Den farliga resan är en bilderbok med text på vers. Det handlar om Susanna som råkar hamna i en annan värld, en väldigt spännande men också läskig värld där det finns hemuler och toffslor och viffslor och mumintroll – och hunden Ynk von Jämmerlund. Detta är förstås en muminbok för de allra minsta, men även en tjugotreåring kan njuta av språkglädjen, tecknarglädjen och den genuina Muminglädjen. Jag läste aldrig Den farliga resan som barn och det är synd – men jag njuter av den, här och nu.
Kategoriarkiv: Barnlitteratur
Michael Thomas Ford – Suicide Notes
En bokrecension – jag föreställer mig att ni läsare i en enda stor härlig kör vrålar ”ÄNTLIGEN!”
Alltså, är det jag som helt har missat hajpen kring den här boken, eller har det verkligen inte uppstått någon hajp? Det senare vore totalt oförståeligt (och oförsvarligt) då den här boken har hållit mig så trollbunden att jag har läst den i en enda andlös sittning, endast avbruten av toa- och te-pauser. Suicide Notes handlar om femton år gamla Jeff som vaknar upp på sjukhus efter ett självmordsförsök och så småningom inser att han är på den ungdomspsykiatriska avdelningen – och att han måste vara kvar där i 45 dagar för behandling. Jeff är först övertygad om att han kommer att bli utsläppt innan dess eftersom han inte är knäpp och hand attityd inför personalen är bräddfull av sarkasmer och lögner. Efter ett tag inser Jeff dock att de andra intagna inte är knäppa och att han kanske måste erkänna för sig själv att det finns saker som måste ordna sig innan orkar leva ett vanligt liv igen. Under sina 45 dagar utforskar Jeff sig själv, sin inställning till andra och sin sexualitet. HBTQ-vibbarna är starka, även om de blir uppenbara först i slutet av boken. Allt som allt, en riktigt bra barn-och-ungdomsbok, som kunde ha blivit riktigt tung men som, tack vare det fantasisrika och humoristiska språket, blir en läsglädje. Visst grät jag emellanåt, men främst trivdes jag utmärkt i Jeffs sällskap!
Mark Haddon – Boom!
Mark Haddon. Ni vet nog vem han är. Författaren som skrev The Curious Incident of the Dog in the Night Time (Den besynnerliga händelsen med hunden om natten). Som jag älskade den boken! Haddon har också skrivit en inte alls lika bra bok för vuxna: Spot of Bother (Utslag av oro). Efter att ha läst båda dessa böcker var det självklart för mig att köpa Boom! när jag såg den på Akademibokhandeln. Jag ville veta om Boom! var bra, som hunden om natten-boken, eller mindre bra, som utslagsboken. Sanningen är väl att den är någonstans mittemellan.
Boom! är, om jag bedömer saken rätt, menad för barn/ungdomar i åldern 9-10 (eller däromkring). Helt klart för yngre läsare än hunden om natten-boken. Det är en fartfylld och ganska enkel berättelse med äventyr, livsfara och utomjordingar. Tyvärr blir språket lite väl naivt för min smak och även om historien är ganska så medryckande så finns det en del logiska orimligheter, brister i intrigen – särskilt mot slutet – saker som Haddon helt enkelt inte löser på ett snyggt sätt. Jag vet inte vad jag hade tyckt om Boom! ifall jag hade tillhört den egentliga målgruppen, men nu får jag väl säga att jag är mindre tillfredsställd.
Betyg: 6/10
Joanna Kernick – Out
Det här är en mycket kort (novellvarning!) ungdomsbok om hur det känns när en tonårstjej först blir tjej i sin killkompis och sedan får veta att han är kär i en annan kille. Det är också något så ovanligt som en ungdomnsbok med homotema som inte slutar peppigt. Jag blir riktigt paff över det ganska olyckliga slutet. Inget fel i det, men som sagt, oväntat. Annars tycker jag att det här är en ganska värdelös bok. Den kan nog fylla sin funktion för någon med hbtq-tankar som har väldigt svårt för att läsa längre berättelser, men för den som är mera läsvan finns hundra bättre böcker. Sedan känns det lite konstigt att den kära tjejkompisen får vara berättarröst och att det i slutänden mest handlar om henne. Vänder sig boken i själva verket till andra i den situationen? Jag vet faktiskt inte. Jag ångrar inte de få minuter jag lade ner på den här illustrerade berättelsen, men nu vill jag läsa något bättre!
