Lite allmänna uppsatsbokhögar. Och boken jag sitter med just nu: Knud Pontoppidans försvarsskrift! (Knud Pontoppidan är alltså den läkare som Amalie Skram anklagade och kallade för ”Professor Hieronimus”.
Kategoriarkiv: Skram, Amalie
Tentan skrider framåt
Nu är det bara några småsaker kvar att fixa i min tenta om Amalie Skram, sedan är jag och Skram – på studiefronten – klara med varann för ett tag framöver. Själv är jag trött och känner mest av allt för att krypa ner under täcket. Men men. Det är en ny dag imorgon!
Kort uppdatering
Jobbade några timmar igår. Hem och skrev på tenta om Amalie Skram. Upp imorse på anställningsintervju, vidare till deltidsjobbet… nu mera tenta. Inte mycket tid för läsning eller bloggande alltså. Men ha det bra så hörs vi!
En Skram-dag
Idag har jag läst 9 noveller och 1 roman av Amalie Skram, vilket innebär att jag har läst 2420 sidor av 2500 till författarskapskursen där jag har valt att studera Skram. Jag har alltså läst en novellsamling (Sommer) samt tre fristående noveller skrivna tidigt under Skrams karriär, men även den sena romanen Julehelg.
Julehelg är väldigt olik de andra böcker av Skram som jag har läst. Tonen är förvisso melankoliskt och slutet är den vanliga döden, men berättelsen är ändå ljusare, kanske för att tron på ren och äkta kärlek kommer fram så tydligt genom skildringen av Arne Hoff som efter en olycklig uppväxt med en kärlekslös moder känner sig förpliktigad att förlova sig med en kvinna som hans bror övergett, fastän de inte älskar varandra. Arne känner sig egentligen ovärdig att gifta sig på grund av sina sexuella snedsprång – det här är en ytterst renlärig och ideologisk ung man – och blir närmast förgrymmad när Henny, som han förlovat sig med, tycker att hans sexuella liv innan äktenskapet inte är värt att fästa någon vikt vid. Dock har Arne inte nog med inkomst för att gifta sig och måste resa ifrån Henny för att arbeta. Där träffar han fru Alvilda som han börjar se som sin mor och som han idealiserar kraftigt.
Arne beskrivs som mycket samvetsöm och handlingsförlamad, helt offer för sina känslor men med liten förmåga att leva ut dem. Samtliga forskare som har kommenterat Julehelg har påtalat att boken är baserad på dagböcker skrivna av Amalie Skrams bror Ludvig. Mig veterligen har det dock inte genomförts någon forskning i större skala på hur Skram har fiktionaliserat innehållet, något som vore mycket intressant att undersöka.
Nu har jag alltså snart läst all obligatorisk Skram, men – jag är fullt på det klara med att jag tänker läsa allt & allt & allt som Skram har skrivit! 
Amalie Skram, varför just nu?!
De senaste två dagarna har jag fått minst 30 svenska sökningar på Amalie Skram och titlar av Skram. Varför? En tävling, ett korsord…? Någon som vet? Det har liksom aldrig kommit en enda sökning på Amalie förut och eftersom jag verkligen brinner för Skrams författarskap blir jag självklart väldigt nyfiken!
