Kurslitteraturlycka III

Janice Redish – Letting Go of the Words. Writing Web Content That Works

”Letting Go of the Word”, en bok om att skriva för webben av Janice Redish, tillhörde den obligatoriska kurslitteraturen på en kurs i interaktionsdesign, som i sin tur tillhör de obligatoriska kurserna på det bibliotekarieprogram jag går.

Kurslitteratur kan ha så olika nivåer. Personligen är jag van vid skönlitterär kurslitteratur, som kan vara mer eller mindre njutbar. Ofta handlar det om att på kort tid tvinga sig igenom böcker som inte tilltalar en. Annars tenderar kurslitteratur att vara akademisk, texttung och torr.

”Letting Go of the Words” är en bok med mycket luft, enkelt språk, många bilder, mycket exempel. Redish har helt enkelt skrivit en bok som är lika avskalad, effektiv, aktiv och enkel som hon menar att man bör skriva på webben.

Det funkar. ”Letting Go of the Words” är en kursbok som jag njuter mig igenom, som är rolig att läsa. Nästa bok på samma kurs, ”Interaction Design” av Sharp med flera, har också mycket bilder – men texttyngen är mycket större och jag märker att den läsning som flöt fram med Redish nu stannar upp och blir frustrerande.

Så kan man också lära ut ett sätt att skriva och presentera sitt material!

Underbar kurslitteratur och rolig tenta!

Ibland är kurslitteraturen riktigt smaskig på bibliotekarieprogrammet – i all fall på valbara kurser om skolbibliotek, informationssökning och lärande!

Alexandersson & Limberg – Textflytt och sökslump. Informationssökning via skolbibliotek

I skolan ska eleverna numera bedriva egen ”forskning” – de ska söka material och sammanställa det, läroboken har inte längre ensam position som kunskapskälla. Men hur pass mycket kan eleverna om informationssökning och hur man gör en egen text utifrån olika källor? Det står lite si och så till med det, såväl på lågstadiet som gymnasiet, enligt denna rapport med ett mycket passande namn. Bitvis skrämmande läsning, eftersom lärarna inte verkar inse vilken nivå eleverna faktiskt befinner sig på.

Limberg & Folkesson – Undervisning i informationssökning. Slutrapport från projektet Informationssökning, didaktik och lärande (IDOL)

Denna rapport grundar sig på intervjuer med bibliotekarier och lärare, det som ska fångas är deras bild av informationssökning och hur den kan läras ut. Utan annan empirisk undersökning kan författarna visa att de intervjuade har ganska låga tankar om elevernas förmåga till källkritik etc., men samtidigt inte uttrycker särskilt mycket entusiasm för att lära ut detta – en vanlig uppfattning är att det kommer med åren (och den uppfattningen är förstås densamma oavsett nivå). Ibland krävs det inte heller, det accepteras att eleverna ligger på en låg källkritisk nivå, de siktar ju ändå bara på G. Också ganska skrämmande emellanåt, men helt klart intressant.

Annbritt Enochsson – Internetsökningens didaktik

Här har vi en författare som har undersökt ”hur det ligger till”, men också gjort en hel del för att förändra och prova nytt. Det går inte att lära sex-sju-åringar söka på internet, menar många, men Enochsson tänkte att hon helt enkelt skulle lära ut det och plötsligt förbättrades elevernas läs- och skrivkunnighet när det de skrev ledde till resultat på ett handfast sätt. Enochsson går igenom olika åldrar, med fokus på hur informationssökning på internet kan läras ut. Engagerande och positivt.

På så spännande böcker följer också en tenta som verkligen är något att bita på, men på ett väldigt roligt sätt. Vi har 4000 ord på oss att planera en undervisning i informationssökning för en åldergrupp som vi själva väljer. Vi ska beskriva vad vi vill lära ut, hur, vilka mål vi har, hur de kan mätas. Och så ska vi anknyta till forskning om åldersgruppen. Så konkret och användbart blir det sällan på bibliotekarieprogrammet annars! Och opponering ingår. Mums mums.

Kurslitteraturlycka

En övningsbok i Dewey, en grundbok i biblioteks- och informationsvetenskap, och en bok om någon slags principer som jag inte alls känner till. Än så länge…

Jag ser verkligen fram emot min höst.

Kurslitteratur när den är som bäst

Foucault för hela slanten

Om klinikens födelse. Om galenskapens idé. Om sexualitetens historia. Och om Herculine Barbin, intersexuell (”hermafrodit”) på 1800-talet. Hens självbiografi, faktiskt, dock med Foucault som författarnamn. Och mer Foucault är på väg. Så jag är en lycklig Tekopp!

Uppsatsböcker

Lite allmänna uppsatsbokhögar. Och boken jag sitter med just nu: Knud Pontoppidans försvarsskrift! (Knud Pontoppidan är alltså den läkare som Amalie Skram anklagade och kallade för ”Professor Hieronimus”.

