”Vet ni om att ni kanske är det mest omdiskuterade djuret i universum?” frågar VW i det som från början var föreläsningar men sedan blev en lång essä. Jag hade fått för mig att det skulle vara ganska… tråkig läsning men så var inte fallet. Tvärtom, VW visar sig vara främst fabulerande författare på så sätt att språket sveps med och formuleringarna ibland skymmer saken. Det vore underbart att ha VW som föreläsare på universitet, fast samtidigt skulle jag inte lita helt på den där formuleringsförmågan. Och håller med om allt som skrivs, nej det gör jag banne mig inte. Titta bara på en del av citaten nedan. Och så påstod Showalter att VW var alltför androgyn. Inte i min smak. Sedan blir jag irriterad på hur VW först talar om att det inte fanns några kvinnliga skalder på 1600-talet, sedan dissar en av dem som fanns (Lady Winchilsea) och i övrigt dissar det mesta som kvinnor skrivit, samtidigt som hon verkar ha ganska dålig koll på det mesta som inte är allmänt känt. Men men. Nog av mig. Över till VW.
”Det var synnerligen ett besynnerligt missfoster, som man fick fram genom att först läsa historien och efteråt skalderna – en mask med örnvingar, ett livets och skönhetens innersta väsen som stod i köket och hackade svål.”
”Katter kommer inte till himlen. Kvinnor kan inte skriva Shakespeares skådespel. … För ett geni sådant som Shakespeares föds inte bland trälande, ouppfostrade, servila människor. I England föddes det inte hos saxare och britter. Det föds inte idag bland arbetarklassen.”
”Det är en av fördelarna med att vara kvinna att man kan gå förbi även den vackraste negress utan att önska göra henne till engelska.”
Om att kvinnor kunde börja skriva på allvar först när det blev lönsamt: ”Penningen förlänar värdighet åt ting, som är fåfängliga, så länge de förblir obetalda.”
Om inspiration: ”För om vi är kvinnor tänker vi bakåt i tiden genom våra mödrar. Det tjänar ingenting till att vända sig till de stora männen för att få hjälp, hur mycket man än vänder sig till dem för att få nöje. Lamb, Browne, Thackeray, Newman, Sterne, Dickens, De Quincey – vem det så vara månde – har ännu aldrig hjälpt någon kvinna, även om hon kanske har lärt sig några knep av dem och anpassat dem för att brukas av henne. En mans tanke har en tyngd, en fart, en takt, som är alltför lik hennes egna för att hon med framgång skall kunna direkt överta något från honom. … Det finns ingen anledning att tro att den episka dikten eller det poetiska skådespelets form passar en kvinna .. Boken måste på något vis anpassas efter kroppen, och förslagsvis skulle man vilja säga, att kvinnornas böcker nog borde vara kortare, mera koncentrerade, än männens, och så konstruerade att de inte fordrar långa timmar av ihållande och oavbrutet arbete. För avbrott kommer alltid att inträffa. Vidare förefaller det som om nerverna, som tillför hjärnan dess näring, är olika hos män och kvinnor, och om man vill att de skall fungera på bästa mest energiska vis, måste man ta reda på vilken behandling som passar dem”
”Förlåt att jag gör ett så här tvärt avbrott. Är inga män närvarande här? Kan ni försäkra mig att sir Chartres Biron inte står dold bakom det röda draperiet där borta? Är vi säkert allesammans kvinnor? Då kan jag få säga er, att de ord jag faktiskt läste härnäst faktiskt var dessa – ‘Chloe tyckte om Olivia…’ Ryck nu inte till. Rodna inte. Låt så här alldeles ensamma medge, att sådant understundom händer. Ibland tycker kvinnor faktiskt om kvinnor.”
”Det skulle vara oerhört synd, om kvinnorna skrev som männen eller levde som männen eller såg ut som männen, för om två kön i betraktande av världens storlek och mångfald är fullstäbdigt otillräckliga, så hur skulle vi klara oss med bara ett? Borde inte uppfostran framkalla och stärka skillnaderna istället för likheterna?”
