Stentroll och långa meningar

Jag har absolut inga planer på att bli barnbibliotekarie – jag har inga planer på egna barn och jag vill inte bli den där barnlösa barnbibliotekarien. Däremot älskar jag när det kommer barn till bibblan som har frågor, för det är så kul att slippa tala med vuxna hela tiden. Och jag är väldigt glad över att få hoppa in ibland när barnbibliotekarierna är sjuka.

Därför hade jag härom veckan min andra sagostund på biblioteket där jag jobbar nu. Utgångsläget var inte helt perfekt – 17 barn (även om bara 13 dök upp) i åldrarna 3-6 år. Hur hitta en bra kompromiss där?

Men det gick nog ganska bra. Petter och hans fyra getter, först en gång och sedan en gång till där ungarna fick säga rimmen. Och så läste jag ”Kivi och monsterhund”, vet inte hur mycket barnen fick ut av den, de hade ju aldrig hört den förut. Men de kunde sitta still genom hela den ganska långa, rimmade berättelsen, trots en del spring i kroppen.

Sedan blev det stentroll. Så om du ser någon gå omkring och plocka sten så kanske det är sagostund på gång…

Och det allra härligaste med mitt jobb är att samma dag som jag hade haft sagostund så hade jag också bokcirkel med vuxna varav jag var den enda som inte hade gått i pension ännu. Vi diskuterade afrikanska författare, alltför långa meningar och en hel del annat. Nu ska vi läsa Yoko Ogawas ”En gåtfull vänskap” och jag är väldigt glad att få pyssla med lite både och. Alla åldrar. Alla genrer. Och massor av böcker – och andra former av information…

Bokstavsordning är ett uselt försvar mot KAOS!

Kom till jobbet i morse. Omotiverat tidigt, fast ändå inte så himla omotiverat, ety jag både hade morgonpasset och skulle se till att en distansstudent fick påbörja sin tenta precis när mitt morgonpass vanligtvis började = får inte bli försenad. Direkt när jag har kommit ringer en kollega sig sjuk. Det var vi som hade morgonpass ihop. Men det fixar sig nog. Och hens övriga arbetspass fixar sig nog också. Men mjölken var slut. Och jag skulle leda arbetsplatsträffen och det kräver alltid mer koncentration än att bara vara närvarande. Ja, sådant tyckte jag var stora problem kring åtta i morse.

Så kommer en kollega. Och chefen. Och så ska kollegan hämta kaffe i köket, men kommer genast tillbaka. Springer. Skriker att det är översvämning. Vi börjar också springa. Och ser att något rör rakt ovanför vårt magasin måste ha gått sönder, för det sprutar vatten över de gamla böckerna. Chefen springer iväg för att få tag i fastighetsskötare. Jag och kollegan försöker putta in böckerna så att de inte ska bli alltför blöta men många är redan dyngsura. Precis när jag står och duschar och puttar på böcker ringer min jobbtelefon. Studenten vill bli insläppt. Jag går iväg och öppnar dörren. Mina kläder är genomblöta. Ber om ursäkt för oredan men självklart får hon skriva sin tenta. Hon får den. Sätter sig. Kommer genast tillbaka. ”En av tentorna jag skulle skriva fattas!” Jaha… oj då!

Så försöker jag i en halvtimme få tag på först kontaktperson, sedan vilken person som helst för kontaktpersonen är ledig och ingen annan vet något men till sist visar det sig att det är ett missförstånd, ingen annan tenta ska skrivas idag. Tillbaka till vattenkaoset. Ingen har fått tag på fastighetsskötaren. Det sprutar nu vatten även ur golvavloppet i köket. Vi måste ringa brandkåren. Jag försöker på Storstockholms brandförsvars direktnummer men får veta att jag måste ringa 112. Ojdå. Det känns stort. Men fem minuter senare kliver en stor grupp brandmän in och lite senare kommer även polisen. Många uniformer på en gång! Det tar ett par tre timmar att fixa, särskilt när det visar sig att vi måste flytta undan utrustning från datarummet precis under köket. Vi lyckas precis få bukt med allting, spärra av och fika med kaffe som vi fått ta i termos från ett café – vattnet är avstängt, det var ett stamstopp – när vi ska öppna klockan elva. Arbetsplatsträffen blev aldrig av. Vi är tvungna att äta lunch på restrurang eftersom det stinker avlopp i köket.