Denna dagen ett liv (varning för extrema littvetartråkerinördismer (med andra ord: ordbajseri))

(Titeln är alltså ett citat av Tomas Thorild. Ett citat man hör ovanligt ofta för att komma från en så klassisk källa. Förklaringen är förstås att det figurerar i Barnen på Saltkråkan…)

Idag var första föreläsningen på min kurs i narrativ teori. Föreläsaren var bra, men all undervisning ska tydligen ske på engelska och det blev lite konstigt för vare sig läraren eller de flesta av eleverna hade engelska som modersmål och det blir inte lättare att lyssna på fyra timmars föreläsning när den äger rum på ett språk som vare sig jag själv ELLER föreläsaren till fullo behärskar. Jag kände igen en av mina medstudenter från Södertörns C-kurs, annars var det bara nya ansikten. Ikväll har jag suttit och läst kurslitteratur och nu är jag NÄSTAN ikapp det jag borde ha läst tills idag. Strålande… Dessutom visade det sig att en 27-sidig text jag suttit och plågat mig igenom var frivillig extraläsning. Extra kul. På torsdag är det seminarium 2 (det första blev inställt) men vi skulle ha fått texterna i pappersformat på första seminariet. Och det blev ju inställt… Och jag skulle ändå inte hinna läsa mer än en bråkdel. Dessutom vet jag inte ens om jag kan gå på detta andra seminarium för det behövs många biblioteksinhoppare den dagen. Har jag fått veta med en bön om att kunna jobba. Dock har jag inte fått veta om jag SKA jobba. Så allt svävar lite som en manet i havskosmos just nu.

Jag har hunnit läsa de båda verk av Bengt Martin (Bengt och kärleken samt Jag ångrar ingenting) som jag i min magisteruppsats ska jämföra med de två versionerna av Inger Edelfeldts Duktig pojke. Omläsningen av Martins båda versioner av samma händelser visade verkligen att jag mindes rätt. Det är totalt olika innehåll trots att båda utger sig för att vara självbiografiska och ickefiktiva.

Nä nu ska jag brygga te och fundera på om jag orkar recensera en bok. Eller inte. Mitt nattjobb lämnar sina spår. Jag tycker fortfarande att 18.00 känns som läggdags och tröttheten följer mig som en skugga. Jag ska nog vara aningen försiktigare med nattpass i framtiden. Imorgon ska jag dock ringa chefen och försöka få fler pass, natt eller inte. (Och känner jag mig själv rätt så kommer jag att hoppa på alla nattpass och övriga pass som inte är totalt åt fanders.)

Narrativ teori

Här gick jag och trodde att båda mina extrakurser skulle dra igång under andra halvan av terminen, men nejdå! Den ena börjar alldeles snart Den heter ”Narrativ teori” och handlar bland annat om vad en berättelse är och vad en författare är. Vi kommer att ha tre föreläsningar och fem seminarier på plats i Frescati. Förutom massor av teoretisk litteratur kommer vi att läsa Pär Lagerkvist, Astrid Lindgren, Jorge Luis Borges, Ernest Hemingway, Ray Bradbury, Raymond Carver och Inger Edelfeldt. Huvudboken heter ”Narrative Discourse”. Kort sagt: jag är så entusiastisk! Både uppsatsskrivande och teoretiskt textnavelskåderi. Det här kommer att bli en härlig termin

En Skram-dag

Idag har jag läst 9 noveller och 1 roman av Amalie Skram, vilket innebär att jag har läst 2420 sidor av 2500 till författarskapskursen där jag har valt att studera Skram. Jag har alltså läst en novellsamling (Sommer) samt tre fristående noveller skrivna tidigt under Skrams karriär, men även den sena romanen Julehelg.

Julehelg är väldigt olik de andra böcker av Skram som jag har läst. Tonen är förvisso melankoliskt och slutet är den vanliga döden, men berättelsen är ändå ljusare, kanske för att tron på ren och äkta kärlek kommer fram så tydligt genom skildringen av Arne Hoff som efter en olycklig uppväxt med en kärlekslös moder känner sig förpliktigad att förlova sig med en kvinna som hans bror övergett, fastän de inte älskar varandra. Arne känner sig egentligen ovärdig att gifta sig på grund av sina sexuella snedsprång – det här är en ytterst renlärig och ideologisk ung man – och blir närmast förgrymmad när Henny, som han förlovat sig med, tycker att hans sexuella liv innan äktenskapet inte är värt att fästa någon vikt vid. Dock har Arne inte nog med inkomst för att gifta sig och måste resa ifrån Henny för att arbeta. Där träffar han fru Alvilda som han börjar se som sin mor och som han idealiserar kraftigt.

Arne beskrivs som mycket samvetsöm och handlingsförlamad, helt offer för sina känslor men med liten förmåga att leva ut dem. Samtliga forskare som har kommenterat Julehelg har påtalat att boken är baserad på dagböcker skrivna av Amalie Skrams bror Ludvig. Mig veterligen har det dock inte genomförts någon forskning i större skala på hur Skram har fiktionaliserat innehållet, något som vore mycket intressant att undersöka.

Nu har jag alltså snart läst all obligatorisk Skram, men – jag är fullt på det klara med att jag tänker läsa allt & allt & allt som Skram har skrivit!

Kurslitteraturlycka

Jag har brutit mitt bokköpsstopp, men med en högst nödvändig kursbok, så det räknas inte Nu ser jag verkligen fram emot att börja plugga Advanced Academic English med hjälp av Swales & Feak (fina namn!) Academic Writing for Graduate Students. Jag har till och med börjat prata engelska i stället för svenska, självklart med Oxford-accent ^^