Betyg: 5/10
Eddie Bolander och jag
Eddie Bolander och jag är en serieroman för ungdomar, skriven av Bo R. Holmberg och tecknad av Katarina Strömgård. Vi får möta Steve, en norrländsk artonåring vars pappa – borta sedan åtta år – plötsligt ringer och vill träffas. Det handlar mycket om relationen till pappan (Eddie Bolander), men även om mera allmängiltiga bekymmer som det där exet som inte vill försvinna ur tankarna. Teckningarna är extremt välgjorda och matchar texten bra. Texten i sin tur är lagom välskriven. Det är en fin berättelse som jag verkligen kan rekommendera. Stillsam, lågmäld, inga direkta överdrifter men många utstickande och roliga detaljer. Steve kommer att finnas kvar i mina tankar ett bra tag till.
Betyg: 7/10
Beatriz Potter – Mus-sagor
Jag gillar barnlittetatur och har aldrig läst Potter så jag tänkte att en bok med fyra illustrerade sagor om möss kunde vara ganska kul. Tyvärr var det alldeles för sockervaddssliskigt och inte alls min kopp te. Barnlitteratur får gärna vara gullig, men det behöver vara något i soppan som antingen stämmer eller skaver. Här skedde ingetdera. Bara ett lätt illamående uppkom och det var ju inte direkt meningen. Finns det annat av Potter som är mera läsvärt eller är allt så här sötklibbigt?
Betyg: 4/10
Tematrio: Barn- och ungdomsböcker
1. Tove Janssons muminböcker, såklart!
2. Sven Lindqvists underbara bilderböcker om Nasse: Nasse hittar en stol och Nasses taxi.
3. På punkt tre håller jag med Lyran: Berättelsen om Narnia av C S Lewis.
Brottningsmatch med manus
I oktober förra året skrev jag följande:
Nästan så lycklig som om jag hade fått ett manus antaget är jag. Jag har nämligen inte fått något manus antaget, däremot skickade jag ett manus till förlag för mindre än en månad sedan och hade idag fått ett mycket utförligt vi-antar-inte-din-bok-därför-att-a-och-b-och-c-men-om-du-skriver-lite-så-och-så-och-så-så-vill-vi-gärna-titta-på-den-igen. Och det händer så extremt sällan i manusvärlden att det är som en utomjording kommit på besök. Och redaktören var en författare som själv skriver riktigt bra – ännu häftigare! Nu kommer min uppsats få hård konkurrens av manusbearbetning…
Jag arbetade om manuset och fick tillbaka det här mejlet från samma redaktör:
Tack för att vi har fått titta på ___ igen. Tyvärr tycker vi fortfarande inte att det håller för utgivning, och jag är rädd för att vissa av synpunkterna är en upprepning från förra gången. Manuset känns fortfarande lite för magert för att utgöra en hel bok, det blir nästan mer som ett matigt synopsis på sina ställen. Jag skulle önska att du kunde bygga ut fler scener och gestalta mer som händer istället för att bara berätta. Samtidigt skulle jag vilja ha en starkare motor i texten, något som driver handlingen framåt, nu blir mycket ganska episodiskt.
Det mejlet fick jag i januari och sedan dess har jag givit upp om manuset. Tills idag. Och jo, jag ser att det är magert, men jag har just nu inga idéer om hur det ska kunna byggas ut – hjärnarbete krävs! Dessutom vet jag rent teoretiskt vad det innebär att gestalta-istället-för-att-berätta men samtidigt tycker jag att jag gör det och jag erkänner att jag har svårt för den biten. Och hur tusan ska jag hitta en motor bara så där?! Kritiken är berättigad men ack vilken brottningsmatch det kommer bli innan jag och det här manuset är klara med varann – och det någonsin sker, vill säga!
Lygia Bojunga – Min vän målaren
Det här är något så ovanligt som en barn-och-ungdoms-bok för de yngre som handlar om det svåra temat självmord. Claudios vän målaren är död och han inser snart att målaren dog ”frivilligt”. Men hur kan det ha hänt? Claudios många varför tar honom vidare genom dagar av minnen, drömmar och funderingar över färg. En lättläst, snabbflytande, gripande och originell bok, lika bra för barn som för vuxna!
Betyg: 8/10
Världens bästa examenspresent!
Från fina mostern! Stod på byrån hemma när jag anlände med min hyperventilerande, gnyende hund som tillbringat dagen med dropp på djursjukhuset. En annan bra present är att Uppsala universitet meddelade 44 minuter efter förfrågan, en halvtimme efter kontorstid, att de redan skickat mina studieintyg! Nu var det bara 15 poäng av 180 som hade studerats där – men ändå. Steg för steg…
