Hej alla som eventuellt läser!
Jag har två böcker som är i behov av nya hem. Dels Henrik Bromanders alldeles färska (och otroligt fenomenala) serieroman ”Smålands mörker”, som jag fått dubbelex av från förlaget. Dels Francois Sagans ”Toxique”, som jag alltför sent insåg att den är på franska. Den ska vara självbiografisk och handla om morfinavgiftning.
Skicka en kommentar om du är intresserad. – Tekoppen
Jag skulle möta min mamma i Vällingby centrum härom dagen. Mamma kommer till mötesplatsen med andan i halsen. Hon säger att en äldre kvinna har bett henne om hjälp och att hon måste gå och se vad det gällde, det känns inte bra att hon gick därifrån. Jag frågar om kvinnans hårfärg och klädsel, berättar att hon sitter varje dag och ber om hjälp, hon vill ha pengar.
Nästa dag går jag förbi nämnda kvinna. Hon ber om hjälp och säger att hon har tappat sin plånbok för andra gången. Hon tappar sin plånbok varje dag, åtminstone säger hon det. Hon säger att hon behöver pengar till mat, en femma en tia en tjuga en femtiolapp en hundralapp. Jag ger henne en mellanstor summa, jag brukar ge henne pengar. Sedan går jag till Coop och passerar tio hemlösa människor varav två sitter och diskuterar det faktum att nationaldagen nu enbart verkar vara till för att ”hylla invandrare”. En annan sitter med en cigarett men verkar ha glömt det för den bara askifieras i hans hand. Han tänker på något helt annat.
Sist jag gick förbi här hade polisen satt handfängsel på en berusad man och tagit ifrån honom sju knivar som låg på marken bredvid honom. I lokaltidningen stod att han fick nyktra till i häktet. Jo, tjena. Han behövde något helt annat än att bara bli nykter. Men vem tar på sig att försöka få honom på fötter?
Det är ganska beklämmande att se människor som inte har någonstans att ta vägen utan bara ger väktarna jobb genom att hela tiden behöva avhysas från vart de än vågar sig på att gå in. Och den där kvinnan, som definitivt är över pensionsåldern, är hon hemlös? Säger hon att hon har tappat plånboken som ett trick? Efter att ha jobbat med dementa tycker jag att det känns fullt möjligt att hon är dement och faktiskt varje morgon vaknar upp, tror att hon har glömt plånboken och ger sig ut för att tigga. Att det är hennes enda återstående tanke. Och att pengarna hopas på hög i någon byrålåda.
Men vad vet jag om det.
Det ännu osagda vilar mellan oss
en koloss på stenfötter
Uttalat av torra läppar
lägger orden sig till ro
i hängmattan oss emellan
Alla dessa försök att nå
någonting strax utom räckhåll
Tusen tyglade skrik
Små spräckliga stenar
som jag andlös strör ut
på en stig där jag vet
att du passerar
Jag sålde en byrå i veckan. En timme innan den skulle hämtas ringer mannen som ska köpa den och frågar ”Finns det någon kille hemma hos dig eller är det bara du hemma?” I det läget sade jag inte ”Jag är faktiskt kille” för det var ju inte det som saken handlade om. Jag sade bara att jag gärna hjälpte till att bära ner byrån för trappan – och det var ju det som behövdes göras. Att jag sedan kan tycka att huruvida en är beredd att bära byrå ner för två trappor inte har att göra med ens könstillhörighet, det är en annan femma.
Hitta dessa i ett gammalt dokument. Så varsågoda…
Kruxet med biskvin är apostrofen.
/ Frank Zappa
Det här är livet, inte ett hälsohem.
/ Flatan
Tänder du ett ljus, skapar du en skugga.
/ Ursula K. Leguin
Verkligheten finns inte själv. Det jag kallar verklighet är bara resultatet av mitt sätt att se.
/ Peter Pohl
Vad är livet? En medelmåttig begåvad prostituerad från det allra lägsta samhällsskiktet, som tar din fördärvade själ som betalning för ett tio minuters nummer! En gatflicka som kan betecknas som elak och som stjäl allting från dig till och med det som finns i ditt hjärtas allra innersta skrymslen.
/ Valérie Valère
Vi arbetar i mörkret – och gör så gott vi kan – och ger allt vi förmår. Vårt tvivel är vår passion och vår passion är vår uppgift. Resten är konstens vanvett.
/ Joyce Carol Oates
Alla som vandrar omkring är inte vilsna.
/ J.R.R. Tolkien
Den som söker han letar.
/ Okänd
Here is a test to find whether your mission on earth is finished: If you’re alive it isn’t.
/ Richard Bach
Apropå HBTQ – en fin liten låt från Anders F Rönnbloms andra platta Ramlösa kvarn (1972).
Var snäll och fyll Camillas vinglas
Ser du inte att hon vill ha mer?