Och så ska alla böckerna som är blöta plockas undan. Det är inte lika många som vi var rädda för, men ändå mycket mer än hundra stycken gamla böcker som är extremt svåra att ersätta. Vissa har funnits med i hundra år. Jag grät lite inombords när jag satte Bengt Martin och många andra på vagnen för totalförstörda böcker. Andra var sorgligt blöta, men kan kanske gå att rädda. Håll tummarna!

Mindre bibliotekstrött

Idag har jag stått i disken och pratat med diverse låntagare. De där som alltid kommer fram och snackar – och en del som sällan öppnar munnen, men som passar på emellanåt. Alltid trevligt.

Jag har fortsatt dela ut pepparkakor. Skyltat med en dikt av Eva Ström. Gjort i ordning massa littstödböcker (som kommer gratis från förlagen via litteraturstöd från Kulturrådet och som är helt vanliga böcker som måste göras i ordning för utlån). Passat på att låna en själv: 5 pjäser av Marianne Lindberg De Geer. Den verkar god!

Varit pedagogisk mot fjortonåringar som vill låna läskiga filmer med femtonårsgräns och som häller ut Coca Cola på golvet.

Och haft det väldigt fint denna ganska lugna dag före doppardagen. Nu är jag ledig i enorma tre dagar och ska passa på att läsa Janet Frame och så ”Bakom den nakna huden”, Annelie Babitz självbiografiska reportage om porrindustrin. Och fortsätta gallra i min bokhylla.

Och självklart fortsätta dricka te så att jag förtjänar mitt penn-namn. /Tekoppen

Bibliotekstrött

När en tillbringar dagen med att

leta läromedel i svenska åt folk som påstår att de inte kan någon svenska alls fast de pratar perfekt svenska utan brytning (och gissningsvis är en aning förvirrade),

hjälpa någon som säger att hen inte har kunnat lämna tillbaka sina lån för att hen har varit på dårhuset och sedan börjar fråga om det stämmer att hen ser ut som Sveriges första kejsare för det har en pakistansk ängel talat om för henom,

be vakterna lyfta bort en person som suttit och supit och kissat ner en fåtölj (för andra gången den här veckan),

och ändå tycker att det är en lugn dag ety en inte har sett röken av de stökiga ungdomsgängen, fulla personerna som står och skriker eller personer som börjar hota varandra,

då kan en bli en smula bibliotekstrött faktiskt.

Men inte så värst!

För det är ju en himla massa annat också.

Frågor av typen:

”Har ni några bra spel för åttaåringar som vill lära sig engelska?” (Ja, det har vi, men åttaåringen i fråga tyckte att de såg för barnsliga ut och valde en vuxen språkkurs istället),

”Har ni några matte-inspirationsböcker för någon i åttan?”

”Har ni några ljudböcker med fantasytema och kvinnlig huvudperson för en nioåring?”

”Har ni några böcker om hur judar lever till vardags?” (eh…)

Massa informationsfrågor helt enkelt. Bokfrågor och annat. Det där som jag är på plats för. Och imorgon är jag på plats igen och fortsätter dela ut pepparkakor och önska god jul.

/Tekoppen

Veckans värsta vänlighet

Jag kommer ut till disken. En kvinna ska kopiera ur dagens tidning. ”Jaså är det dags att kopiera, så trevligt”, kvittrar jag. Och kvinnan börjar störtgråta.

