Katherine Mansfield – Something Childish and Other Stories

 

Katherine Mansfield, sedan länge död och begraven, fick mig på fall med ”Bliss and Other Stories” och därpå läste jag två andra novellsamlingar. Recensioner finns:

Bliss and Other Stories

The Doves Nest and Other Stories

The Garden Party and Other Stories

Nu när jag läser dessa recensioner igen ser jag att jag hade som mål att ha läst alla fem beståndsdelar i ”The Collected Stories of Mansfield” innan 2011 var slut. Så blev det inte. Vi har 2013 nu och jag har fortfarande ”In a German Pension” kvar, men det är ingenting jag sörjer. Mansfield får ta tid!

Jag ser också att jag ogillade ”The Doves Nest” för att den bestod av utkast och skisser. Så är även fallet med ”Something Childish”, men här älskar jag den aspekten. Dels finns avslutade noveller som Mansfield inte ville publicera, i vissa fall säkert på grund av att hon inte var nöjd med kvaliteten, men jag anar även motiv som kanske inte var helt okej. I en novell framgår till exempel tydligt att det idkas utomäktenskapligt sex, medan Mansfield annars är en väldigt städad tidig 1900-talsförfattare.

Så jag tycker mycket om denna postuma samling, både det färdiga och det halvfärdiga. Jag tycker om att få kliva in i en skrivprocess så som den ägde rum för 100 år sedan. Jag gläds åt att en vacker dag läsa ”In a German Pension”, men sörjer att det sedan inte finns mer att läsa. Men men. Omläsning är ju inte bara möjlighet utan måste när vi snackar Mansfield!

Tre serienovellsamlingar av Anneli Furmark

Anneli Furmark – Jamen förlåt då

Anneli Furmark – Labyrinterna

Anneli Furmark – Amatörernas afton

Dessa tre serienovellsamlingar av Anneli Furmark läste jag med så kort mellanrum att jag, i efterhand, inte riktigt vet vilken som var vilken. Men jag minns en del av berättelserna. Furmark har en tendens att hitta ganska vardagliga, men ändå speciella situationer och sedan skildra dem med en stilla dramatik som aldrig blir övertydlig eller överdriven. Jag gillar Furmarks sätt att berätta, både i ord och i bild. Nu när jag läst fyra av hens seriesamlingar kan jag konstatera att detta är ett av de namn i svensk samtidsseriekonst som jag ser mest fram emot framtida titlar ifrån – just för att både visuell och textuell gestaltning är så mitt i prick.

Betyg: 7/10

Henrik Bromander – Det händer här

Henrik Bromander har tidigare gett ut tre serienovellsamlingar, men det här är hans debut i icke-grafisk form med en novellsamling bestående av fyra längre noveller (totalt uppnår boken 300 sidor). Vi möter en ung tjej som inser att killen hon har haft sex med bara var ute efter sex. Här är det totalt fjortisspråk som gäller och en väldigt skarpt utmejslad personlighet. Vi möter också en kvinna som bor i New York, målar blodiga krigsbataljer och nu tältar i Central Park med en man hon knappt känner. Och en ung man som är på Kanarieöarna med sina ganska vedervärdiga föräldrar. Hemma i Sverige är han mobboffer, men här umgås han tillfälligt med en väldigt labil, ganska kriminell tonåring som får honom att testa sina gränser. Och slutligen möter vi en kille som gått ut gymnasiet, jobbat ihop pengar och nu bor i Bangkok där han tränar thaiboxning, blir ihop med en transsexuell tjej som han älskar att ha sex med men inte älskar. Och vad ska han göra sedan? Vad vill han? Och har han ens en chans att få veta det?

En stark novellsamling om människor i viktiga situationer i livet. Välskriven och utan några större brister över huvud taget. Jag ser fram emot Bromanders kommande böcker!

Betyg: 8/10

Haruki Murakami – After the Quake

 

Haruki Murakami är nog en av mina favoritförfattare, eller åtminstone en av de författare jag läser mest av. Jag har läst en hel del av det som översatts till svenska och engelska, men har minst lika mycket kvar. Det mesta är bra, en del är fantastiskt, en del är riktigt b. För jo, jag har stött på 2 Murakami-böcker som jag inte ens har läst ut. Någonting har saknats. Däremot har jag varit väldigt nöjd med de två novellsamlingar (The Elephant Vanishes och Blind Willow, Sleeping Woman) som jag har läst. Inte mindre nöjd är jag med After the Quake. Som titeln anspelar på så är jordbävningen i Kobe med på något sätt i alla novellerna – men alltid som en ganska fjärran händelse, även om det inte alls hindrar att dess påverkan på karaktären blir enorm i all sin diskretion. Jag dras med av samtliga noveller och finner dem dessutom väl skrivna. De är lagom olika sinsemellan, vare sig alltför disparata eller tråkigt samma gröt. Kort sagt, en av många bra Murakami-läsupplevelser. Jag blir påmind om vilken bra idé det faktiskt var att lägga undan Dance, Dance, Dance och A Wild Sheep Chase. Nu är frågan bara vilken av mina andra fem Murakamiböcker som jag ska läsa härnäst. Hm… Tål att tänkas på!

