Nelly Sachs – En sista dikt ur Öppna dig natt

Öppna dig natt
dina båda bestrålade vingar
darrar av förskräckelse
ty jag skall gå
och bringa dig den blodiga
aftonen åter

*

Gott slut och gott nytt ber jag att få önska med denna Nelly-dikt. Jag trodde att jag hade läst allt av Nelly nu och kunde börja på Olof von Lagerkrantz litteraturvetenskapliga verk om det Sachska författarskapet, men igår på biblioteket hittade jag en volym med fyra mellanting mellan pjäser och dikter, författade av ingen annan än Nelly Sachs. Jag som gillar både poesi, drama och Nelly lånade självklart boken och tänkte läsa den ganska så snart. Tills dess: Allt gott alltid! /Tekoppen

Mycket böcker på väg

Jag har inte bara beställt en omgång böcker från Adlibris och 4-för-99 pocket från Bokus, jag har dessutom beställt två böcker från varsitt antikvariat och nu idag hittade jag en kurslitteraturlista för vårens första kurser varvid jag raskt beställde 2 kursböcker från Adlibris, 1 nummer av 00-tal och en bok från ett danskt antikvariat. De böcker jag beställde från Adlibris var av Foucault och Butler vilket känns kul – dessutom blev det två extra. Så nu är mina presentkort från Adlibris definitivt slut. Sur blir jag på kurslitteratur som knappt finnas. Sur blir jag också på lärare som har ”huvudsaklig handbok” som är 13 år gammal och nästan inte går att få tag på, förutom i en norsk utgåva som är 17 år gammal och kostar multum… men men. Det blir nog bra. Nu ska jag strax iväg och fira nyår med vänner. Har gjort i ordning sojakorv, kokt delikatesspotatis och röra på soltorkade tomater förutom wienernougat och Änglamarks chips. Önskar alla därute en fin kväll!

Henrik Ibsen – Gengångaren

Ibsens Gengångaren handlar om en änka som har byggt ett barnhem som minnesmonument över sin döde make. Vad omvärlden inte vet är att denne make var en drinkare som har smittat sin son med syfilis. Sonen, en konstnär som levt i Paris, har nyss kommit hem och han ruvar på sjukdomen som en mörk hemlighet som står i vägen för all hans lycka. Med i pjäsen finns också en manipulativ snickare, hans dotter – eller är hon verkligen hans dotter? – som inte vill ha med honom att göra och en moraliserande pastor. Som så många av Ibsens pjäser handlar Gengångaren om livslögner och hur de förstör livet för alla men samtidigt hur sanningen kan vara minst lika hemsk och skadlig. Dessutom handlar Gengångaren om hur det förflutna går igen och påverkar nuet.

Av de Ibsenpjäser som jag har läst (Ett dockhem, Hedda Gabler, Vildanden, Samhällets stöttor och nu denna) är det bara Gengångaren som riktigt tål att jämföras med Ett dockhem. Vi snackar helt enkelt om en riktigt bra pjäs som jag är glad att jag har sett uppsatt och som ger mig förnyad lust att läsa Ibsen.

Betyg: 8/10

Viktor Rydberg – Singoalla

Vad ska jag säga om den här boken? Den börjar bra och den är ganska så förtrollande och medryckande, men den är ju i sanning ett barn av sin tid och har inte riktigt åldrats med behag. Mest intressant är den kanske som exempel på en äkta romantisk text, full av ålderdomligt förskönat språk, mystik, gift och magi. Och så romer förstås. Som först skildras med sympati för att sedan bli onda. Hm. Inte så trevligt. Annars är det en ganska läsvärd bok, om än inte direkt bra.

Betyg: 5/10

Inger Edelfeldt – Tre berättelser

Tre berättelser är tunn – cirka 60 sidor – och har stor stil. Den riktar sig till ungdomar och består som titeln skvallrar om av tre noveller: ”Ensamrummet”, ”En midsommarnattsdröm” och ”När jag hatade Elaine”. ”Ensamrummet” är en ganska klassisk spökhistoria. ”En midsommarnattsdröm” är en samkönad kärlekshistoria. ”När jag hatade Elaine” handlar om två bästisar där den enas vänskap blir till hat och idén om en hämndaktion.

