Den här boken är det sista (?) jag läser av Sachs, efter att tidigare ha slukat hennes samlade dikter samt pjässamlingen Vägen är en hand, som det också refereras till i Den store anonyme. Vad gäller Vägen är en hand så tycker jag att titelpjäsen är väldigt stark – dock hade jag kunnat vara utan de tre småpjäserna som aldrig hinner bli något (även om de snarare är ”sceniska dikter” än pjäser så blir de inte ens det, känns det som, de bara tar avstamp men landar ingenstans).
Den store anonyme består av opublicerade dikter, dagboksliknande anteckningar, en text om religiös mystik, två tal och fler småpjäser. Dikterna är väldigt Sachs men utmärker sig inte jämfört med de publicerade. Småpjäserna är intressanta som arbetsmaterial – de blev aldrig färdigställda – men de, dikterna och texten om religion hamnar helt i skuggan av dagboksanteckningarna. Wow! Här snackar vi smått psykotisk, väldigt mytisk och mystisk, text – en tät väv av associationer och hallucinationer, en viktig del i Sachs författarskap.
När jag önskade mig den här boken i födelsedagspresent så fick jag den inte, med motivationen att Sachs inte ville få texterna utgivna, men som litteraturvetare tar jag mig rätten att strunta i sådant, när det gäller så här intressant material. Kort sagt: jag är riktigt glad att jag har läst Den store anonyme. Dock får inramningen i form av Aris Fioretos förord ett minus för sin rörighet och brist på skärpa. Översättningen är för övrigt gjord av Margaretha Holmqvist.
Några citat:
”Älska är en övning i att dö.”
”Längtan, livets dödgrävare. Den enda nyckel som låser om natten. Smärta överallt, ända in i ordet. Därför tystnad. Gravar ligger längst ute vid kanten. Drömmar som avtrycksbilder. Tänder tappade, hyenor måsar skrattade. Skrattet som skärvor. Allting krossat.”
”Hermafrodit dualismens sinnebild chymiska bröllop lapis födelse – barn – kung – chymisk hieroglyf – enhet måste finnas inom människan själv.”
