Cecilia Davidsson – Det var länge sedan det var så här spännande

Cecilia Davidsson har blivit nominerad till Stockholms radios novellpris – närmare bestämt har en av hennes noveller nominerats. Novellen ifråga heter ”Bestämma sig” och ingår i novellsamlingen Det var länge sedan det var så här spännande (Albert Bonniers 2008).

Davidssons tidigare novellsamling Utan pengar, utan bikini är en obehagets ologiska novellistik på särdeles hög nivå. Även Vänta på vind har ganska många svindlande stunder. Därför var jag glad åt att hitta Det var länge sedan det var så här spännande på biblioteket i veckan – och därför var det extra tråkigt att den inte nådde samma höjder som de tidigare titlarna. ”Bestämma sig” var för övrigt en av de noveller som drog ner betyget. Å andra sidan finns här flera riktigt bra noveller, särskilt själva titelnovellen och ”Ingen gröngöling precis”. Davidsson kan verkligen skriva noveller, men just därför att hennes bästa stunder lägger ribban så högt är det lätt att bli besviken.

Förutom Davidsson är mina svenska favoritnovellister Johanna Ekström, Mirja Unge och – bland de ej längre levande – Tove Jansson. Noveller är så perfekta på bussen; en smakbit när det inte finns tid eller ork till att dyka ner i en bred episk berättelse. Det lär nog bli mycket novellsamlingar och kortromaner framöver, när jag kan stjäla mig tid från pluggeriet.

Vänta på vind

Cecilia Davidsson är främst känd som novellförfattare men har också skrivit en roman och många barnböcker. Hennes tredje novellsamling Vänta på vind är inte lika stor som den föregående (Utan pengar, utan bikini). Dock definitivt läsvärd och med flera guldkorn. Den första novellen är bra men med långrandig inledning. Berättelse nummer två, Racer, ska jag minnas länge med skräckblandad förtjustning. En katastrof som ingen låtsas om, ett växande obehag. Även nummer tre lämnar spår, stannar kvar.

Resten av samlingen skulle jag ha kunnat vara utan, men ändå: Cecilia Davidsson är en skicklig novellist. Hon är snarare undertydlig än övertydlig och skräms utan skräckskrivandets vanliga attribut. Sluten är fascinerande, märkliga, vidöppna. Jag ser fram emot att läsa hennes senaste boksläpp, novellsamlingen Det var länge sedan det var så här spännande som kom för bara några dagar sedan.

2 novellsamlingar

Kerstin Norborgs Missed abortion innehåller 14 noveller. De är alla väldigt stämningsfulla och poetiskt skrivna. På något sätt ”typiskt nordiskt”: luftigt, ljust, som björkträ och svensk juni. Döden och graviditet är vanliga teman. Det är oftast välskrivet, det är såpass fängslande att jag läst om boken tre gånger. Tre av novellerna är riktigt bra, men många har jag i efterhand inget minne av alls. Jag kan inte sluta tänka att det kanske är för fint och tillrättalagt. Att det råder brist på friktion, brist på det som inte passar in.

Någon liknande hade jag väntat mig av Cecilia Davidssons Utan pengar, utan bikini. Men dessa tolv noveller är alltid obehagliga och ologiska. Här gnager det och skaver och jag är alltifrån irriterad till skräckslagen. Även om helhetsintrycket inte alls är fulländat så känner jag mig fortfarande häpen, stum av beundran. Den inledande novellen heter passande nog Första snön och handlar om en förälder som inte orkar med sitt ansvar. Bättre kan det inte bli, inte ett onödigt ord, här har Davidsson full kontroll och håller mig i ett järngrepp. Även så i titelnovellen Utan pengar, utan bikini. Det påminner om fotografer som lyckas göra sina bilder smutsiga genom att använda en rå blixt och sträva bort från perfektionen.

Davidsson och Norborg är varandras raka motsatser. Om Norborg skrev en novellsamling till skulle jag absolut läsa den, men aldrig med samma känslor som när jag nu girigt längtar efter att låna Cecilia Davidssons Vänta på vind och En av dessa nätter.