Hon vill börja coola ner
innan solens första strålar dyker upp
när hon hör en tupp
Var snäll och fyll Camillas vinglas
Ingen risk, hon hittar säkert hem
Tar första bussen kvart i fem
Kommer lagom ner till stan
och får en kram av en vacker dam
som heter Ann – dom är kära i varann
Hon ljuger litet, och hon gråter litet
men till vissa frågor finns det inga svar
Hon ljuger litet och hon gråter litet
men till sist så finns det inga tårar kvar
och hon tar sin vän i handen
och tillsammans går de ner
till sjön
Var snäll och gör Camilla lycklig
hon behöver någon som är stark
hon förlorar mycket mark
om hon måste gå omkring i ensamhet
jag känner henne väl, jag vet
Var snäll och gör Camilla lycklig
lova att hon får det bra hos dig
annars kommer hon till mig
hon vet vägen upp till stugan där jag bor
med min äldre bror
hon stannar kvar
och leker några dar
Hon skrattar litet och hon gråter litet
när hon sent omsider dansar vägen fram
hon skrattar litet och hon gråter litet
hon blir överlycklig när hon träffar Ann
och hon tar sin vän i handen
och tillsammans går de ner
till sjön
En ledig dag. Så här har den varit hittills:
Igår kväll skrev min sambo tenta vilket ledde till att vi kom i säng efter midnatt (det var inlämning 24.00). Under tiden som han skrev lade jag ut några annonser på blocket och 30 sekunder efter att den första hade kommit ut hade jag blivit kontaktad av en person som ville ha min gamla byrå. Sedan fortsatte det komma sms och telefonsamtal.
I morse hade jag satt klockan på sju – ledig dag, jovisst, men jag hade ett möte klockan nio på könsbytesutredningsmottagningen (långt ord!). Jag vaknade med ett ryck, konstaterade att jag var otroligt trött, insåg att jag lagt mig sent, klädde på mig, drack kaffe… konstaterade att jag fortfarande var otroligt trött och tänkte kolla vad klockan var, kanske jag kunde sova bara tio minuter till? – Klockan var 02.27. Först då insåg jag att väckarklockan inte ens hade ringt, jag hade bara trott att den hade gjort det. Så jag lade mig igen. Vaknade igen 06.30. Jag är i vanliga fall extremt morgontrött och vaknar aldrig innan klockan ringer. Men men. Upp upp!
Det gick bra på könsbytesutredningsmottagningen, en timmes samtal som kändes värdefullt och givande och fan och hans moster, men så finns det ju alltid den där anspänningen. Att hur jag säger och beter mig kan påverka min framtid väldigt radikalt. Snacka om prestationsångest. Var det där fel som jag sade, missuppfattade psykologen det? O.s.v.
Det hade ringt på min telefon redan på vägen dit och när jag gick ut från mottagningen hade ytterligare en drös människor velat befria mig från min byrå och min crosstrainer. Sedan ringde det nästan hela tiden medan jag åkte hem. Det landade på ungefär fyrtio personer som var intresserade av två möbler.
Och nu skulle jag till Spånga och hämta ut en kasse med böcker som jag hade glömt på bussen i förrgår. Först skulle jag bara ta mig till fots till hittegodsavdelningen som ligger far off i ett industriområde utan bussförbindelse. Efter mycket om och men hittade jag rätt gata, men jag var osäker på numret och ingen byggnad såg rätt ut. Så jag ringde. Och de sade numret och vad som skulle stå på huset. Och då lyckades jag strunta i numret på byggnaden, som alltså låg 50 meter från där jag stod, och gå till ett hus 500 meter bort där det stod rätt sak på huset – men det var ett bussgarage utan ingång. Så jag fick traska tillbaka. Och hittade rätt hus. Men dörren var låst. Ingen besökstelefon. Jag ville grina. Som tur var kom en person som skulle in och som hade passerkort. Så jag fick tillbaka mina böcker.
På vägen hem trodde jag att jag hade missat bussen, nästa skulle inte gå förrän om en halvtimme så jag fick lite panik – men den var bara försenad. Så jag kom hem. Och där hemma väntade dels ett presentkort på Adlibris (!!!) och dels en faktura från Bokus. Jag hade returnerad böcker men missat att betala någon kostnad som kvarstod, jag trodde att hela fakturan hade makulerats. Så det blev påminnelseavgift, vilket förklarar varför Bokus igår nobbade mig att få välja faktura. Jahopp.
Då gav jag upp lite. Och lade mig i sängen och sov. Och vår skyggis Tom, som sedan flytten har legat gömd under soffan och matvägrat, kröp fram och åt massa mat och sedan lade ha sig i en solbelyst fåtölj bredvid min säng. Jag vaknade till och konstaterade att han låg där. Han fräste och lade sig i soffan igen men så fort jag blundade till hoppade han upp igen och när jag vaknade nästa gång låg han kvar när jag gick ut ur rummet. Undrar om skyggisovana ens förstås vilket otroligt stort framsteg det är? Antagligen inte.