Resultatet är inte lika bra som Edelfeldts vuxennoveller och jag tror att Edelfeldt är mer menad att skriva ungdomsromaner än ungdomsnoveller.

Betyg: 6/10

Inger Edelfeldt – Den förunderliga kameleonten

Jämfört med de två nyss recenserade novellsamlingarna av Inger Edelfeldt har Den förunderliga kameleonten större spridning i kvalitet: Här finns elva noveller: en otroligt bra (”Rovdjursvinden”), två riktigt bra (”Silver” och ”Kaninernas himmel”), fyra bra (”Kras”, ”Skönheten och odjuret”, ”Helena Petréns lediga dag”, ”Utflykt”), tre ganska bra (”Skapelsen”, ”Sacré-Coeur”, ”Den förunderliga kameolonten”) och en riktigt dålig (”Ett obeboeligt hus”). Som helhet tycker jag att novellsamlingen är bra. Det handlar om alltifrån horsepundare till djurstatyer mitt ute i skogen. Och den allra starkaste novellen handlar om hur hela världen krossas när två poliser ringer på dörren och ger dig beskedet om att ditt barn har dött.

Alltså: klart godkänt. Hela 4 x Edelfeldt är i mina ögon läsvärda noveller.

Betyg: 8/10

Inger Edelfeldt – Rit

Rit innehåller en enda riktigt stark novell, ”Bibbedi Babeddi” som handlar om en ensamstående mamma och hennes nyssfödda barn. De övriga elva novellerna är alla bra, men inte mer än bra och ibland bara nästan bra. Det handlar om en frikyrklig familj i historisk tid, en bartender som blir förföljd av en gäst, en familj ute på landet som får en främling på besök efter en bilolycka, en transvestit som kommer ut, en förälder som tar sitt barn på promenad för att berätta att det snart ska få ett syskon, en förälskad som lever dels i den bistra verkligheten och dels som sitt alter ego i en drömvärld, ett samkönat par som bjuder hem den ena partens förälder fastän denna inte vet om att de är tillsammans, med mera. Klart läsvärt, men når inga höga höjder.

Betyg: 6/10

Inger Edelfeldt – Riktig kärlek

Inger Edelfeldt konstaterar på baksidan till samlingsvolymen ”4 x Edelfeldt” att hennes skrivande ofta handlar om människor ‘på gränsen’. Nu när jag har läst Riktig kärlek förstår jag verkligen vad hon menar. Riktig kärlek handlar dessutom, som titeln antyder, mycket om sex, kärlek och förhållanden. Bäst är det när karaktärerna verkligen närmar sig gränsen och överskrider den, som i ”Sleeping Beauty” om två syskon och deras alkoholiserade föräldrar, ”Svart amorin” om en förnedrad prostituerad som till sist tar hämnd, ”Självförtroende” om två udda personer som försöker nå varandra trots att de i själva verket är alltför olika, och ”Glasspojken” som leker med läsarens förväntningar tills det som verkar ganska oskyldigt visar sig vara allt annat än just oskyldigt. Däremellan finns många svagare noveller, men som helhet kan jag säga att jag gillar den här novellsamlingen.

Betyg: 7/10

Nelly Sachs – Ur Glödande gåtor

Så djupt reste jag
förbi min födelse
att jag mötte den tidiga döden
som stötte mig tillbaka
in i denna sjungande pyramid
för att mäta upp den inflammerade
tystnadens rike
och jag längtar mig vit efter dig
Död – var icke min styvfar längre -

Alltid på det sluttande planet
där allt faller-rullar
ned i av-grunden
det flyende-stannande ordet
träffat till döds av tystnaden
och åter bryter
nattens förkorn fram
i set nya språkets rysning
som en viskning gömt
i planetens rotblad
inför morgonrodnaden

Älska Fröding

När två, som tvista, varandra mista,
vill hjärtat brista och hoppet dö.
De mötas sedan och då har svedan
förmildrats redan av årens snö.
Men om man tvingar den gud, som svingar
sig lätt på vingar från strid till strid,
att bli beständig, blir gles, eländig
hans vingeskrud ifrån vårens tid.

ur Gustaf Frödings Stanzer – en tolkning av Lord Byron