
Min senaste knapp (böcker) och pojkvännens senaste (onormalitet). Så vi.
Månadsarkiv: september 2011
Kunde inte låta bli
Edith Södergrans ungdomsdikter
Jag blev alldeles överlycklig när jag hittade Vaxdukshäftet. Ungdomsdikter i urval på biblioteket. Jag har redan läst allt utgivet under Södergrans livstid och det här var ju mumma eftersom jag dels är litteraturvetare och dels verkligen beundrar mycket av Södergrans verk. Däremot hade jag inte särskilt stora förväntningar på kvaliteten – det finns ändå ofta en anledning till att poesi inte publiceras – och det var berättigat i det här fallet. De flesta av dikterna är rimmade och det på ett taffligt sätt. De få dikter som verkligen är lika bra som Södergrans senare poesi är orimmade. Däremot är det mycket intressant att se hur teman från dessa ungdomsdikter går igen i Södergrans senare diktsamlingar. Så: läsvärt? Nja. Jo, för alla som verkligen är intresserade av att bredda sin bild av Södergrans författarskap. Nej, till de som inte är det. Och för alla som inte ännu har bildat sig en uppfattning om Södergran är det ändå Samlade dikter som gäller.
Betyg: 4/10
252 klassiker
Jag insåg just att min lista över lästa klassiker har nått fram till nummer 252. Det ger många anledningar att tänka efter. Till exempel: varför är det så viktigt för mig att läsa klassiker? Varför nöjer jag mig inte med den aktuella litteraturen? Svaret är väl att klassikerna ändå utgör litteraturens rotsystem och att de krävs för förståelsen av nutidens böcker. Dessutom är klassikerna ofta lite mer kända som läsmåsten – men även bortglömda klassiker är en kär gäst i mitt hem. Tyvärr hänger nog mitt klassikerläsande i mångt och mycket ihop med att allt jag gör, även läsningen, är så enormt baserat på PRESTATION. Nej men oj – jag har inte läst nog många böcker, nog många tjocka böcker, nog många klassiker… Alltid en känsla av att inte räcka till. Och alltid de där olästa böckerna som gnagande dåliga samveten.
Mårran
Mikroism
Moa Martinson – Motsols
Jag har svårt att bilda mig en åsikt om Moa Martinsons enda diktsamling, Motsols. Å ena sidan är en hel del av dikterna som den innehåller inte särskilt bra. Å andra sidan är en del det, och innehållet är alltid mer tankeväckande och emotionellt berörande än ren naturlyrik. Här finns massor av fattigdom och politik men också en ofta superb språkhantering. Ändå är mitt slutintryck detta: Att Moa Martinson var bättre poet i sina romaner än i sina dikter.
Betyg: 6/10
Toalettläsning
Dags för en kanske något generande fråga. Toalettläsning! Jag har aldrig förstått att folk har tidningar på toaletten, för att inte tala om Dassboken. Men nu har jag upptäckt att den lilla extra lästid som toalettbesök faktiskt erbjuder passar perfekt för serier och diktsamlingar. Så skämmigt eller inte, toalettläsning har ökat mitt poesiintag med många hundra procent!












