Månadsarkiv: februari 2012
Tre recensioner
Att inte vara ensam
Första veckan jag jobbade på mitt nya bibliotek skulle jag köra en vagn med böcker till magasinet. Där fanns massor med titlar, skönlitterära och andra, om psykiatri. Bland annat Värings ”I som här inträden”. Böcker som jag har stött på i mitt eget utforskande av nordisk psykiatrihistoria, men aldrig förut hållit i. Nu har något beställt fram dessa ungefär tio titlar från magasinet. Någon annan bryr sig om det dammiga.
Andra veckan tömde jag återlämningsvagnen och kände igenom omslaget till en bok. Det var Noah Widqvists ”Jag får vara den jag är när jag inte blev som jag skulle”. En trans-självbiografi. Samma sak här: någon har läst den. Nu. Valt den. Tagit hem den. Och (förhoppningsvis) låtit den lämna avtryck. Och det var inte jag.
Karolina Bång – Cowgirls
Karolina Bång är en serieskapare inom queergenren; hon har tidigare skrivit och tecknat Handboken, som var en intressant men väldigt spretig seriesamling, bitvis alldeles för tyngd av text, fakta och ambition att berätta allt på en gång. Så är inte fallet med Cowgirls, utgiven 2011. Här möter vi ett antal noveller som alla utspelar sig i en värld där det bara finns (biologiska) kvinnor. Och alla är cowboys. Nej, förlåt: cowgirls. Och alla vill ha sex med alla hela tiden. Vilt, passionerat sex som beskrivs ingående i både bild och text. Det här är mera porr än erotik, men feministisk queerporr varvad med faktakapitel om till exempel BDSM, hur man bygger en egen strap-on eller hur man bäst har fisting-sex. Med mera.
Och visst. Det är ganska underhållande läsning, även om historierna i berättelserna är fluff som bara finns där för att leda till sexscener. Det är ganska roligt, tycker jag, att få läsa sida upp och sida ner med sex, sex, sex där det bara förekommer personer med fitta. Sådant är inte särdeles vanligt och jo, visst blir det en bred bild av alla möjligheter. Men det är i slutänden ganska mycket som saknas.
Det jag saknar mest är inte starkare berättelser; det vore ganska onödigt när det faktiskt bara är ren och skär porr vi pratar om (även om den har kunnat ges ut på Galago eftersom den är alternativ och inte följer porrnormerna). Det jag saknar är dimensioner. Djup. Problematisering. Det hela presenteras som en utopi, och så långt allt väl. Men hur många gånger Bång än framhäver att sex innebär att man ska prata och lyssna så ekar det ihåligt i det hon faktiskt berättar.
För alla vill ju ha sex. Hela tiden. Och ingen bryr sig egentligen om vem de har sex med, så länge hon är ”het”. Det handlar bara om kåthet. Och sexet är sådant att det alltid känns underbart för alla inblandade. Bara skönt. Vilket sex det än handlar om så vill båda inblandade personer precis samma sak. Det är så perfekt. Så otrovärdigt. Och så ovärdigt en feminist av Bångs kaliber.
Dessutom kan jag sakna andra känslor. Som kärlek. En liten antydan om att vissa av de här människorna som knullar runt faktiskt skulle vilja sitta och äta frukost med varandra om tre år. En aning om att de kanske saknar varandra – och saknar mer än varandras kroppar. Så är det inte. Det finns inget långvarigt, bara tillfälliga möten; one-night-stands. Och visst, porr innehåller väl sällan kärlek. Men just feministisk queerporr borde i mina ögon kunna göra det.
(Att Cowgirls faktiskt utgör ett alternativ till något annat är dock tydligt. Särskilt om man/en googlar på ”cowgirls” och tror sig kunna hitta bilder på Bångs bok. Det gör man INTE.)
Betyg: 6/10
Major breaktrough!
