Tekoppens tankar

Det är meningslöst att ropa på normalt / för normalt bor inte här längre, sade Nina Hemmingsson


Lämna en kommentar

Solkatter II

ImageImageImageImageImage

Solen skiner och det älskar katterna. Dessutom har vi en madrass på golvet som inte var menad för dem utan för en övernattande människa, men som de har tagit till sig i sådan mån att den får ligga kvar. Alla tre kan ligga i en enda hög och nu har jag fått de första närbilderna någonsin på Miso – annars sticker hon så fort hon ser kameran, men i solsken på en mjuk madrass kan till och med hon våga vara lite lat…


Lämna en kommentar

Miso är inte längre en oklappad katt

Image

Att Miso och Tom är kära i varandra är ingen nyhet, men idag var faktiskt tredje dagen på rad som min sambo lyckades klappa Miso. Startskottet kom i måndags. Hon kom och lade sig nära honom och han fick känslan av att hon inte skulle springa iväg om han rörde henne, så han satt och klappade henne hur många minuter som helst – tills jag kom för nära och hon sprang. Det hela upprepades igår – och idag.

Miso är alltså 5 år gammal och vad vi vet har hon aldrig varit klappbar förut. Vi hade så smått ställt in hos på att hon inte var en klappbar katt. Samtidigt har det alltid känts som att hon egentligen inte är en skygg katt utan en mycket nyfiken, framåt liten dam – som bara har hållit distansen till oss människor. Och den distansen kvarstår kanske livet ut på vissa områden, men numera har hon i alla fall upptäckt att mänskliga händer kan vara ganska så trevliga!


4 kommentarer

Kattframsteg

Lucy är Lucy. Vild och galen och ADHD. Men hon har också börjat ligga mer och mer i vår närhet och verkar njuta ännu mer av att kela.

Miso springer runt och kuttrar och är nyfiken, hittar hela tiden nya ställen att vara på och är helt klart väldigt rastlös och uppmärksamhetstörstande. Men vi får inte komma för nära. Det är de andra katterna som gäller och där blir det ingen riktig fart. Miso är för översittande mot Lucy för att leka jämlikt och Tom är för slö. Med laserpekare går det däremot utmärkt att leka med Miso. Hon gillar att jaga röda prickar, även om hon nog förstår att de har sitt upphov hos oss…

Tom är inte så leksen av sig. Han kan slå lite på en pinne om vi viftar med den, men verkar då snarare arg än lekfull.

Men nu har vi köpt en liten studsboll. Och plötsligt springer inte bara Lucy runt och studsar utan även Miso – och Tom! Fast han springer inte, men sitter fascinerat och slår till den för att se vad som händer. Och när den stannar så är tassen där igen.

Och igår blev jag alldeles varm i mitt katthjärta när jag gick in och satte mig vid mitt skrivbord. I sängen bredvid låg nämligen Miso och Tom och medan jag kollade Facebook så tvättade Tom grundligt Miso som spann högljutt. Jag har aldrig hört henne verkligen spinna. Och hon såg väldigt nöjd ut och Tom såg väldigt kär ut.

Och ungefär så fint kan det vara att adoptera katter.


Lämna en kommentar

När Miso friar

Miso har ständigt och jämt en tendens att gå omkring och kuttra. Hon vandrar hit och dit i lägenheten och spinner högljutt på ett duvlikt sätt. Men igår tog nog verkligen priset. Hon gick i cirklar kring Tom, strök sig mot alla närliggande möbler, kuttrade för fullt och såg till att visa rumpan så mycket hon kunde. Tom satt där och verkade inte fatta någonting. Båda är ju visserligen kastrerade, men ändå: Tom, minns du ingenting av din ungdom? Eller föredrar du kattkillar?

Fortsättning följer…

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 94 other followers