Amalie Skram – Fru Inés
Fru Inés handlar om Inés von Ribbing, en italiensk kvinna gift rik som aldrig har haft något samliv med sin make. En gång, för tretton år sedan, hade hon en älskare men förmådde inte älska honom när de väl hade haft sex med varandra. Nu blir Inés, som är ivrigt kurtiserad och känd som kokett, kär i en ung svensk man, Arthur Flemming, som är anställd hos hennes man. De inleder en kärleksrelation som inte kan sluta väl och som till sist blir bägges undergång. Det är alltså än en gång äktenskap och kärleksrelationer som står i centrum för Skrams diktning, men i det här fallet är berättelsen ganska annorlunda, dels för att den utspelar sig i Konstantinopel, dels för att kvinnan här är mera frispråkig i ord och handling än Skrams övriga kvinnliga huvudpersoner. Jag kan inte påstå att jag helhjärtat älskar/gillar Fru Inés, men de 100 sidorna var ett gott sällskap 
Betyg: 6/10
Amalie Skram – Forraadt
Liksom Constance Ring handlar Forraadt om en ung kvinna, bara sjutton år, som gifter sig med en trettioårig man. Hon blir förskräckt av att de ska dela säng – vad sex är vad hon inte, bara att barn kommer till genom att män och kvinnor sover i samma rum. Aurora, kallad Ory, vänjer sig aldrig vid sin makes närhet och när hon inser att han har haft många kvinnor före henne blir samlivet omöjligt. Hon förvägrar honom närhet och plågar honom med krav på att berätta mer om sitt ogifta leverne. Här framstår mannen som ganska sympatisk och Ory som visserligen möjlig att förstå men ändock kall och hänsynslös. Slutet är också annorlunda jämfört med Constance Ring och miljön är en annan: ombord på ett skepp, något som Skram hade erfarenhet av från sitt första äktenskap med en kapten. Denna miljö känns extra klaustrofobisk i och med det begränsade utrymmet och isolationen från omvärlden. Annars är det bara att konstatera att ämnet kvinnors oförmåga att acceptera sina mäns tidigare erotiska eskapader är ganska så genomgående hos Skram. Forraadt är inte riktigt lika bra som Constance Ring och Lucie, men väl värd att läsas!
Betyg: 7/10
Antonie Tiberg – Amalie Skram som kunstner og menneske
Den här biografin kom 1910 och är alltså mer än hundra år gammal. Det märks! Tiberg talar mycket om ras och ser Skram som ”rasblandad”. Dessutom kallar Tiberg Skram för abnorm, oförmögen till erotik, för mycket maskulin – alltså ungefär samma sak som Hieronimus anklagar Skram för i Professor Hieronimus. Dessutom har Tiberg problem med Skrams brist på kristen tro och försöker hävda att Skram inte var ateist utan agnostiker, som ett försök att ärerädda den en gång mycket religiösa Skram. Tiberg tycker att Constance Ring är ett dåligt verk och verkar över huvud taget inte gilla Skrams böcker, vilket känns som en något konstig egenskap hos någon som skriver biografi om en författare. Det är intressant läsning emellanåt, men i helhetsperspektiv är det ganska torrt och tråkigt. Jag hoppas att övriga teoriböcker om Skram ger mig mer!
Betyg: 5/10
Amalie Skram – Constance Ring
Constance Ring från 1885 är Amalie Skrams mest kända roman och den som det forskats mest om. Ämnet är det ständigt aktuella under 1880-talet: äktenskapet, sedligheten, sexualiteten. Vi möter den unga Constance Blom som gifter sig rikt men blir olycklig, särskilt sedan det visat sig att maken är otrogen. Constance vill skilja sig men övertalas till att stanna kvar i sitt olyckliga äktenskap. Mer av handlingen vore synd att avslöja, men slutet är det gamla vanliga: ”döden för egen hand.”
Det är alltså ganska slitna och välanvända teman, men då stilen spritter av liv och språkbehandlingen är superb sitter jag som klistrat, från första sidan till sista. Jag kan definitivt rekommendera Constance Ring och jag är evigt glad för att jag upptäckt Skrams författarskap!
(Boken skrevs på norska men finns översatt till svenska och jag har läst den svenska versionen i pur slöhet. Den var bra gjord. Dessutom är jag mycket glad över min fina läder-och-guld-utgåva.)
Betyg: 8/10
Dagens citat
”En frånskild hustru är som en trädgård utan staket. Alla som vill kan gå in och trampa ner.”
Ur den bok av Amalie Skram som jag just nu läser.
