Jag jobbar.

Jag jobbar. Det finns liksom inte så mycket mer att säga om saken. Jag bär runt på böcker, registrerar böcker på olika sätt, märker upp dem, rekommenderar dem – romantiska böcker, lättlästa böcker, spännande barnböcker, läskiga vuxenböcker, nya personer varje dag vill ha nya rekommendationer och tror att jag faktiskt har en aning om vad jag pratar om. Jag gör mer ovanliga bibliotekssysslor som att packa ner böcker och montera isär hyllor för att de stod iväg när sönderslagna glasrutor skulle bytas. Jag kommer hem från jobbet. Jag läser förtvivlat för att försöka hinna ifatt recexen som trillar ner i brevlådan. Jag förbereder en opponering som läskigt snabbt kryper närmre (jag ska alltså vara opponent så läskigare än så är det inte). Jag dricker te, tar promenader, bus-kelar med Lucy-katten. I undantagsfall gör jag även otippade saker, som att besöka Serieteket eller handla på Myrorna… Men mer spännande än så är mitt liv faktiskt inte just nu.

När Lucy är som finast

En galen dag

Idag hade man, inom projektet ”Hemliga rum”, öppnat upp ett antal stängda platser i Sverige för allmänhetens beskådan. Vi valde att besöka Naturhistoriska museet, där det gick att komma in i takkupolen, bensamlingen eller våtmagasinet. Vi var mest intresserade av våtmagasinet, vilket också väldigt många andra var. Som tur är var vi på plats 45 minuter innan insläpp och efter att ha stått i en jättelångt kö hann vi få varsin biljett till visningen 14.00 – då, när vi fick biljetterna i vår hand, var klockan alltså inte ens elva och strax efteråt var biljetterna helt slut. När vi fick gå på visningen kunde vi räkna till tio personer som desperat försökte få komma med – så allmänheten har uppenbarligen ett stort intresse för djur i sprit.

Naturhistoriska museets våtmagasin är nämligen en samling med konserverade djurkroppar. Fåglar, fiskar, ödlor och däggdjur. Och mycket annat. Vi fick se en hel konserverad pungvarg, som alltså dog ut i början på 1900-talet – och en elefantbebis som Linné själv konserverade 1730! Och massa tarmar, foster, fåglar utan skinn, spindlar och andra insekter… helt enkelt massa djur i vätska som färgats gulröd av pigment och fett.

Det var ganska märkligt, men vi är ju också ganska märkliga. Vilket väl torde bevisas av att vi köpte två burkar som använts till detta ändamål (och sedan diskats i diskmaskin). Dessutom shoppade vi loss med annat: en gosedjursbläckfisk som nu är döpt till Bertil och ska hänga i taket ovanför sambons säng, en gosedjursflamingo som nu heter Sven och ska hänga i taket ovanför min säng, samt ett rosa glittrigt halsband till Lucy. 

En annan väldigt märklig sak idag var att vi skulle åka tillbaka till Naturhistoriska för att gå på utställningen, men tåget vi klev på – som skulle gå till Mörby centrum – först hade problem med dörrarna och lamporna slocknade, sedan – strax innan Universitet – stannade det i en tunnel med släckta lampor, föraren vandrade förbi utanför tåget, vandrade tillbaka – och sedan åker tåget baklänges i väldigt hög hastighet, förbi ett par stationer tills det stannar vid Östermalstorg. Och då har det plötsligt blivit ett tåg mot Liljeholmen. Allt detta utan något som helst meddelande i högtalarna. Så vi fick helt enkelt kliva av och kliva på ett nytt tåg mot Mörby för att hinna fram till vår dyrköade visning. 

Dagens citat

”Jag vill att du stannar, jag är bara rädd
för vad du gör mot dej själv.
Jag har aldrig försökt ens, sa hon
Det var mitt liv som försökte ta mej.”

/Emil Jensen

Dagens dikt

Sötma av socker i min hungriga mun
som längtar efter allt som är förbjudet
Motstridiga viljor i mitt härjade huvud
som har tappat både böckerna och buden

 

Sötma av honung, sötma av kött
Det finns så många brott att begå
Och det finns ytterst lite att luta sig mot
när solen skiner världen så rå

 

Så blåslaget blottad, så avklädd och kall
är världen i människoljus
Där allting jag säger, tänker och gör
förloras i människobrus

Att våga fråga – och att våga vila

I några dagar har jag varit bland människor som jag känner mer eller mindre men ändå delar en gemenskap med. Eftersom jag har bytt namn och pronomen sedan de flesta träffade mig sist blev det ovant många frågor om trans, mer eller mindre närgångna – alltifrån underlivsoperationer till mer allmängiltiga spörsmål. Det var, som sagt, ovant – men också skönt. Kanske inte något jag vill vara med om varje dag, men ändå en befrielse jämfört med en vardag där mycket få frågar någonting alls. För jag förstår ju att många som aldrig skulle fråga faktiskt går runt och undrar.

Idag vaknade jag med huvudvärk och alldeles för mycket trötthet kvar i kroppen och insåg att jag, efter några dagar av ständiga aktiviteter och möter och bedrövlig sömn, inte skulle kunna göra ett bra jobb på något plan. Så jag stannade hemma, sov fyra timmar extra under märkliga drömmar där jag översatte seriesviten Wet Moon (vilket jag gärna skulle göra) och nu lyssnar jag på musik och växlar mellan latsurfande, tedrickande och min favoritform av meditation: att sortera i bokhyllan. På ett par timmar har jag fått A-J att stå i ordning. Bara resten av alfabetet kvar.

Men det tar jag nog en helt annan dag.

Dagens dikt

den ändlösa ovissa vintern -
vi kommer närmre och närmre
och längre bort
från det vi ville vara

inom den andres armars räckvidd

Dagens varningstext

Denna apparat ska inte användas av personer (inklusive barn) med nedsatt fysisk förmåga, sinnesförmåga eller psykisk förmåga, eller med brist på erfarenhet eller kunskap, såvida de inte har getts handledning och tillsyn i att använda apparaten av en person som är ansvarig för deras säkerhet.

(Vi talar om en dammsugare.)

Queerifiera mera

Nu är den uppe. Sedan igår faktiskt. Min första utställning i biblioteksmiljö. Med tema HBTQ inför IDAHO. Jag önskar att jag hade haft min systemkamera till hands och inte bara den här jobb-digitalkameran. Men imorgon planerar jag att piffa till utställningen ännu mer och då kanske den otympliga systemkameran råkar slinka ner i väskan…

Kattnatt

Här händer det grejer när ljuset släcks. Sambon kan rapportera att Tom hoppade upp och låg vid mina fötter några minuter efter att jag hade somnat. Sedan blev han dock osäker på om det verkligen var en bra idé… och en övernattande kompis kan rapportera att Lucy omväxlande sprungit fram och tillbaka över gästens säng, omväxlande legat där och sovit medan Miso gått förbi flera gånger och stirrat skeptiskt. Det händer nog mycket här var natt som vi inte ens vet om! För när vi ligger stilla ser katterna sin chans