Om yrkesroller

Vilken dag! Jag har fått frågan om hur lång Astrid Lindgren var – det var tydligen väldigt viktigt för ett skolarbete, men ingenting jag kunde besvara. Jag har fått stå i en till synes ändlös diskussion och förklara varför vare sig jag själv eller mina kollegor kan åtgärda en låntagares datavirus på sin privata, bärbara dator. Men det mest omskakande var att en ung kvinna, i min egen ålder gissar jag, kom fram och ville boka en dator. ”Alla era datorer är ju ur funktion, vad ska vi göra?” Jag förklarade att hälften var ur funktion och att de som fungerade var sådana man måste boka. ”Men jag vet inte hur man bokar dator.” Jag pekade på bokningsdatorn och förklarade att hon fick logga in med sitt lånekortsnummer. ”Men jag kan ju inte det.” ”Har du kortet med dig?” ”Nej, det har jag inte.” ”Okej, men då går det bra att logga in med personnummer och PIN-kod.” ”Men jag kan inte min PIN-kod.” Eftersom personen verkar ha varit beredd att gå till en drop in-dator och logga in, vilket också kräver PIN-kod, tänkte jag att hon kanske inte förstod att det var samma kod. ”Kan du verkligen inte din PIN-kod? Men du skulle ju ha behövt den för att logga in på drop-in-dator också?” Och plötsligt får personen ifråga ett utbrott. ”Fan vad otrevlig du är! Du ska jag ju hjälpa mig!” Jag blir helt perplex. Kanske är jag trött. Kanske är mitt tålamod inte fulladdat. Kanske har jag inte ansträngt mig nog mycket för att låta trevlig (faktum är att jag avskyr att ”låta trevlig” för att det får mig att låta så kvinnlig), men har verkligen varit otrevlig? ”Jag är väl inte otrevlig, jag försöker bara reda ut det här” försöker jag men personen går till attack igen. ”Du är då himla otrevlig! Hjälp mig istället!” Så jag anstränger mig för att vara så totalt överpedagogisk jag bara kan. Loggar in på personens lånekonto med en legitimation. Byter pin-kod. Följer med till bokningsdator och guidar genom processen. Och i slutänden ber jag till och med om ursäkt för att jag lät otrevlig, säger att det inte var meningen men får inte mycket till reaktion. Och så här i efterhand undrar jag verkligen hur jag hade tänkt om situationen ifall jag hade kunnat se mig själv utifrån. Om jag kunde se mig nu, filmad. För jag reagerar ganska ofta på att kollegor låter otrevliga. Tycker att det är obehagligt. Hur mycket det än kaske ingår i att jobba många år med den här formen av service.

Om tekoppenstankar

Bokmal, littvetare, biblioteksassistent, teentusiast, transperson.
Det här inlägget postades i Jobb. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Om yrkesroller

  1. Lena skriver:

    Jag måste faktiskt erkänna att väldigt många bibliotekarier som jag stött på under åren faktiskt varit inte så värst trevliga, lite som man stör om man frågar saker . Har tänkt att detta är ju ett serviceyrke och att det därför borde vara mer service. Samtidigt har jag stött ihop med massa trevliga också, jag har ju själv haft tankar på att bli det, så bilden är nog till största delen positiv :) .

    • tekoppenstankar skriver:

      Det finns väl otrevliga och trevliga människor i alla branscher, antar jag, service eller inte. Sedan är det helt klart service det handlar om. Men en biblioteksarbetande person möter också så många olika sorters människor per dag – varav alla inte är särskilt trevliga – att det är ganska förståeligt (om än dåligt) att alla i längden inte orkar hantera alla de nivåer som måste finnas med i bilden för ett bra bemötande :/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s