Joseph Brodsky är en av dessa diktare som jag velat läsa men inte läst – förrän nu. Egentligen har jag som policy att inte läsa dikturval, men Ett liv i spritt ljus. Dikter 1962-1989, som alltså inte är Brodskys totala produktion under denna tid utan bara ett smärre axplock, gör mig full och fast övertygad om att jag snarast måste läsa Brodskys samlade dikter som jag har för mig finns utgiven av månpocket. Brodsky är – som ni kanske redan vet – en rysk poet och sättet att skriva på påminner ofta om en polsk poet vars dikter jag älskar: Adam Zagajewski. Nå, Brodsky är bra och översättningen är med få undantag väl utförd. Slut så.
Månadsarkiv: februari 2011
August Strindberg – Mäster Olof
August Strindbergs drama Mäster Olof blev refuserat och just därför är det lite ironiskt att min upplaga är en massproduktion för skolor. Från ospelbar till obligatorisk läsning – inte illa! Nog märks det att Strindberg var ung vid författandet av detta drama, men det är ändå läsvärt och intressant. (Mäster Olof är alltså Olaus Petri och dramat handlar om hur Sverige går från katolsk till lutheransk statsreligion.)
William Blake – Songs of Innocence and Songs of Experience
När jag köpte Songs of Innocence and Songs of Experience väntade jag mig nog att dikten ”Auguries of Innocence” skulle finnas med, vilket inte var fallet och ledde till en viss besvikelse. Den här diktsamlingen – eller, egentligen, de här diktsamlingarna – har några få guldkorn men är på det hela taget inte mycket att hurra för. Jag rekommenderar snarare ”Auguries of Innocence” som i en enda dikt hinner med tiofalt fler guldkorn.
Karin Boye – Astarte
Astarte är Karin Boyes debutroman och den tredje Boye-romanen jag läser efter Kallocain och Merit vaknar. Astarte handlar om skönhetsindustrin, klädindustrin, journalistiken. På ett ironiskt sätt skildrar Boye sin samtid ur vinklar som är (minst) lika aktuella idag. Innehållet snarare än stilen är det intressanta med boken, men den går snabbt att läsa – flytet är med andra ord fint – och den förtjänar att bli läst i mycket högre grad än vad som är fallet.
Birgitta Trotzig – Landskapet
Birgitta Trotzigs bok Landskapet är den första ”non-ficition” jag läser av Trotzig efter att tidigare ha älskat Dykungens dotter och tre prosadiktsamlingar. Jag vill läsa allt av Trotzig så det här är ett steg på vägen och visst är det både lättläst, läsvärt och – oftast – intressant, men när Trotzig skriver om religion blir det oftast någon meter över mitt annars så religiösa huvud med mycket ordande om hur Jeeeesus Kriiiiistus är fräääääslningen och dooooog för oss aaaaalla. Sorry, men inte min kopp te. Annars, som sagt, jag ångrar definitivt inte denna läsning men å andra sidan är jag övertygad om att det mesta av Trotzigs litterära produktion kommer att ge mig mer.
Nubakade baguetter
Katarina Samuelson – Ludenben
Katarina Samuelsons Ludenben är väldigt intressant skriven och skildrar ätstörningar på ett stilistiskt sett mera vågat och givande sätt än vad jag tidigare stött på. Dock finns det ett kapitel som går ifrån Samuelsons annars så experimentella språkbruk och rakt på sak kritiserar vården. För mig krockar detta rakt-på-sak med det experimentella; jag tycker inte riktigt att båda ryms i samma bok, även om de var för sig är intressanta.
Gittan Engström – Ur livet
Gittan Engströms Ur livet är dikter från ett liv av kärlek, moderskap och, ja – liv, helt enkelt. I ett brev till mig skriver diktaren av detta är en total produktion och att endast cirka fem dikter hade uteslutits. Ändå är det inget stort omfång på boken och det kanske är där som svagheterna har sin rot. Även om detta oftast inte är några pekoral känns det nämligen snarare som de där dikterna de flesta publicerade poeter någon gång har skrivit motsvarigheterna till – men inte publicerar. De flesta som publicerar sig har skrivit kanske hundra gånger så många dikter och har därmed ett större material att välja ur, vilket – inte självklart men sannolikt för det mesta – innebär att skrivarförmågan har förädlats och att guldkornen kunnat plockas som russin ur kakan på ett helt annat sätt. Här finns nämligen några riktigt, riktigt bra dikter men de flesta går mig förbi.
Å andra sidan är diktaren i sitt brev också rak med att det är dikter för de som inte gillar ”parnassens” lyrik. Och där har vi nog min sten i skon. Jag gillar nämligen parnassens lyrik och är alltså helt fel målgrupp. Detta är poesi för de som inte läser så mycket poesi, för de poesirädda eller de som lockas föga av experiment. Jag hoppas därmed att boken når fram till dem som gillar, ja, rent ut sagt behöver den.
Läsrapport, januari 2011
1. Alejandro Leiva Wenger – Till vår ära !
2. Birgitta Trotzig – Bilder !
3. Katherine Mansfield – The Garden Party and Other Stories !
4. William Blake – Songs of Innocence and Songs of Experience
5. Birgitta Trotzig – Ordgränser !
6. Nelly Sachs – Vägen är en hand
7. Birgitta Trotzig – Anima
8. Federico Garcia Lorca – Bernardas hus
9. Alison Bechdel – Husfrid !
10. Emily Dickinson – The Collected Poems
11. Petina Gappah – Sorgesång för Easterly
12. Rolf Zandén – De sover
13. Katherine Mansfield – The Doves Nest
14. Martin Buber – Jag och du !
15. Rikard Larsson – Ögnare, läppjare
16. Banana Yoshimoto – Kitchen
17. Nelly Sachs – Den store anonyme
18. August Strindberg – Mäster Olof
19. Katarina Samuelson – Ludenben
20. Richard Brautigan – In Watermelon Sugar
21. Karin Boye – Astarte
22. Gittan Engström – Ur livet
23. Clarice Lispector – Stjärnans ögonblick
24. Birgitta Trotzig – Landskapet
8 klassiker
2 romaner, 5 novellsamlingar, 8 diktsamlingar, 3 pjäser, 1 serieroman, 1 självbiografi, 4 övrigt
Veckans överrasking: Alejandro Leiva Wenger – Till vår ära
Veckans besvikelse: Banana Yoshimoto – Kitchen
