Jag är på Husby tunnelbanestation, kvart i elva en fredagkväll. När jag kommer ner på perrongen hör jag att en kvinna skriker och jag vill kolla vad som händer. När jag kommer närmre ser jag två personer som håller fast den skrikande kvinnan. Först förstår jag inte alls vad som händer. Rånar de henne? Men så minns jag att jag såg en civil polisbil med blinkande blå lampa köra in mot stationen. Det är antagligen civilare som håller fast henne – men hur veta det? Jag håller mig kvar i närheten, bara i fall att. Hon skriker att de inte får söka igenom hennes fickor, att de inte har bevis, belägg, vilka är de egentligen? Hon skriker att den en civilaren har tagit henne i det skrevet. Jag kan omöjligt veta om det stämmer. Efter en stund kommer två uniformerade väktare och sätter på fot- och handfängsel. De bär bort henne medan hon sjunger en hemmagjord variant av nationalsången. Och det blir extra obehagligt för att jag och de fyra väktarna/civilarna är de enda ”vita” på hela stationen.
Antagligen var hon psykotisk, det verkade så. Kanske var hon påverkad av droger. Men jag hoppas verkligen att hon blev så väl omhändertagen som möjligt i slutänden, vad som än hände. Egentligen.