 

Betyg: 8/10

 

Einar Askestad – Det liknar ingenting

Jag har tidigare läst en novellsamling och en diktsamling av Askestad. Ingendera har imponerat mig. Jag lockades dock att köpa Det liknar ingenting, Askestads debutbok, därför att baksidestexten fick detta att låta som precis min typ av noveller – obehagliga, psykologiskt skruvade. Och visst, det stämmer väl till viss del, men mitt största problem är Askestads språkhantering som visserligen är genomtänkt men ofta experimentell på ett inte helt funktionellt och färdigställt sätt. Förvirringen i språket tar lite fokus från innehållet. Det hindrar inte att ett par av novellerna är riktiga fullträffar, men ofta säger novellerna mig inte tillräckligt mycket – slutintrycket blir lamt.

Betyg: 6/10

Joyce Carol Oates – Sourland

Sourland är en samling berättelser av olika längd. Gemensamt för dem alla är det typiskt Oatska: mycket brott, mycket mörker, mycket absurda människor, en hel del obehag. De flesta berättelserna är läskigt bra och visar vilken bra författare Oates är – jag tycker att berättelserna i Sourland är bättre än många av Oates romaner, så jag tänker definitivt läsa mer Oates-noveller och jag kan rekommendera den tjocka samlingen Sourland till alla novellälskare och alla Oates-fan.

Betyg: 8/10

Henrik Bromander – Allt jag rör vid försvinner

Allt jag rör vid försvinner är en samling noveller med manus av Henrik Bromander men tecknade av en rad olika serieskapare. Det gör att stilarna i novellerna är väldigt olika, och jo, omväxling förnöjer! Det känns som att Bromander har valt väldigt bra tecknare samt att tecknarna verkligen gjort något bra i bild av textens innehåll. Bromanders noveller är ofta mörka, obehagliga, lite sjuka och så även bilderna – ibland är nivån nästan plågsam. En av novellerna är riktigt dålig, men alla andra är riktigt bra. Det här är, allt sammantaget, en av mina bästa serieupplevelser på länge och jag känner mig verkligen beredd att läsa fler serie-novellsamlingar.

Betyg: 8/10

 

Haruki Murakami – Blind Willow, Sleeping Woman

Tidigare har jag läst ett antal böcker av Murakami, däribland novellsamlingen The Elephant Vanishes. Nu har jag en novellsamling av Murakami kvar: After the Quake. Dessutom återstår cirka 10 andra Murakami-verk att läsa. Men här är det inte tal om den kommande läsningen, utan om den förflutna. Jag har alltså nyligen läst ut Blind Willow, Sleeping Woman och var djupt försjunken i denna fiktionära värld under läsningens gång. Flera av berättelserna är också riktigt bra, även om en hel del är av sämre kvalitet och en är riktigt dålig. Det kan spela in att boken har två översättare – det ger ett splittrat intryck. Över huvud taget var jag mer förtjust i The Elephant Vanishes, men jag tackar Blind Willow, Sleeping Woman för en medryckande läsupplevelse och ser fram emot fler av Murakamis böcker.

Betyg: 7/10

Joakim Pirinen – 100 noveller

Det nystartade förlaget Orosdi-Back ger ut prosa, satir och konst. Joakim Pirinen är väl mest känd som serietecknare, men det här är alltså 100 noveller av Pirinen. Fast förresten, noveller och noveller – det här är lika mycket prosalyrik eller konst. Novellerna är oftast bara en sida långa. Här figurerar figurer så som Lubbe och Gonki. Här finns suggestiva illustrationer. Här finns drag av biologi och etymologi. Det är väldigt svårt att veta var fantasin respektive faktamässigheten slutar/börjar. Det är hejdlöst associativt och surrealistiskt, i början även hejdlöst roligt – men, det är 100 noveller och alla håller inte samma standard. I själva verket tycker jag att 50 noveller hade varit mer lagom.

Betyg: 6/10

Gustaf af Geijerstam – Kampen om kärlek

Gustaf af Geijerstam var samtida med Victoria Benedictsson, Ellen Key, August Strindberg, Ola Hansson och Henrik Ibsen. Dock har af Geijerstam inte gått till litteraturhistorien i samma mån som övriga uppräknade. När jag läser Kampen om kärlek kan jag förstå varför: de noveller som denna samling innehåller är nämligen inte alls dåliga, men de är heller inte på något sätt anmärkningsvärda. De är helt enkelt medelmåttiga och även om de fyller sin funktion i mina studier av 1890-talet så är de föga läsvärda. De väcker dock tankar om just litteraturhistorien och vad som får en bok att hamna eller inte hamna i kanon.

Betyg: 6/10