Vakna vid elva efter cirka tretton timmars sömn och ändå vara jättetrött (och förundrad över att Lucy inte väckt mig vid femtiden med hungerilskna bett i örat, vilket min bortresta sambo dagligen råkar ur för annars). Kravlar upp och dricker kaffe och äter lite frukost medan katterna knaprar på sitt. Dammsuger, diskar, packar, går med grovsopor… och åker till stan för att lämna igen försenade fjärrlån på universitetsbiblioteket och sedan träffa en vän som jag känt i så mycket som tretton år nu. Fikar. Äter pizza. Lyssnar på musik och ritar. Sedan tar jag mig hem. Och under alla samlade tunnelbaneminuter läser jag ett antal kapitel i Diskursernas kamp. Foucault! Jag hade glömt hur mycket jag älskar att läsa Foucault! Och nu, hemma igen, har jag en försenad Earth Hour (vilket hade varit betydligt mysigare om jag hade haft någon att mysa med) och lyssnar på Marianne Faithful och så förstås Yundi Li’s tolkning av Liszts La Campanella.
Månadsarkiv: mars 2012
Tvångssterilisering. Igen…
Jag hade tänkt tystna i den här frågan, även om den är långt ifrån löst. Men så dök det upp en otäck artikel på DN.se som jag faktiskt måste kommentera. Artikeln är skriven av Marc Bygdeman, professor på Karolinska sjukhuset. Han menar i korthet att eftersom ett könsbyte ”i princip alltid” innebär steriliserande åtgärder så är ett beslut om att avskaffa tvångsteriliseringen enbart symboliskt. För att förstå det här resonemanget – och artikeln som helhet – så måste man förstå att Bygdeman verkar mena att någon som inte har genomgått alla kroppsliga korrigerande åtgärder inte HAR bytt kön, även om hen får ett nytt personnummer. Och där ser Bygdeman ett stort problem, för det innebär ju att en person som har bytt juridisk könstillhörighet kan FORTPLANTA sig. Detta verkar Bygdeman tro att debatten inte har tagit hänsyn till, fastän det är just det som debatten har handlat om.
En transperson ska ha rätt att, om hen så önskar, skaffa barn även med ny juridisk identitet. Men, skriver Bygdeman, det betyder ju att någon som juridiskt sett är man kan bli mor och vice versa. Det är tydligen ett problem. Jag tror dock inte att så många som har valt att ansöka om manlig könsidentitet vill bli kallad för mor. De flesta transkillar som fött barn torde se sig som pappor. Men det verkar Bygdeman inte se som en lösning.
Dessutom skriver Bygdeman att det är helt horribelt att folk som har en juridisk könstillhörighet men inte helt har korrigerat sin kropp (=kön) kan få byta om i samma omklädningsrum som cis-personer (icke transsexuella). Och ja, vare sig jag väljer att sterilisera mig eller inte så kommer jag sannolikt att välja att inte göra underlivsoperationer (de är ganska dåliga i nuläget nämligen) och då kommer jag ändå att vilja duscha och byt om i männens omklädningsrum. Så jag hoppas den dagen att alla kukfödda i samma omklädningsrum inte blir alltför chockerade av att jag inte är född med samma organ. Och att det kan bli diverse mellanmänskliga situationer i sådana lägen får jag förstås vara beredd på, men att professor framhåller detta som ett problem av så stora mått att det borde beaktas av Socialstyrelsen är faktiskt ganska så patetiskt.
Dagens Lucy
Könsförvirring
Könsförvirring är ett märkligt ord. Det finns säkert folk som känner att de är könsförvirrade inför sig själva – åtminstone i en övergångsperiod. Men oftast är det nog omgivningen som är förvirrad. Det är därför jag har en tröja där det står ”When you say I’m confused about my gender, you really mean you’re confused about my gender”. För det är så det känns. JAG är inte förvirrad. Men andra blir väldigt förvirrade.
På jobbet där jag är nu säger vissa hon och vissa han. Jag har inte orkat ta tag i det riktigt, blir riktigt glad när någon säger rätt och inte direkt ledsen eller upprörd när någon säger fel, men det känns ju fel. Det är ju fel. Och samtidigt förstår jag att folk inte förstår och därför går på sin magkänsla. Bara för att jag heter ett killnamn är det ju inte självklart att jag ser mig själv som kille och jag ”passerar” inte alls i nuläget.
