Jag köper en tröja med trycket ”When you say I’m confused about my gender, you really mean YOU’RE confused about my gender”. För det är ju så det känns. Att alla blir så förvirrade bara för att jag i nuläget ger ett splittrat intryck. Ett killnamn. Killkläder. Killfrisyr. Men tjejkropp och tjejröst.
Samtidigt kan jag inte förneka att jag själv är förvirrad. Att jag ibland knappt vet vad jag heter. Att jag aldrig riktigt förstår hur JAG ska tänka att ANDRA tänker och säger. På något sätt vore det så enkelt att bara resignera. Försöka vara kvinna. Och ändå är det inte alls ett alternativ.
