Ännu en kurs

Ännu en kurs tenterad. Fast det känns konstigt att säga så nu, när jag bara pluggar deltid. Det blir så glest mellan kurserna. Men nu har jag i alla fall fått betyg på en läskurs i litteraturteori på Karlstads universitet – och det är faktiskt mitt första VG på länge. På Karlstad har jag knappt fått G:n innan. Så det är jag glad för. Barnsligt glad för.

Annars är det som vanligt. Böcker som ska ankomstregistreras, böcker som svävar i fara för att taket läcker, besökare i behov av hjälp och besökstoaletter som går i baklås.

Hujedamej

Examen x 2

Häromdagen när jag kom hem låg det två kuvert på hallmattan. Det ena innehöll mitt magisterexamensbevis i litteraturvetenskap. Äntligen! Det har ju varit en realitet att jag SKA få ut min examen, men nu bara finns det och det är verkligen otroligt skönt.

Det andra kuvertet var från Vårdförbundet, sjuksköterskornas fackförbund, och innehållet inleddes av rubriken ”Grattis till din examen!” Och då var det alltså inte min magisterexamen jag fick gratulationer för, utan min sjuksköterskeexamen. Som jag aldrig har tagit och aldrig kommer att ta. Men visst, för tre år sedan började jag sjuksköterskeprogrammet och betalade en engångssumma för studentmedlemsskap i Vårdförbundet. Och nu bara tar de för givet att allt gick bra och att jag blev klar. Nu är jag inte bitter över att inte kunde bli sjuksköterska, men hade jag fortfarande sörjt den krasade framtidsplanen hade jag INTE uppskattar brevet ifråga.

Ingen typisk tenta

Under de fyra år som har gått sedan jag tog klivet från gymnasiet till högskolan har jag hunnit skriva en stor mängd tentor. Ofta har de varit ganska typiska tentor – hemtentor främst, eftersom jag mestadels har hållit mig inom humaniorans domäner, som en får i handen eller hämtar från en portal på internet och sedan ska lämna in senast ett visst datum. Frågorna är givna. Bara att efter bästa förmåga försöka besvara. Och jag har faktiskt oftast tyckt att det har varit mer eller mindre roligt/givande.

Just nu sitter jag med en lite annorlunda tenta. Det är en läskurs. Jag fick själv vara med och bestämma litteraturen och utifrån denna litteratur fick jag sedan hitta på ett eget ämne att skriva hemtenta om. Och slutdatum finns inte förutom att jag själv vill bli klar den här terminen. Men nu sitter jag alltså här vid mitt köksbord (i brist på skrivbord) och har grävt ner mig totalt i Ulla Isakssons De två saliga. Och lite Foucault. Och lite Kittler. Och lite norsk journalforskning. Mums!

För det är ju både helt helvetiskt och ganska så kul att skriva tenta. Så nu ska jag bara försöka skriva klart det här och få ett betyg. Så att jag kommer 7,5 hp närmare en mastersexamen. – I sommar blir det förhoppningsvis 7,5 hp till med samma mål, idéhistoria med medicin-fokus nämligen. Och en kurs om att skriva barnlitteratur, men den tänker jag inte räkna in i någon examen. Och i höst vill jag bli klar med själva mastersuppsatsen. Och kanske, kanske inte har jag börjat plugga något nytt då. Typ bibliotekarieprogrammet. Eller arikvarieprogrammet. Eller något annat av allt jag sökt.

Och nej, jag inbillar mig inte alls att det här skulle vara intressant för någon. Det har blivit mycket så på bloggen på sistone. Beklagar.

Att läsa eller inte läsa Dante, det är frågan

Jag läste i DN idag om att en människorättsgrupp med koppling till FN menar att skolundervisning som använder sig av Dantes gudomliga komedi inte är lämplig, eftersom Dante är rasistisk och kränkande. Och jodå, Dante skriver mycket fult om både homosexuella, judar och muslimer och en hel del andra icke-kristna, icke-heterosexuella eller helt enkelt folk som Dante har något som helst otalt med eller något som helst emot.

Innebär det att man bör inskränka användningen av Dante? Som litteraturvetare vill jag sälla mig till kören av invändande röster och skrika NEJ. Dante levde och verkade i brytningstiden mellan 1200-tal och 1300-tal. Hans verk finns i litteraturhistorien, vad vi än tycker om det. Historien har existerat, den kan inte suddas ut. Däremot bör den läras ut och diskuteras. Vilket innebär att Dante är självskriven i skolundervisning som en mycket bra ingång till att diskutera vad i det förflutna som vi inte vill återskapa.