Men igår sade jag faktiskt till. Jag bad kollegan jag jobbade med ”att säga han om mig”. Kollegan blev dock än mer förvirrad än jag hade förväntat mig. Och det visade sig att jag hade blivit felhörd. ”Det vore schysst om du kunde ta hand om mig” hade det låtit som och då kan jag förstå att en blir rejält förvirrad…
Kan inte bärga mig
Vi ska (antagligen) utöka kattfaunan här i hemmet med en ny misse om en månad, för att fira att vi tredubblar kvadratmetrarna – vad kan då passa bättre än en till kisse? Och vi hade bestämt oss för en äldre honkatt. Skygg. Vi har en social katt och det räcker gott, nu är det skyggisarnas tur. Så vi kattporrsurfade runt på katthemmen länge och väl. Men så gjorde jag en sökning på blocket också. Och hittade en skygg femårig honkatt som behövde hem på grund av allergi. Inte klappbar, men mycket lekfull så det känns som att hon skulle kunna gå bra ihop både med Tom och Lucy. Hon heter något helt annat än så länge, men vi vill kalla henne Miso och första maj ska hon flytta in är det tänkt. Säg hej till Miso!
En uppgrävd dikt
En dikt till Klara Johansson från pianolärarinnan Erin Blix. Dikten ingår i ett material av kärleksbrev som finns presenterat här.
Flyg du min dröm, flyg öfver frusna slätter,
flyg öfver vinterskogars döda trän.
Sväfva mot fjärran i stjärnförgyllda nätter,
stanna ej, sväfva ständigt högre hän!
Brinn, du min längtan, som en evig låga,
brinn i ett mörker der allting synes släckt!
Längta beständigt är att lefva, våga,
eld som slår upp, fast aska glöder täckt.
Se, för den som aldrig ett mål har hunnit,
aldrig hvilat slappnad vid uppnådd strand,
finns ingen död, för den heta eld som brunnit,
finns intet mått för hans längtans blåa land.
Extrainslag om rabiata astmatikers hetsjakt på rökare
Å ena sidan: Jag är så innerligt trött på att bara kunna slappna av inomhus (och ibland inte ens det, men som tur är väldigt sällan). På en busshållplats eller perrong kan det när som helst komma någon rökare – och jag måste flytta på mig. Annars får jag svårt att andas och måste ta massa mediciner och hur mycket jag än hostar är det aldrig någon som fimpar. Uteservering är inte ens ett alternativ, ej heller picknick i park på sommaren (om det inte är en väldigt obefolkad park, vilket inte är så vanligt). Utomhuskonserter går inte heller. Ingenstans där folk tycker att det är fritt fram att röka fungerar.
Å andra sidan: Jag har kompisar som röker, kollegor som röker och jag har vårdat äldre som röker. Det är verkligen ont om platser idag där det är okej att röka. Inte i lägenheten och inte någon annanstans inomhus och överallt utomhus kan någon bli störd. Vart ska man ta vägen egentligen?
Jag efterlyser en ökad känsla för att folk har allergier och kan bli allvarliga sjuka. Alltså: ät aldrig nötter eller tänd en cigarett om du inte är helt säker på att folk i närheten är helt och hållet allergifria. Det vill säga, hur tusan går det för sig att sälja snickers i automaterna på tågperrongen? Och vart ska rökarna ta vägen? Går det att bara förbjuda mer och mer utan att skapa möjligheter? Fram för fler välventilerade rökrum. Så kanske vi får ett samhälle där astmatiker kan andas och rökare slipper känna sig som parias.
Dagens bild
Så jävla meningslöst
Man/en får ett mejl om att man/en har fått ett meddelande på QX. Man/en loggar in (30 minuters väntetid), av ren nyfikenhet. Man/en har fått ett meddelande (”Hej! Hur är läget?”). Från en 29-årig heterosexuell kille som kallar sig ”livetehård”.
Jaha. Där ser man/en.
Strindberg x 3
1. En av de trevliga framsidorna med att jobba på bibliotek är att en inte bara får beundra Strindberg-hörnan (vars fina höga svarta hatt tyvärr blev stulen direkt) och skylta med Strindberg-biografier på biografihyllan, utan också får ha Strindberg-frukost och få gratis ex av Fabian Göranssons serietolkning av Inferno. Samt få höra Göransson tala om boken och sedan få den signerad – komplett med fin Strindberg-teckning. Jag har börjat läsa Göranssons Infero som är väldigt lovande!
2. På Youtube finns härliga Strindberg-klipp där dystra Strindberg-citat, sagda av en animerad Strindberg, kombineras med en glad rosa helium-ballong. Får inte missas! Sök på ”Strindberg and helium”.
3. Strindberg-magnet!
