Någon därute som inte läst Dykungens dotter?

I så fall är det hög tid! Och jag har ett (utrangerat biblioteks)ex men har redan både läst boken och skrivit hemtenta om den. Alltså tänkte jag att först till kvarn som skriver en kommentar och sedan mejlar mig på wigiliusdotter snabela gmail punkt com får den inte särskilt snygga, men otroligt underbart braiga boken. Frakt kan hen få betala för om hen vill men det är inget krav. Att skicka tillbaka en bok är snällt men då ska det vara något jag verkligen vill ha, så – inget krav. Du kan, om du vill, bara luta dig tillbaka med Dykungens dotter. Och förhoppningsvis njuta lika mycket som jag gjorde

Anders Fager – Svenska kulter

När jag tackade ja till att recensera Svenska kulter hade jag inte förstått att det rörde sig om ren skräck. Jag läser nämligen gärna sådant som är skruvat skrämmande, men håller mig borta från den rena skräckgenren. Svenska kulter innehåller 9 berättelser varav fem är längre och fyra är kortare s.k. fragment. Fragmenten lämnar mycket lite intryck hos mig är och är därför svåra att recensera. Den första längre berättelsen är rent patetisk i mina ögon: tonårstjejer offrar killar till ett stort monster i skogarna utanför Borås. Snälla! Andra berättelsen börjar mycket bra med maffiakopplingar och slutar helmysko med en mormor som är ett monster i ett tråg. Skräck blir bättre utan monster, tro mig! ”Den brutne mannens önskan” är däremot mycket bra, tack vare att den håller sig till en (historisk) realism där tortyr och militära öergrepp får stå för skräcken. Över huvud taget lyckas Fager bäst med realism, så varför alla Cuthlu-monster? ”Lycka för evigt på Östermalm” är också bra och detsamma kan sägas om ”Fröken Witts stora konstverk” – de här tre är berättelser som verkligen griper ett struptag om mig. Dock önskar jag att Fager i framtiden ska våga vara realist.

Du glömmer väl inte att du kan skriva en novell på 5-100 ord och därmed vinna ett signerat ex av boken?

Hemma igen

Kom hem från RFSL Ungdoms medlemsträff igårkväll efter tre underbara dagar fulla av färgglada människor av alla de slag. Själv är jag full av intryck och nybliven Facebook-medlem för att kunna hålla kontakten med folk. Nybliven RFSL Ungdom-medlem också för den delen. Känns skönt att ha hittat ett sammanhang där jag blir tagen för den jag är och den jag villl vara. Nu sitter jag här och dricker te och räknar timmarna tills det inte längre är troligt att jag kan bli inringd som reserv till mitt jobb. Innan de timmarna har gått är det svårt att slå sig till ro med skolarbete, även om jag behöver plugga.

Hoppas att alla har en lika avslappnad måndagmorgon efter en lika sprakande helg!

The Dhammapada

Jag har läst Dhammapada på svenska, men den läsningen lämnade i-n-g-a intryck så min kombo (som är hängiven buddhist) ville att jag läste den i en engelsk översättning som skulle vara bättre. Kanske är det sant, kanske var jag bara mer uppmärksam, men jag hittade massor av passager att markera och det var klart njutningsfull läsning. Nu ska jag bara ta mig igenom de kommenterade versionerna av Hjärtsutran, Diamantsutran och Lotussutran som min kombo har slängt in i mitt hörn av lägenheten…

Citat ur The Dhammapada i Gil Fronsdals översättning:

Do not consinder the faults of others
Or what they have or haven’t done.
Consider rather
What you yourself have or haven’t done.

-

Greater in combat
Than a person who conquers
A thousand times a thousand peoople
Is the person who conquers herself.

-

Better than a thousand meaningsless statements
Isone meaningful word,
Which, having been heard,
Brings peace.

Better than a thousand meaningless verses
Is one meaningful lin of verse
Which, having been heard,
Brings peace.

Betterthan reciting a hundred meaningless verses
Is one line of Dharma,
Which, having been heard,
Brings peace.

-

A hand that has no wounds
Can carry poision;
Poison does not enter without a wound.
There are no evil consequences
For one who does no evil.

-

Irrigators guide water;
Fletchers shape arrows;
Carpenters fashion wood;
The well-practiced tame themselves.

-

”All created things are impermanent.”
Seeing this whit insight,
One becomes disenchanted with suffering.
This is the path to purity.

”All created things are suffering.”
Seeing this whit insight,
One becomes disenchanted with suffering.
This is the path to purity.
”All things are not-self.”
Seeing this whit insight,

One becomes disenchanted with suffering.
This is the path to purity.

Brokeback Mountain

När jag såg Brokeback Mountain första gången samma år som den kom tyckte jag att den var förbålt tråkig och jag raljerade över att det inte var konstigt när man valt att göra en långfilm av en novell (jag läste novellen också men var inte heller där särskilt imponerad). Nu, fem år senare, såg jag om denna långsamma, poetiska film, först skeptisk men snart övertygad om att den bara m-å-s-t-e älskas. Så sorgligt för alla inblandade och jag älskar förändringen i Jacks ansikte från längtande kärlek till arg uppgivenhet över att hans drömmar om ett liv där kärleken mellan två män inte kan förverkligas i den dåtid som beskrivs. Än idag bär många jorden runt på samma rädsla och känsla av att kärleken måste döljas. Kärleken! Det vackraste man kan visa världen.