På väg mot en ny examen

Jag har äntligen fått inrapporterat betyg även på sist delkursen på magisterprogrammet i litteraturvetenskap, så idag skickade jag in en ansökan om magisterexamen. Sitter en med över 250 högskolepoäng så är det ju lika bra att plocka ut sina examensbesvis också, känner jag. Visserligen är mina betyg väldigt ojämna med obehagligt liten andel VG, men en examen är ju en examen. Så nu får jag vänta i cirkus 10 veckor. Sedan ska jag bjuda mina arbetskamrater på hallontårta!

Nordisk kvinnolitteraturhistoria på nätet

Det från början till slut alldeles underbara projektet Nordisk kvinnolitteraturhistoria, som gavs ut i 5 band under åren 1993-2000, finns nu på nätet och verkar innehålla en hel del mer material än bokserien. Det är fint layoutat och väl värt ett besök. Själv fick jag nys om författarinnan Helga Johansen, som år 1900 gav ut en mentalsjukhusskildring som verkar rejält intressant. Tyvärr verkar boken inte gå att få tag på, vare sig på antikvariat eller i Libris.

Uppsatsböcker

Lite allmänna uppsatsbokhögar. Och boken jag sitter med just nu: Knud Pontoppidans försvarsskrift! (Knud Pontoppidan är alltså den läkare som Amalie Skram anklagade och kallade för ”Professor Hieronimus”.

Typisk forskare?

De senaste två gångerna när jag har hämtat ut fjärrlån på SU:s bibliotek har bibliotekarierna även givit mig böcker som inte får lånas hem. Jag har sagt att jag ska gå direkt hem men de har inte fattat piken förrän jag har påpekat ”De där är inte hemlån. Jag ska hem så jag får inte ta med mig dem”. Och då har bibliotekarierna tittat på mig och sagt ”Men är du inte forskare?” Och jag har sagt att jag studerar på masternivå, men de har ändå velat titta på mitt studentkort innan de har trott mig – trott på att jag inte är forskare.

Så antingen verkar det väldigt forskande/forskaraktigt/forskigt att beställa massa norska fjärrlån? Eller ser jag väldigt mycket ut som en forskare? Bedöm själva!

Min gårdag – opponering med mera

Så klockan nio igår satt jag i ett rum med opponent, rektor, examinator och en person i publiken. Jag var redo på att bli slaktad, men det kändes som att de synpunkter jag fick mestadels var formalia och annat som är lätt att rätta till (och som jag FÅR rätta till innan publiceringen). Dessutom var det väldigt kul att få sitta och prata om Bengt Martin och Inger Edelfeldt, om de böcker jag har umgåtts med så intensivt och länge nu.

Så jag gav mig av hemifrån med ett uppsatsmanus och kom hem med tre. Mitt eget, opponentens med kommentarer och examinatorns med kommentar. Nu gäller det att gå igenom alltihop och försöka få ihop ett bra slutmanus, mitt i arbetet med mastersuppsats och förberedelserna inför att vara själv opponent om cirka tio dagar. Och nu väntar jag spänt på uppsatsbetyget.

Och igår, direkt efter opponeringen, åkte jag vidare. Till ett bibliotek. För att skriva på avtal. Timvikarieavtal, men också en månads vikariat på 90%. Så det kommer att bli mycket bibliotek för mig framöver och jag har fått börja gå intro på det här biblioteket, som har ganska annorlunda regler och rutiner än vad jag är van vid. Jag ska dock inte vara så mycket i infodisk under min vikariatmånad utan mest göra administrativa saker, så får jag prova på det också. Jag blev i alla fall väldigt bra välkomnad till nya arbetsplatsen. Särskilt av en låntagare som, när vi i disken inte kunde förklara varför hon hade råkat skriva ut reklamen istället för mejlet (”Vi vet liksom inte hur du hade markerat”) ropade ”Jävla bibliotekarier!” Oh those joys of libraries

Dagens elitism

Jag: Ja, jag heter alltså Sebastian Nilsson Lindberg och ska skriva om Amalie Skrams mentalsjukhusromaner från 1895.

(En stund senare.)

Professor: Hur är det, går du 1-terminsmagister eller 2-terminsmagister?
Jag: Jag går 1-terminsMASTER.
Professor: Jaha, ja, just det. Vad sade du att du hade skrivit din magisteruppsats om?
Jag: Det sade jag aldrig.
Professor: Nehej. Men säg det då.
Jag: Jag skrev om Bengt Martins och Inger Edelfeldts bearbetningar av berättelser om homosexualitet.
Professor: Jaså. Ja men då har du ju verkligen höjt kvaliteten på litteraturen du skriver om.