5 gånger gårdagens

Gårdagens telefonerade könsförvirring:
”Ja, hallå.”
”Hej, jag söker Sebastian, men det är alltså Manuel jag pratar med?”
”Nej, det här är Sebastian.”
”Jaha. Okej. Men Manuel, bor hon också där?”
”Ja, han bor här. Han också.”
”Jaha. Okej. En inneboende alltså. Ni har alltså tackat ja till den här lägenheten…. (bla bla bla).”

Gårdagens roligaste akademiska kommentar:
”Olyckligt ordval. Du gör fjollorna ledsna.” Skrivet av en lektor i litteraturvetenskap, apropå att jag hade skrivit att det var ett förskönande drag i Bengt Martins ungdomsböcker att bögarna där inte framställs som fjolliga.

Gårdagens spetspolitiska förslag:
Öppna ett boende för konservativa kristdemokrater så att de kan få det omhändertagande de har medborgerlig rätt till – och så att de kan utöva alla sina praktiker, utan att skada andra. Hallelujah!

Gårdagens andra spetspolitiska förslag:
Utvisa omgående alla som skriver på protestlistor mot flyktingförläggningar, gruppboenden eller utslussningsbostäder. Eller, för att mildra förslaget något: utvisa åtminstone alla beslutsfattare som låter sig påverkas av sådana protestlistor. Bort med relativismen, det finns onda protestlistor och goda protestlistor!

Gårdagens Blocket-annons (utanför Blocket):
3 stycken oanvända vita binders i storlek M från Underworks säljes p.g.a. att jag tydligen inte är en mediumtranskille.

Såja. Slut på bitterhet och ironi. För idag åtminstone.

Lucys sista dag med tratt

Uppsatskursen (över)

Idag fick jag, äntligen, mitt betyg på magisterkursen. Jag blev godkänd. Inte mer än så, men inte heller mindre. Det betyder att jag har fått ihop mina 30 hp för höstterminen och får CSN nu i vår. Det betyder också att så fort jag är klar med kursen ”Att skriva för offentligheten” så kan jag säga adjö till magisterprogrammet och försöka få ut min magisterexamen. Att bli klar med sagda kurs känns dock ganska långt bort. Jag ska bland annat skriva en tidskriftsartikel och utkastet till den har jag fått tillbaka med mördande många ändringsförslag. Och det ska jag ta itu med. Någon gång. – Närmast är det opponering på måndag på en annan students magisteruppsats. Efter det har jag kvar två opponeringar mot andra och förhoppningsvis ett tillfälle av att själv bli opponerad på. Den här terminen. Om jag blir klar med min mastersuppsats. Men det ska nog gå vägen för jag älskar att sitta med medicinhistoria och Foucault och Amalie Skram. Och det ska jag sätta mig med nu. På återskrivande!

Foucault för hela slanten

Om klinikens födelse. Om galenskapens idé. Om sexualitetens historia. Och om Herculine Barbin, intersexuell (”hermafrodit”) på 1800-talet. Hens självbiografi, faktiskt, dock med Foucault som författarnamn. Och mer Foucault är på väg. Så jag är en lycklig Tekopp!

Just nu: en röra

Idag har jag jobbat på demensboende. 7-15. Inget långt pass, men när klockan blev två kände jag mig lika trött som jag vanligtvis är efter att ha jobbat där i tretton timmar – fjortontimmarspass är inte alls ovanligt i den världen, jag tackade nej till ett imorgon. Jag är för trött. Behöver sova. Och min utmattning idag kan väl bero på att det blev väldigt kaos för att jag var med andra boende och personal än jag är van vid, men det räcker inte. Jag är bara trött i största allmänhet. Efter massa månader av massa jobb och massa plugg börjar det bli dags att slappna av en aning.

Så idag har jag inte pluggat efter jobbet. Bara läst lite, tagit en megapromenad, ätit pizza och pyfflar nu med att få in musik i min Handi. Imorgon jobbar jag min (vad jag vet) sista dag på äldreboendet. På måndag jobbar jag en av mina första dagar på nya jobbet, ett kort intropass. Sedan blir det minst fyra dagar utan något jobbande. Och någonstans mitt i allt ska alltså min magisteruppsats in i slutversionen, mastersuppsatsen ska fortsätta födas och jag ska opponera på en magisteruppsats. Och jag ska läsa alla bra böcker jag har på lut. Det blir nog ganska bra!

Men. Betyget. Jag vill ha mitt magistersuppsatsbetyg. NU. Orkar inte vänta på besked (och på CSN). Ge mig.

Dagens bokköp

Elin Wägners debutbok. En Ellen Key-klassiker. En utredning om påstådd homosexualitet hos högt uppsatta i samhället, från 1950-talet. En bok om manlighet. En norsk poetisk kortroman. Så kul kan det bli när en Tekopp med sambo (och presentkort) besöker Hallongrottan. Hemma väntade böcker från Bokus. Foucault! Böcker, böcker, böcker!!

På väg mot ett nytt jobb

Jag ska alltså vara vikarierande biblioteksassistent i en månad ungefär. Och idag fick jag träffa den jag ersätter och blev introducerad i mina nya arbetsuppgifter. Väldigt mycket ”inre” tjänst, det vill säga lite tid i disken, mycket tid på kontoret vid datorn. Jag ska ta hand om veckoredovisningen av dagkassan, jag ska hålla ordning på anslagstavlorna, jag ska beställa allt som behöver köpas in (antagligen mest kontorsmaterial) och jag ska ankomstregistrera barnböcker. Mycket administrativt. Massa detaljer. Mycket att komma ihåg. Men det ska nog bli bra. Även om jag nog kommer att tycka mest om timmarna i disken och med uppsättningen.

Annars försöker jag redigera min magisteruppsats till publicerbart skick och det börjar jag – hoppas jag väl – komma nära. Och så försöker jag förbereda mig för opponering av en annan students uppsats, vilket försvårades lite av att jag tappade hens uppsats på tunnelbanegolvet som var väldigt blött. Brunt blött.

Håhå jaja. Livet. Tala inte med mig om.. livet!

Dagens gratisböcker

Från litteraturvetenskapliga institutionens gratishylla

Uppsatsböcker

Lite allmänna uppsatsbokhögar. Och boken jag sitter med just nu: Knud Pontoppidans försvarsskrift! (Knud Pontoppidan är alltså den läkare som Amalie Skram anklagade och kallade för ”Professor Hieronimus”.

Typisk forskare?

De senaste två gångerna när jag har hämtat ut fjärrlån på SU:s bibliotek har bibliotekarierna även givit mig böcker som inte får lånas hem. Jag har sagt att jag ska gå direkt hem men de har inte fattat piken förrän jag har påpekat ”De där är inte hemlån. Jag ska hem så jag får inte ta med mig dem”. Och då har bibliotekarierna tittat på mig och sagt ”Men är du inte forskare?” Och jag har sagt att jag studerar på masternivå, men de har ändå velat titta på mitt studentkort innan de har trott mig – trott på att jag inte är forskare.

Så antingen verkar det väldigt forskande/forskaraktigt/forskigt att beställa massa norska fjärrlån? Eller ser jag väldigt mycket ut som en forskare? Bedöm själva!