Ni känner väl till Tom, de flesta av er. Vår skyggiskatt som bott hos oss sedan i höstas. Han gillar att bli klappad och borstad, men mer av min sambo än av mig. Dock går han inte att lyfta eller klippa klorna på. Han är och förblir en skyggis. Eller?
Igår låg jag i sängen och skulle sova. Kände en tyngd på benen. Bad min sambo kolla om det var Tom eller Lucy. Det var Lucy. Men fem minuter senare ropar min sambo: ”Titta! Nu är det ju båda två!”
Och Tom blev rädd av uppståndelsen och sprang iväg. Men var tillbaka strax igen. Två varma katter sov med mig i sängen. Och bättre än så kan det inte kännas att ha valt en skyggis!
februari 20, 2012 kl. 8:20 e m
Visst är det underbart? Jag har två hittekatter och den ena är lite reserverad. När de flyttade hem till mig för fem år fick jag ibland kommentarer i stil med: ”Ja, det är ju jättesnällt mot katten att du tar hand om henne, men vore det inte roligare med en trygg och social katt?”. Fem år senare är hon fortfarande försiktig men har börjat krypa upp i knät på mig så att jag kan komma åt att klappa henne ordentligt. Fantastiskt!
februari 20, 2012 kl. 10:39 e m
Ja, det är verkligen något av det bästa som finns! Kommentaren känns igen. Att folk inte kan förstå att det man måste jobba för att uppnå är ännu bättre!
februari 20, 2012 kl. 10:57 e m
Men fina fina katten! Jag tror han tycker om dig. Oxå. Jag blir så varm i hjärtat av att se hur fint ni tar hand om honom och bara accepterar att han är en skyggis. Och så gör han så här tillbaka
februari 20, 2012 kl. 11:01 e m
Det är alltid kul med framsteg, men att hela tiden gå runt och förvänta sig framsteg hade inte varit så konstruktivt. Utgångspunkten måste vara att Tom kanske är (och får vara) exakt samma katt om tre år. Men såklart, framstegen är alldeles, alldeles, underbara!!
februari 21, 2012 kl. 11:00 f m
Aaaw, fina fina Tom! <3
februari 22, 2012 kl. 3:11 e m
Jaaaa. Han saknar dig! <3
februari 22, 2012 kl. 7:41 e m
Hihi, hälsa att jag saknar honom också!
februari 22, 2012 kl. 9:36 e m
Ska bli