Henrik Berg (1858-1936) var en svensk läkare bosatt i Stockholm. Berg hade två primära engagemang: att sprida sina läkarkunskaper till allmänheten genom böcker och att propagera för total avhållsamhet från alkohol, vilket också präglade hans roll som redaktör för tidningen Hälsovännen.[1] Bergs Läkarebok är en bok för allmänheten där en fackman uttalar sig om sina expertkunskaper och ger råd därefter.[2] I sitt förord skriver Berg att han dels ville få bort de faktaspäckade fysiologiska texterna som lekmän ändå inte förstår, dels skriva om själslivet, religionens kraft och sexualiteten. (7) Berg gav också ut flera böcker som enbart handlade om sexualfrågor.[3] Jag kommer inte att fokusera på de många sidor i Läkarebok som främst handlar om sexualitetens rätt och fel, utan begränsar mig till det som rör rashygien.
Problemet
Berg menar att människas förfäder ”levde mycket längre och voro mycket friskare”. Källan är svårtydbar, men kan till exempel vara bibelns angivelser av att de första människorna blev flera hundra år gamla. Berg anser också att många i hans samtid är idioter eller ”arbetsodugliga”. ”Orsaken heter degeneration”, alltså ”fysisk och moralisk urartning”. Det räcker inte att som läkare – eller samhällsmedborgare – se sjuka som individer. Det gäller att ”skåda orsakssammanhanget”, förstå degenerationen och avlägsna dess orsak. ”Må vi svenskar vakna upp och göra, vad som bör göras, att ej vår nation går under!” (503f) Nationalismen är tydligt närvarande i Bergs åtgärdsprogram – det handlar om det svenska folket, även om hoten som pekas ut är inre.
Berg kallar tuberkulosen för ”ett av degenerationens slutresultat” och ”den kvast, varmed Skaparen sopar mänskligheten ren från degenererade människors barn”. (505) Metaforen är stark, med föga medkänsla och mycket determinism. Det är meningen att så pass många ska dö av tuberkulosen – och det är bra för befolkningen. Etiken är dock inte relevant i sammanhanget; det handlar om evolution, om ofrånkomliga processer som kommer att resultera antingen i undergång eller pånyttfödelse. I ett sådant sammanhang är det inte konstigt att någon med den världsbilden väljer pånyttfödelse, trots att alla individer inte kan inbegripas, utan vissa tvärtom måste väljas bort. Berg menar att sedlighet är ”viktig för nationalekonomien så till vida, som en nations rikedom består i dess människomaterial”. Befolkningen är här inte främst individer i sin egen rätt, utan ett material som ska duga till – och folket kan bara fortsätta finnas om det är tillräckligt ”livskraftigt”, för är det ”ruttet i själva sin livsmärg, så är dess undergång given”. (1392)
För att visa på degeneration kontra friskt blod skriver Berg om Fritiof och Ingeborg, där den förre representerar ”hälsa, skönhet och manlighet” och den senare är ”en typisk nordisk mö, så kärnsund, så skön, så kvinnlig”. De jämförs med degenererad, sjuklig överklass.[4] Överklassen i exemplet dör i förtid, deras barn blir inte ens vuxna, men Fritiof och Ingeborg dör när de är ”mellan 80 och 90 år” och de är friska. (547f) Likväl som den urartade överklassmänniskan vi här möter är en fiktiv produkt – så är Fritiof och Ingeborg litterära personer, ur Runebergs Fritiofs saga. Berg hämtar sitt idealexempel ur en nationalistisk fiktion som passar bra in på ”nordisk” och ”kärnsund” människoidealism. Nationalromantiken är också tydlig när Berg talar om vikingatiden, då de svenska ”unga männen levde ett rent liv”, ”otrohet bestraffades med döden” och ”de unga männen voro rena och kraftiga, de unga kvinnorna naturligtvis rena och sköna”. Trots kristnandet har det gått utför; hedningarna var ”råa och blodtörstiga, men icke så moraliskt ruttna som vår tids ungdom”. (1393) En förfluten tid där det finns få belägg för argumenten får utgöra idealtillståndet, i enlighet med den allmänna vurmen för tidigare skeden på vilka olika önskedrömmar projicerades.