Många tankar väcks av Brokeback Mountain och jag ser framför mig Almas ilskna sorg över insikten om att vara den näst mest älskade – om ens det! Alma Juniors förtvivlan över en förälder som aldrig finns när det verkligen behövs, som alltid prioriterar bort. Ennis tystnad och klumpighet. Jacks desperata vilja att överskrida gränser. Lureens sminkade ansikte mot världen som till sist brister. Alla svepande scener över miljöer fulla av ensam ödslighet. Kort sagt: jag är nykär i den här filmen.

Här. Nu.

Har nyss stjälpt i mig en kanna kaffe, slevat i mig en skål råggröt med havremjölk och lingonsylt, samt snavat genom snön med hund för att följa kombon till busshållplatsen och därigenom få lite promenadsällskap. Igår såg jag Brokeback Mountain – mer om det senare för nu ska jag strax iväg till mitt deltidsjobb på lager där jag helt enkelt plockar filmer till kartonger. Mer romantiskt än så blir det inte och det är säkert nyttigt på mångahanda sätt att inte bara grotta ner sig i en liten akademisk bokmalsvärld utan stå vid löpande band också (är inte löpande band liksom den ultimata arbetarklassklichén?). Imorgon åke jag till Linköping med RFSL ungdom och blir kvar där tills söndag kväll, utan dator och utan internet, så jag lär inte blogga särskilt mycket om jag inte sitter och schemalägger inlägg ikväll. På pendeltåg, tunnelbanor och lokalbanor idag ska jag i alla fall försöka läsa ut den sista novellen ur Svenska kulter. Jag skrämde väl inte bort er med min tävling? Kom igen!

Tävling – Svenska kulter

Svenska kulter är en novellsamling med skräckberättelser av Anders Fager. Du har nu chansen att vinna ett signerat ex. Alla deltagare sporras härmed att skicka in en berättelse, 5-100 ord, helst med skräcktema. Jag bidrar med en egen liten novell för att inspirera:

- Är du vaken? ropade jag och gnuggade sömnen ur ögonen. Genast vreds låset till toaletten om och han klev ut, förväntansfullt leende.
- Men Lennart, vad ska det där föreställa?
- En överraskning! Det började verkligen bli dags för förändring. Först funderade jag på att färga håret grönt, men det här kändes mer originellt. Visst blev det fint?
- Tja, jag vet inte, sa jag och öppnade kylskåpet. Jag råkade gilla dina ögon. Fast de där mushuvudena du har sytt fast är riktigt söta. Särskilt morrhåren. Däremot tror jag att Elvira blir lite ledsen, älskling. Hon var så väldigt förtjust i sina möss.

Så sätt igång! Boken väntar på sin nya ägare….

Bokpaket och uppsatshandledning

Igår kom ett bokpaket från Bokus, närmare bestämt från del av deras sida som heter lagerrensning,

Kerstin Thorvall – I skuggan av oron. Uppföljaren till När man skjuter arbetare. Jag har inte en läst första delen än, men uppnbarligen har jag stora förhoppningar

Vendela Fredricsson – Diktafon. En till synes intressant bok från Modernista.

Uchida Hyakken – Realm of the Dead. En japansk novellsamling om drömmar på gränsen mellan liv och död. Kan vara en riktig pärla och isf vill jag inte missa den.

Som om det inte räckte har jag blivit lurad av ett 20%-rabatt-erbjudande och beställt massa begagnade böcker från Litteretro. Bokköpsstopp, vart tog du vägen?!

Den här uppsatsen, färdigskriven i sidmängd räknat men i behov av puts och omtänk, patade jag om med min handledare igår. Fick mestadels positiv respons men också konstruktiv kritik.


Jag vet inte hur väl det syns, men om ni klickar upp bilden större så kan ni nog märka hur fullklottrade marginalerna blir i ett uppsatsmanus under diskussion :O

Dessutom har jag ju min genuskurs, min Foucault-kurs och min renässans-kurs. Till genuskursen ska jag se två filmer men när min kombo försökte tvinga mig att se den ena (Brokeback Mountain) igår så somnade jag och snarkade tydligen medan han grät i slutscenerna. Så kan det gå… Jag ska också se Boys Don’t Cry och det är jag spänd inför, har alltid undvikit den för att den verkar alltför jobbigt. Och så ska jag läsa Tiina Rosenberg, 100 sidor ungefär. Vilket jag verkligen borde sätta igång med. Till renässanskursen är problemet att min kurslitteratur inte har blivit levererad på 2 veckor och nu börjar jag få panik. Som tur är finns det en del annat jag kan läsa under tiden, till exempel religiösa och allmänt rådgivande texter om äktenskap och sexualitet från 1500-talet. Citat kommer, jag lovar. Och på Foucault-kursen har det inte dykt upp nytt material på en månad, så den har inte högsta prioritet.

Men nu ska jag sätta mig och putsa och fila på mitt uppkastutkast. På återskrivande…

Tove Jansson – Pappan och havet

Recensionen är flyttad och återfinns numera här

Nelly Sachs – Dikter ur Stjärnförmörkelse

Hur i moderlivet det ofödda

med urljuset kring hjässan

horisontlöst ser

från stjärna till stjärna -

Så flyter slut till början

som ett svanskri.

-

Jordens folk,

förstör ej ordets världsallt,

skär inte med hatets kniv sönder

det ljud, som föddes tillsammans med andetagen.

Jordens folk,
ack att ej någon menar död när han säger liv -
och icke någon blod när han säger vagga -

-

Och sol och måne har fortsatt sina promenader -
två skelögda vittnen som ingenting sett.