Ni känner väl till Tom, de flesta av er. Vår skyggiskatt som bott hos oss sedan i höstas. Han gillar att bli klappad och borstad, men mer av min sambo än av mig. Dock går han inte att lyfta eller klippa klorna på. Han är och förblir en skyggis. Eller?
Igår låg jag i sängen och skulle sova. Kände en tyngd på benen. Bad min sambo kolla om det var Tom eller Lucy. Det var Lucy. Men fem minuter senare ropar min sambo: ”Titta! Nu är det ju båda två!”
Och Tom blev rädd av uppståndelsen och sprang iväg. Men var tillbaka strax igen. Två varma katter sov med mig i sängen. Och bättre än så kan det inte kännas att ha valt en skyggis!
Dagens Foucault
”Psychology can never tell the truth about madness because it is madness that holds the truth of psychology.”
Readcyklinglycka
Många av Stockholms stadsbiblioteks filialer har gröna tunnor i vilka man kan lägga ner och ta upp böcker. Oftast är det skräp som hamnar där, men ibland gör en riktiga fynd och igår var ett sådant tillfälle. Jag hittade både en fin utgåva av ”Ernst Ahlgrens” (det vill säga Victoria Benedictsons) roman Pengar, utgiven 1919. Och en utgåva av Bengt Martins två första böcker om Joakim, som jag kände till men aldrig hade hållit i förut. Utgåvan är speciell, dels för att den utelämnar sista delen i trilogin och dels för att den riktar sig till ungdomar istället för vuxna. Och ja, jag har läst båda böckerna och jag har egentligen bestämd mig för att inte samla på böcker för samlandets skull, men jag kan inte lämna två sådana raringar alldeles utlämnade till världens godtycke i en tunna. Certainly not, dearest!
Dags för flytt
När jag startade den här bloggen, 2007, höll min familj precis på att flytta till en annan villa. 2011 flyttade jag själv till en liten studentetta. Samma år flyttade min sambo in och sedan var vi plötsligt två människor och två katter på 21 kvadrat. Lite trångt. Finns det hjärterum, men samtidigt längtade vi efter mer yta (och möjlighet att ta en till katt…).
Och nu. Efter mer än ett halvårs aktivt letande och sex år i kötid har vi fått en två på hela 60 kvadrat, bara en kilometer bort (och en tunnelbanestation längre bort från Centralen) från där vi bor nu. Så 1 april ska vi ösa in vårt bohag i det nya hemmet. Och nu är det hög tid att börja packa. Böckerna ska ner i lådor. Och nu kommer jag faktiskt att kunna ha plats för ALLA mina böcker. Vilket innebär att 3 hyllor kommer att bli minst 9, antagligen 10 stycken. Inga fler böcker i källarförråd eller päronen. Oh joy!
Rapport från en blodgivning
Så har jag lämnat blod för tredje gången och det gick bra, förutom att sköterskan som först skulle ta hand om mig inte lyckades hitta kärlet och grävde runt en stund med den väldigt grova nålen, vilket gjorde fasligt ont och gav mig ett fint blåmärke. Sköterskan var dock smart nog att skicka mig vidare till en mer rutinerad sådan, som stack rätt direkt.
Kristdemokraterna ändrar sig om tvångssterilisering!
Här skriver Göran Hägglund med flera om att tvångssterilsering bör avskaffas
Äntligen! Även om debattartikeln innehåller ganska många märkliga – och ibland skrattretande – formuleringar så är det förstås ett välkommet steg. Frågor om medicinska risker (som vad jag har förstått är mycket små) och förstås förändringar av olika lagar kring föräldraskap måste ändras (och förstås, UTREDAS) innan en lagändring kan ske, men kanske är vi ändå på väg mot mänskliga rättigheter även för transpersoner?!
Det vore viktigt. Då kan alla vi som vill korrigera våra kroppar få välja helt själv hur vi vill ha det. Och så kan vi gå vidare med andra frågor. Som att intergenders med flera icke-cis-personer men icke-transsexuella ska få en korrigering de ibland behöver.
