Kärlek & Foucault

Nej, det här är inte ännu ett inlägg om att jag älskar Foucault. Det är en glädjeyttring över att jag, mitt i Foucaults teoritunga text, hittade ett kärlekscitat från 144 e. vt.:

”… jag redogör för min dag för min synnerligen ljuva lärare, och jag skulle gärna förtäras ännu lite mer om jag bara kunde sakna honom ännu mer. Adjö, min Fronto, var du än är, min honungsljuva älskade, mitt allt. Var har vi varandra? Jag älskar dig och du är inte här.”

Skrivet av Marcus Aurelius. – Det är lätt att tro idag att antikens samkönade förhållanden mellan en ung och en äldre man, innan den unge mannens äktenskap, inte handlade om KÄRLEK. Men det gjorde de säkert. Vi ska inte inbilla oss att vår kontextbundna version av kärleken är den sanna. Lika mycket som tankar är känslor beroende av tid och rum.

Dagens Foucault

”Skrivandet som jagets personliga övning för sig själv är en den disparata sanningens konst. Eller rättare sgt, ett genomtänkt sätt att kombinera det redan sagdas traditionella auktoritet med det singulära hos den sanning som där hävdas och det partikulära hos de omständigheter som bestämmer dess användning.”

Ur Diskursernas kamp, kapitlet ”Jagskriften”.

- Ja, vad kan jag säga? Även i Foucaults mest oförståeliga stunder är det alltid lika vackert

Lördagsnöjen

Vakna vid elva efter cirka tretton timmars sömn och ändå vara jättetrött (och förundrad över att Lucy inte väckt mig vid femtiden med hungerilskna bett i örat, vilket min bortresta sambo dagligen råkar ur för annars). Kravlar upp och dricker kaffe och äter lite frukost medan katterna knaprar på sitt. Dammsuger, diskar, packar, går med grovsopor… och åker till stan för att lämna igen försenade fjärrlån på universitetsbiblioteket och sedan träffa en vän som jag känt i så mycket som tretton år nu. Fikar. Äter pizza. Lyssnar på musik och ritar. Sedan tar jag mig hem. Och under alla samlade tunnelbaneminuter läser jag ett antal kapitel i Diskursernas kamp. Foucault! Jag hade glömt hur mycket jag älskar att läsa Foucault! Och nu, hemma igen, har jag en försenad Earth Hour (vilket hade varit betydligt mysigare om jag hade haft någon att mysa med) och lyssnar på Marianne Faithful och så förstås Yundi Li’s tolkning av Liszts La Campanella.

Dagens Foucault

”Psychology can never tell the truth about madness because it is madness that holds the truth of psychology.”

Foucault för hela slanten

Om klinikens födelse. Om galenskapens idé. Om sexualitetens historia. Och om Herculine Barbin, intersexuell (”hermafrodit”) på 1800-talet. Hens självbiografi, faktiskt, dock med Foucault som författarnamn. Och mer Foucault är på väg. Så jag är en lycklig Tekopp!

Dröm och brev

Drömmer att jag fått en beställning från Bokbörsen. När jag öppnar den visar det sig att någon har beställt min Michel Foucault, ”Diskursernas kamp”. Drömmen blir en mardröm. INGEN får beställa MIN diskursernas kamp!!!

Vaknar. Gnuggar sömnen ur ögonen. Dricker morgonkaffe och morgonte (Yerba Mate). Kollar mejlen. Har fått ett mejl från en professor på SU – 23.20 igår. Jag upphör aldrig att förvånas över akademiker. Sover de? Äter de? Eller jobbar de bara? Att få mejl från professorer på en söndag eller mitt i natten tillhör nämligen vanligheterna!

Nu ska jag ta en promenad och sedan ägna massa timmar åt att se Angels in America  på Stadsteatern. Det ser jag VERKLIGEN fram emot! En fin lördag, från oss alla, till er alla – Tekoppen

En tjuvtitt i min mastersuppsats

Foucault menar att det vid ”slutet av 1500-talet och början av 1600-talet” uppkom ”en blickens, observationens och konstaterandets vetenskap”. Denna vetenskap är självklart inte fri från maktmanifestationer. Någon blir sedd, någon ser – egentligen är det så att båda ser, men samtidigt kan det vara så att någon av de båda har makten att använda sin blick till att konstatera saker som i grunden kan påverka den andre. Någon observerar och handlar därefter, någon blir observerad. Blicken rymmer hela detta konstaterande: vi tolkar allt det vi ser och tolkningar har makt, särskilt om den som tolkar har makt – och en läkare är ett exempel på någon med makten att tolka och att agera utifrån dessa tolkningar.

Dagens Foucault

Diskursen är föga mer än en glimt av en sanning i färd med att födas inför sina egna ögon.

Michel Foucualt, 1970, ur Diskursens ordning

Dagens eftertänksamhet

Efter att lyckats banta ner en kundvagn med enbart Foucault-böcker från 1700 till 700 kronor, insåg jag att KANSKE borde vänta tills jag får godkänt det uppsatsämne böckerna var tänkta att användas till…

Och förresten, så trevligt det kan kännas med en ny bakgrund! Den här är verkligen mycket mer passande

Kurslitteraturförtvivlan

Har beställt Lars Noréns Salome, sfinxerna från Litteretro. Eventuellt har jag den redan, men hur hitta den?! Idag fick jag Motståndets estetik av Peter Weiss och blev chockad av dess bredd – 1000 sidor! Med ultraliten stil och få styckebrytningar dessutom. Som ni kanske har märkt läser jag helst tunna saker, särskilt när jag är inlagd, psykiskt ur balans och medicindäckad. Jag som kämpade så med Dracula i januari, och den var bara 300 sidor. Jag känner mig faktiskt förtvivlad. Inte nog med att flera av böckerna jag valt för extrakurserna har visat sig vara 300 eller 500 sidor, nu detta. Hur orka? Vad göra? Vet inte. Jag tror att jag sover på saken…

Men men, jag har i alla fall lyckats blubbla fram fyra sidor om Foucaults maktanalys, bara igår och idag. Det är ju i inte illa pinkat!