Lösningen
En spänning i Bergs text är att han dels pekar på hur ruttet människomaterialet är, dels hävdar att det kan räddas. Det är ”moralens och religionens väg” som ska ”rädda vårt folk”, genom en ”en inre uppryckning, en pånyttfödelse av nationen”. Räddningen ska komma genom ”den livskraftiga delen av vårt folk” som ska ”reformera vår litteratur, vår åskådning, vår ungdom” så att svenskarna kan bli ”ett bättre och lyckligare folk”. (1396) Bara en del av befolkningen – sitter inne med potential till förändring och för att förebygga urartning måste man gå till roten med det onda, förminska den ”samhällsklass […] som varken har vilja eller förmåga att försörja sig med arbetet” samt ”kämpa mot de stora sjukdomsorsakerna” med ”förnuftiga, av livets lagar anvisade vapen”. (349) De metoder i form av reproduktionsstyrning som Berg implicit förespråkar är alltså logiska och förnuftiga, styrda av ”livets lagar”.
Alla har, enligt Berg, ett ansvar för att inte få mindre livsduglig avkomma – det handlar om att inte dricka, äta rätt och inte använda korsett. Det finns också en förväntan på att människor ska inse att de inte bör skaffa barn, samt att de ska välja partners med vid goda gener. Men hur framkalla denna utveckling? Hur ska människor förmås att inte få barn? Den artikel i Läkarebok som behandlar sterilisering handlar inte om människor utan om mjölk, vilket kan tyckas märkligt; sterilisering som kroppsligt ingrepp är en grundläggande medicinsk term. (1650) I en passage möter vi dock den tanke som ledde till svensk steriliseringspolitik: att ”[h]indra urartade individer från att fortplanta sig (isolering, kastrering).” En tysk läkare har:
tänkt sig obligatorisk läkareundersökning före alla äktenskaps ingående, och, där någon av patienterna vore alkoholist eller behäftad med allmänfarliga, på barnen övergående sjukdomar, skulle så, med stark kontroll mot missbruk, en sådan operation företagas, att barnmöjligheten uteslötes
Berg skriver dock att detta ”radikala medel för rasens förbättrande” väckte ”stark opposition […] bland läkarna”, eftersom man ville behålla ”det naturliga urvalet” och inte göra läkaren till ”absolut härskare över mänskligheten”. Berg själv talar om att bara de ska få fortplanta sig som ”kan underhålla sin familj”; i övrigt hänvisar han till regeneration och ”andlig och fysisk pånyttfödelse […] genom verksam kärlek till nästan”, något som ska uppnås genom förening av ”alla sanna fosterlandsvänner”, där de sanna torde vara de som har samma program som Berg. (507f) Exakt var Berg står i frågan om sterilisering är dock svårt att uttyda.
[1] Svensk uppslagsbok. (1939). Malmö
[2] En sökning i Libris visar att Läkarebok gavs ut ett flertal gånger: 1903-1906, 1918, 1919, 1933 och 1937. Jag har använt mig av en av utgåvorna från 1919, då det dels utkom en samlingsvolym (3 uppl.) och dels en utgåva i fyra delar, där vissa anges som tredje och vissa som fjärde upplagan. Jag uttalar mig inte om skillnader mellan utgåvorna. Jag valde 1919 för att den finns digitaliserad, vilket underlättade hanteringen jämfört med min tryckta upplaga från 1918.
[3] Berg, Henrik & Ekman, E. J. (1901). Den smygande fienden (onanien): Ett ord till föräldrar, uppfostrare och lärare. Stockholm. Berg, Henrik. (1906). Sexuella nutidsfrågor: föreläsningar hållna i Helsingfors. Stockholm. Berg, Henrik. (1914). Sexuell impotens: Könssvaghet hos män och kvinnor. Efter Hammond, Orlowski m.fl. författare. Stockholm. Berg, Henrik. (1918). Människans könsliv. Jämte en avhandling av P. Waldenström över frågan: Den troende och äktenskapet. Stockholm. Berg, Henrik. (1909). Könsfrågan : dess hygien och pedagogik. Stockholm. Berg, Henrik. (1920). Erreur de sexe: Föredrag i Svenska läkaresällskapet 13/1 1920. Berg, Henrik. (1921). Äktenskap och fri kärlek. Föredrag den 23 jan 1921. Stockholm.
[4] En bild av överklassen också finns hos Strindberg (Giftas m.fl.), Leffler (Aurore Bunge) och Stella Kleve (Bertha Funke).
