Tekoppens tankar

Det är meningslöst att ropa på normalt / för normalt bor inte här längre, sade Nina Hemmingsson


Lämna en kommentar

Beate Grimsrud – En dåre fri

Nu har jag också läst den: En dåre fri av Beate Grimsrud. En mycket stark berättelse om svår psykisk sjukdom (schizofreni med mani). Här finns många inläggningar, bältesläggningar, tvångssprutor, tvångsvård, självskadebeteenden… Huvudpersonen, Eli, har fyra pojkjag boende i sig som talar med henne och befaller henne att göra olika saker. Eli är osäker på om hon/hen ens är kvinna. Ska hon/hen fastställa sin könsidentitet utifrån sitt biologiska och juridiska kön eller utifrån de fyra femtedelar av henne/henom som alla är killar? Kanske är det könsbyte som gäller, Eli har ju aldrig känt sig bekväm som kvinna? Dock, en person med så bristande verklighetsuppfattning och självinsikt som Eli kommer inte ifråga ens för en utredning om könskorrigerande behandling.

Första halvan av En dåre fri är mycket fängslande, men i andra halvan av boken tycker jag att berättelsen tappar styrfart och i slutänden undrar jag vad det är som egentligen driver intrigen. Så jag håller inte med i hajpen, även om det helt klart är en läsvärd bok.

Betyg: 7/10


Lämna en kommentar

Rapport från en Tekopp

Om jag är väldigt tyst här beror det på att jag visserligen läser en del men inte har blivit klar med någon bok på länge och att jag ägnar en stor del av min tid åt att jobba som vårdbiträde på ett äldreboende, vara sambo och syssla med alla vardagliga sysslor som behöver utföras. I höst ska jag ju både jobba och plugga så vi får se hur det blir med lästiden då, men bloggen kommer att leva kvar även om jag inte kommer att posta fem inlägg om dagen. Så fort jag har läst ut en bok kommer jag dock att återkomma med rapport. Så läs väl! /Sebbe the Tekopp


2 kommentarer

Besök på Fotografiska

Idag har jag varit på fotografiska museet och sett utställningen med bilder av Robert Maplethorpe. Väldigt estetiskt och stilrent, han var helt klart en mästerfotograf. Samtidigt blir det lite tråkigt i längden att så många av bilderna är explicit sexuella. I sådan mängd blir det lite… avtrubbande. Och särskilt kul att alla texter till bilderna framhäver att Maplethorpe var sååå mycket mer än sexuell fotograf, samtidigt som de bilderna är väldigt överrepresenterade.

Efter Maplethorpe följer en utställning av Jaqueline Hellman. Här blir det riktigt obehagligt. Utställningen består av bilder på en anorektisk, självskadande tjej och det finns mängder med bilder på hennes ansikte med sondslag och hennes mer eller mindre färska ärr/skärsår. Vad själva poängen är med utställningen förstår jag inte riktigt för det är inte direkt bra bilder och det finns absolut inga fler dimensioner än den rent dokumentära. Dessutom tycker jag att museet kunde ha varit mer tydliga med att förvarna om de ganska starka/upprörande bilderna. Jag som är f.d. anorektiker och självskadare mådde INTE bra av utställningen och gick snabbt därifrån. Tyvärr hade jag redan hunnit se ganska mycket och jag är fortfarande illa berörd.

Eleanor Coppolas utställning var ganska tråkig. Övriga (Ja, inklusive Liu Bolin) skippades p.g.a. akut trötthet och hunger.


4 kommentarer

Nina Hemmingsson – Jag är din flickvän nu

Jag har länge gillat Hemmingssons seriestrippar och velat läsa någon av hennes album, men de har varit VÄLDIGT utlånade på biblioteket. Nu hittade jag i alla fall Jag är din flickvän nu och var lite rädd att så mycket Hemmingsson på en gång skulle bli för mycket. Så var inte fallet! Även om här finns mycket mörker och svart humor så är det alltid roligt, eller snarare dråpligt. Jag kommer definitivt att läsa Hemmingssons andra album!


2 kommentarer

Michael Thomas Ford – Suicide Notes

En bokrecension – jag föreställer mig att ni läsare i en enda stor härlig kör vrålar ”ÄNTLIGEN!”

 

Alltså, är det jag som helt har missat hajpen kring den här boken, eller har det verkligen inte uppstått någon hajp? Det senare vore totalt oförståeligt (och oförsvarligt) då den här boken har hållit mig så trollbunden att jag har läst den i en enda andlös sittning, endast avbruten av toa- och te-pauser. Suicide Notes handlar om femton år gamla Jeff som vaknar upp på sjukhus efter ett självmordsförsök och så småningom inser att han är på den ungdomspsykiatriska avdelningen – och att han måste vara kvar där i 45 dagar för behandling. Jeff är först övertygad om att han kommer att bli utsläppt innan dess eftersom han inte är knäpp och hand attityd inför personalen är bräddfull av sarkasmer och lögner. Efter ett tag inser Jeff dock att de andra intagna inte är knäppa och att han kanske måste erkänna för sig själv att det finns saker som måste ordna sig innan orkar leva ett vanligt liv igen. Under sina 45 dagar utforskar Jeff sig själv, sin inställning till andra och sin sexualitet. HBTQ-vibbarna är starka, även om de blir uppenbara först i slutet av boken. Allt som allt, en riktigt bra barn-och-ungdomsbok, som kunde ha blivit riktigt tung men som, tack vare det fantasisrika och humoristiska språket, blir en läsglädje. Visst grät jag emellanåt, men främst trivdes jag utmärkt i Jeffs sällskap!

Betyg: 8/10


4 kommentarer

Alice igen

Ja, jag har en väldigt hårig gardin…

Alice har haft många äventyr i görningen sedan sist. Först passade hon på att slicka på rädisor, äta blasten och kräkas på min pojkväns t-shirt. (Sedan dess har vi införskattat kattgräs.) Sedan lyckades jag klappa henne en lång stund igår – visserligen fräste hon väldigt mycket, men hon sprang inte sin väg och gjorde inte minsta ansats till att rivas eller bitas. På onsdag ska hon till veterinär för uppföljning då hon opererat navelbråck och tagit bort livmodertumörer (inklusive livmodern) strax innan jag fick henne.

Hälsar Alice

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 93 other followers