än den förra – men även den är bra, det får jag vackert tillstå. Om vi börjar med Nefertiti i Berlin så har den litegrann av samma vara som Damen, det brinner! men i ett betydligt lugnare tempo. Jag uppskattar de existentiella reflektionerna, myu bien, really, men jag saknar den där överdådiga påhittigheten. Den får jag dock tillbaka i Landet utan lov som är den kortaste av Malmstens diktsamlingar men också den mest världsöverstjälpande. Här är det vardag att raka undulaten, bara en sån sak!
Inte med den eld jag har nu (1993) är till synes självbiografisk men å andra sidan heter den Dikt för en annan dam som undertitel och min förälder som läst Malmstens självbiografi intygar att ingenting stämmer. Det gör å andra sidan helt och fullt detsamma – detta är en an av de bästa diktsamlingar jag läst på länge, med både språk och innehåll på plats. Rätt plats.
Sammanfattningsvis är jag mycket förtjust i Malmstens sätt att rimma men gillar även det enkla, till synes självbiografiska tilltalet i Inte med den eld jag har nu. En njutning har det i alla fall varit att läsa alla dessa dikter!
Tre dikter av Emily Dickinson
If I can stop one heart from breaking,
I shall not live in vain;
If I can ease one life the aching
Or cool one pain,
Or help one fainting robin
Unto his nest again,
I shall not live in vain.
*
The heart asks pleasure first,
And then, excuse from pain;
And then, those little anodynes
That deaden suffering;
And then, to go to sleep;
And then, if it should be
The will of its Inquisitor
The liberty to die.
*
God gave a loaf to every bird,
but just a crumb to me;
I dare not eat it, though I starve, -
My poignant luxury
To own it, touch it, prove the feat
That made the pellet mine, -
Too happy in my sparrow chance
For ampler coveting.
It might be famine all around,
I could not miss an ear,
Such plenty smiles upon my board,
My garner shows so fair.
I wonder how the rich may feel, -
An Indiaman – an Earl?
I deem that I with but a crumb
Am sovereign of them all.
Den tredje dikten, om fågeln och smulan, var den första dikt jag läste av Dickinson. Den finns nämligen med i Second Star to the Right av Deborah Hautzig, en bok som på svenska fått den fåniga titeln …annars dör man. Boken handlar om Leslies kamp mot sin anorexi och för Leslie handlar dikten just om hur svält kan ge känslor av rikedom, styrkan i att avstå, men Leslie lyckas inte få någon annan att förstå den innebörden i dikten.
Emily Dickinson – Collected Poems
Jag har nu läst den 325 sidor tjocka volymen Collected Poems of Emily Dickinson, eftersom jag avskyr ”selected”, urval som någon annan gjort, jag vill själv välja ur helheten. Nu var inte ens den här volymen vad jag var ute efter – då hade jag fått läsa The Complete Poems of Emily Dickinson, men ärligt talat så tror jag att jag hoppar det. Många av Dickinsons dikter är riktigt bra, men ofta har de en sådan abstraktionsnivå och en sådan faiblesse för ovanliga ord att jag går miste om budskapet. Jag känner mig helt enkelt otillräcklig. Däremot kommer jag, längre fram, att göra ett eller flera inlägg med dikter av Emily Dickinson, en mycket särskild poet, både med sitt mytomspunna, isolerade liv och sin diktarbegåvning.
Har ni någon favoritdikt av Dickinson? Har ni läst Dickinson? Själv ska jag nog ta och undersöka de 60 översatta dikter som kom ut på svenska förra året.
Nelly Sachs – En sista dikt ur Öppna dig natt
Öppna dig natt
dina båda bestrålade vingar
darrar av förskräckelse
ty jag skall gå
och bringa dig den blodiga
aftonen åter
*
Gott slut och gott nytt ber jag att få önska med denna Nelly-dikt. Jag trodde att jag hade läst allt av Nelly nu och kunde börja på Olof von Lagerkrantz litteraturvetenskapliga verk om det Sachska författarskapet, men igår på biblioteket hittade jag en volym med fyra mellanting mellan pjäser och dikter, författade av ingen annan än Nelly Sachs. Jag som gillar både poesi, drama och Nelly lånade självklart boken och tänkte läsa den ganska så snart. Tills dess: Allt gott alltid! /Tekoppen
Nelly Sachs – Ur Glödande gåtor
Så djupt reste jag
förbi min födelse
att jag mötte den tidiga döden
som stötte mig tillbaka
in i denna sjungande pyramid
för att mäta upp den inflammerade
tystnadens rike
och jag längtar mig vit efter dig
Död – var icke min styvfar längre -
Alltid på det sluttande planet
där allt faller-rullar
ned i av-grunden
det flyende-stannande ordet
träffat till döds av tystnaden
och åter bryter
nattens förkorn fram
i set nya språkets rysning
som en viskning gömt
i planetens rotblad
inför morgonrodnaden
Nelly Sachs – Två dikter ur Ännu hyllar döden livet
Men solrosen
antänder väggarna
lyfter från marken
dem som talar med själen
i mörkret
redan fackla för en annan värld
med hår som växer ännu efter döden -
Och därute fågeldrill
och tiden som rör sig i glorian
färgrik
och blomman som växer
människan upp till hjärtat
Vem ropar?
Din egen röst!
Vem svarar?
Döden!
Går vänskapen under
i sömnens härläger?
Ja!
Varför gal ingen hane?
Den väntar tills rosmarinkyssen
simmar på vattnet!
Vad är det?
Övergivenhetens ögonblick
där tiden föll bort
dödad av evigheten!
Vad är det?
Sömn och död har inga egenskaper
Nelly Sachs – Två dikter ur Flykt och förvandling
Kristus avstod
från eld
jord
vatten
byggde av luft
ännu ett skri
och ljuset
i den ensammaste stundens
svartgåteomgivna lövverk
blev ett öga
och såg.
En främling bär alltid
sitt hemland i famnen
som ett föräldralöst barn
för vilket han kanhända
inte söker annat
än en grav.
-
Friare form, ännu mera mystiskt, ännu mera flytande öppet – Nelly Sachs svarta silver till poesi blev verkligen bara mer och mer förädlat med åren.
Nelly Sachs – En dikt ur "Och ingen vet längre"
Det här är en svart och stark diktsamling: de dödsdömda sönernas likhud, ångestsvett, avskedets svartnedblodade stjärna, vansinnets blixttapetserade härbärgen, den avskedssvarta barnklippan, det skarptandade stjärnbettet…. här vimlar av ordsammansättningar, metaforer och liknelser. Det börjar förtätas, bli mystiskt och svårgripbart. Jag gillar!
Samma ackord spelar ebb och flod,
jägare och jagat
Med många händer
försöks gripande och fasthållande,
bojan är blod
Uppställningar pekar finger,
kroppsdelar stelnar
i dödsmarkeringar.
Strategi,
lukt av lidande -
Lemmar på väg till stoft
och åtråns fradga
över vattnen.
Nelly Sachs – Dikter ur Stjärnförmörkelse
Hur i moderlivet det ofödda
med urljuset kring hjässan
horisontlöst ser
från stjärna till stjärna -
Så flyter slut till början
som ett svanskri.
-
Jordens folk,
förstör ej ordets världsallt,
skär inte med hatets kniv sönder
det ljud, som föddes tillsammans med andetagen.
Jordens folk,
ack att ej någon menar död när han säger liv -
och icke någon blod när han säger vagga -
-
Och sol och måne har fortsatt sina promenader -
två skelögda vittnen som ingenting sett.