Hon skulle kopiera en dödsannons.

Hur man gör bibliotekarier perplexa

Idag kom en liten elvaåring fram. ”VARFÖR har ni skickat en påminnelse till mig? Jag HAR ju lämnat boken! Min pappa blev JÄTTEarg!” Jag förklarar att vi hann skicka ut påminnelsen innan han lämnade boken, för att boken lämnades sent. Med det låter han sig nöjas, men sedan frågar han: ”Var har ni böcker av Shakespeare?”

”Eh, för vuxna menar du?”

”Ja precis.”

”Har du läst något av Shakespeare?”

”Ja, jag har läst allt av Shakespeare och nu vill jag läsa resten.”

”Jaha… okej… följ med mig. Ja här är hyllan med pjäser av Shakespeare. Här är en, de ser ut så här. Är det sådana du menar?”

”Ja det är det. Tack så mycket!”

Dagens gallrade bok

Städhjälpen (häftad)
av Christian Oster

Jacques är en medelålders ljudtekniker. Han har det rörigt hemma sedan Constance lämnat honom. När han anställer den unga Laura som städhjälp förändras hans liv. Jacques upptäcker snart att städning inte är Lauras starkaste sida. När hon blir arbetslös får hon flytta in till honom. Det blir början på ett mycket sensuellt men inte helt okomplicerat föhållande.
Cristan Oster berättar en annorlunda kärlekshistoria med både värme och humor. ”Städhjälpen”, ”Une femme de ménage”, som kom ut på det berömda förlaget Editions de Minuit fick lysande kritik liksom Claude Berris filmatisering med Emille Dequenne och Pierre Bacri i huvudrollerna.

(Sällan gapskrattar jag så mycket på jobbet. Sällan!)

Oh NO

Vad har jag gjort??? Jag har gjort iordning 2 littstödböcker, översatt poesi, och satt signum Hc.03 istället för Hce.03 på ryggen.

Hur ska jag nu klara av att gå till jobbet imorgon?

Man vet att det är sommar…

När biblioteket plötsligt öppnar 11 istället för 9 och det står arga låntagare utanför porten vid niosnåret.

När hyllorna svämmar över av bilderböcker (som förskolorna lämnat tillbaka) och olika former av kurslitteratur.

När turisterna börjar droppa in och inte har svenska personnummer men vill skaffa lånekort för att kolla mejlen.

När kollegorna plötsligt är borta så att en får nya arbetsuppgifter. Attestera fakturor. Skriva rekvisitioner. Och ankomstregistrera även vuxenböcker.

När de stökiga ungdomarna bara kommer in och stökar vid regnigt väder.

När det är lika underbart som alltid annars att vara biblioteksassistent. Men lika farligt som vanligt för ens personliga utlåningsstatistik.

/Tekoppen

Jag jobbar.

Jag jobbar. Det finns liksom inte så mycket mer att säga om saken. Jag bär runt på böcker, registrerar böcker på olika sätt, märker upp dem, rekommenderar dem – romantiska böcker, lättlästa böcker, spännande barnböcker, läskiga vuxenböcker, nya personer varje dag vill ha nya rekommendationer och tror att jag faktiskt har en aning om vad jag pratar om. Jag gör mer ovanliga bibliotekssysslor som att packa ner böcker och montera isär hyllor för att de stod iväg när sönderslagna glasrutor skulle bytas. Jag kommer hem från jobbet. Jag läser förtvivlat för att försöka hinna ifatt recexen som trillar ner i brevlådan. Jag förbereder en opponering som läskigt snabbt kryper närmre (jag ska alltså vara opponent så läskigare än så är det inte). Jag dricker te, tar promenader, bus-kelar med Lucy-katten. I undantagsfall gör jag även otippade saker, som att besöka Serieteket eller handla på Myrorna… Men mer spännande än så är mitt liv faktiskt inte just nu.