Kategoriarkiv: Poesi

den ändlösa ovissa vintern – vi kommer närmre och närmre och längre bort från det vi ville vara inom den andres armars räckvidd

vi har packat ner våra tillhörigheter i askar, märkta med namnen på utdöda insekter nu återstår att gnugga bort alla fläckar vi blivit upphov till, känslor som kladdat sig fast vi ska dyka in i kartan, förflytta oss längs meridianen, … Läs mer →

bakgrundsmusiken – och allting som sover nu den varma vintern

Världens båda portar står öppna: öppnade av dig i tvenatten. Vi hör hur de slår och slår och bär de ovissa, och bär det gröna in i ditt alltid. – Paul Celan, 1953

Nu stillnar allt och breder sig till bölja. nu flyter allt som skum åt samma håll. nu blanknar Ödet och beredd att följa ser jag som utifrån, i dröm, min egen roll. att födas, dö som alla gjort, vad mera, … Läs mer →

Det var en gång en gång som ledde någonstans där något skedde Någonstans, en annan gång – vilken kort och sorglig sång!

länge längtat – väntat – skymtat liksom skuggan skymmer ljuset liksom ljuset kallar skuggan fram ur trädens, tingens ryggar skygga skugga skymmer solen en förmörkelse att önska medan avstånd ökas söker vi att frånvara varandra