Nu sitter jag här och borde laga lunch, borde diska, borde gå med grovsopor, borde gå och handla. Ledig dag. Jaha. Var det så här en ledig dag var. Och jag ber om ursäkt för att jag ens har publicerat det här löjligt långa inlägget. Men de som har läst ända hit får faktiskt skylla sig själv. /Seb
Ja just det. Det pågår ju en Strindberg-utmaning. Det hade jag nästan glömt, ety jag numera är hopplöst dålig på att läsa andra bokbloggar (skääääms). Men Strindberg har jag läst. Två dramer: Oväder och Brända tomten. Och det kommer definitivt att bli minst två Strindberg-titlar till under året, särskilt som Ockulta dagboken är på väg som recex, så utmaningen är det nog ingen fara med.
Det är liksom alltid mycket Strindberg i mitt läsliv. Det bara är så. Den här gamle herrn är en av de författare jag alltid återkommer till. Och en Strindberg-utmaning är aldrig fel!
Förut bodde vi i en akademisk kvart – en etnologi/sociologstudent och en litteraturvetare, på ganska liten yta med mycket kurslitteratur och en som fick sitta i soffan med datorn i knäet så att den andra kunde använda skrivbordet. Nu har vi en tvåa med varsitt skrivbord och jag har ett jobb att gå till men det tenderar ändå att bli akademisk kvart här hemma. För sambon har nästan alltid, tycks det, en tenta som ska in vid midnatt och jag kan inte låta bli att försöka bli klar med mina kurer som jag hade påbörjat innan jag fick min anställning. Så nu sitter sambon med Goffman och Malinowski och jag sitter med Kittler och Foucault. Det är ju liksom så det ska vara. Och våra kattkompisar har anpassat sig! (På den första bilden nedan lade jag boken på Lucy, men hon hade inget emot det. Innan den andra bilden hoppade hon ner från soffan och åt lite – innan hon lade sig tätt intill boken med Kittlers medieteknologiska essäer. Där ser man!)
Finns det liv på Mars?
I taket lyser stjärnorna
Om att samla frimärken
Snö faller på cederträden
Livet på den här planeten
Grabben i graven bredvid
Vindutsikter för söndagen
Kartor för vilsna älskande
Nio röda rosor i Reykjavik
Vad är det som skall utföras
Elefanten som gick upp i rök
En alltför högljudd ensamhet
Natt till den fjärde november
Och öser sin tystnad över oss
Underbara kvinnor vid vatten
Extremt högt och otroligt nära
Det var vi som var Mulvaneys
Frökens Smillas känsla för snö
Drottning Loanas mystiska eld
Smulklubbens skamlösa systrar
Det är bara gudarna som är nya
Någon gång regn i Ngorongoro
De kosmiska havens bokanjärer
Jonathan Strange och Mr Norell
Snö ska falla över snö som fallit
Fem personer du möter i himlen
Berömda män som varit i Sunne
Du har inte rätt att inte älska mig
Där med längtan spilld uti larmet
Om att komma tillbaka till dikten
På spaning efter den tid som flytt
Dumskallarnas sammansvärjning
När Lucy Sullivan skulle gifta sig
Jag ser mig själv i en stulen spegel
Tillsammans är man mindre ensam
Hon går genom tavlan, ut ur bilden
I en cylinder i vattnet av vattengråt
Den amerikanska flickans söndagar
Huset med den blinda glasverandan
Saknar dig sällan så mycket som nu
Ödmjuka belles lettres från en till en
Allt jag tänker på när jag hör Vivaldi
Att komma hem ska vara en schlager
Det är 1988 och har precis börjat snöa
Kavalier och Clays fantastiska äventyr
Det är en frånvaro av steg som knastrar
Och Picadilly cirkus ligger inte i Kumla
Lana Turner drack alltid kaffe i mitt kök
Vissa föddes perfekta och andra som jag
Ingen känner dagen förrän solen gått ner
Sagan om Karl-Bertil Johnssons julafton
Jag är en sån som bara vill ligga med dej
Harry Potter och den flammande bägaren
Efter att ha tillbringat en natt bland hästar
Kim Novak badade aldrig i Gennesarets sjö
En kort berättelse om traktorer på ukrainska
Det blir inte rättvist bara för att båda blundar
Ett hjärtslitande verk av förbluffande kvalitet
Mellan sommarens längtan och vinterns köld
Den röda fläcken på fastighetsmäklarens hals
Jag studerade en gång vid en underbar fakultet
Glömde väl inte ljusets element när du räknade
Den första klunken öl och andra små njutningar
Det är fortfarande ingen ordning på mina papper
Lind säger jag fast jag inte vet men det är en lind
En fattig hems familj tar bara fem minuter att riva
Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter
Vad gör alla superokända människor hela dagarna?
Den besynnerliga händelsen med hunden om natten
Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans
Jag smetade av mig på tapeten, den ljusa soffan och dig
Dikter för döende vilsna och döende veka stolta och sköna
Upphovet till historien om Helsingforsfamiljen Roccamatio
Genom mörker går jag med dig tillsammans med ditt mörker
Om du bara visste ur vilken bråte dikter växer utan att skämmas
Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket
Mellan handen och munnen, halsen är en bro, mellan skallen och bröstbenet
Rundkyrka och sjukhuslängor vid vattnet, himlen är förgylld av solens sista strålar
Lille Virgil, Gusten Grodslukare, Hodjas flygande matta, Robban och de andra polarna
