Elin Ruuth – Fara vill

Ställ dig på allvar frågan: Vad vill du ha? Just du, just nu. Vill du ha:

a) En episk roman, eller kanske till och med ett romanepos

b) En diktsamling med rim och rytm och natur

c) En novellsamling fylld av Berättelser med stort B

Om ja till a, b eller c: Läs inte Fara vill av Elin Ruuth. Men om du vill ha:

- Betraktelser dragna till sin spets, snurrade några varv kring det verkliga och det möjliga, prydda med surrealistisk rekvisita, omöjliga att få in i fållor men desto roligare att betrakta när de fritt får fara omkring och leka med språket, världen, vidden av allt…

Märks det att jag gillar den här boken? För det gör jag. Även om den tog högst en timme att läsa och kanske inte var av den sorten som stannar kvar i minnet särskilt väl, så finns det egentligen bara en rättvis akt: att köpa Fara vill och läsa några sidor varje dag.

Betyg: 8/10

Nedräkning

Terminen har redan startat i en extrakurs (den om litteratur och genus) medan den startat idag i huvudkursen (littvet-kand) och imorgon i Foucault-kursen. Om Foucault-kursen alls drar igång, alltså, för den verkar helt död. Och själv känner jag mig helt hjärndöd som inte ens förstod en väns skämt igår: ”I väntan på Foucault” som ju självklart syftar på, ja ni vet vilken pjäs av Samuel Beckett. Själv fattade jag n-a-d-a.

Igår kom en tjock fin antologi med feministiska litteraturanalsyser och jag blev alldeles salig. Härförleden läste jag också en bok som jag kom på att jag läst en analys av förra året, och vet ni vad?! Jag fick lust att läsa analysen igen!! Något har hänt med mig. Förut brukade jag alltid hoppa förorden i böcker, nu tycker jag att de är enormt intressanta: de ger ju nycklarna till Tolkningen. Jag har nog alltid läst litteraturvetenskap mest för skönlitteraturens skull (förutom Foucault som jag blev frälst på förra våren) men nu börjar teorin verka riktigt intressant den också. Jag känner mig som en groda som blivit kysst av litteraturvetenskapen. Det ni.

Och om fem timmar sitter jag på upprop och svarar Ja, här är jag, jag ska gå den här kursen. Och sedan har hösten börjat.

Katherine Mansfield – Bliss and other stories

Den här boken hittade jag för trettio kronor på Hallongrottan tidigt i somras. Katharine Mansfield var en nyzeeländsk författare som gav ut fyra novellsamlingar och detta är alltså en av dem. Ganska genast när jag läst blev jag helt tagen – bergtagen, förtrollad, av stämningen, av språket. Det påminner verkligen om Tjechov i Damen med hunden men det är också sitt alldeles egna. Visserligen börjar samlingen lite trögt med långa noveller som jag inte blir så väldigt förtjust i, men sedan kommer det igång ordentligt och mot slutet finns några riktiga favoriter, som A Dill Pickle och Relevations.

Helhetsbetyg: 8/10

Varför skriver jag den här recensionen? Åh, kanske mest för att rättfärdiga att jag köpte Mansfields samlade noveller på Adlibris igår. Men för 42 kronor kräver det ju i själva verket ingen rättfärdelse alls.

Läs mer här om Katherine Mansfield och läs några noveller på prov

Sommarsummering

Nu är sommaren nästan alldeles slut. Den blev lite annorlunda än planerat för min del, det vill säga en månad på sjukhus istället för hårt inkomstbringande arbete. Det hela rundades dock av väldigt fint med en skåneresa och en lugn vecka hemma som jag kunde ägna åt att träffa vänner, besöka nyinvingda Biblioteket Plattan, skaffa kurslitteratur, gå på gratisyoga och annat smaskigt.

Nu är det ett tufft höstschema som gäller. C-kurs i litteraturvetenskap fr.o.m. imorgon, samtidigt två små extrakurser på distans (”Genus, litteratur och medier” samt ”Makt och motstånd – en introduktion till Michel Foucault”). Får se om jag orkar båda (eller ens en). Jag är lite trött och sliten ännu. Men resa till London ska det bli, flytt hemifrån ska det bli (kanske inte riktigt på heltid men ändå) och en C-uppsats ska jag minsann skriva. Sådetså!

Om jag tittar på min läslista inför sommaren så såg den ut såhär:

• Något av Torgny Lindgren
• Något av Herta Müller
• ”Strangers” av Graham Robb
• ”Nick och Norahs oändliga låtlista”
• ”Who’s Afraid of Virginia Woolf?”
• Ulla Isaksson – ”De två saliga”
• Cilla Neuman – ”Vad ser du nu?”
• Anders Johnsson – ”Nonfiction”
• Kerstin Ekman – ”Mordets praktik”
• Lina Wolff – ”Många människor dör som du”
• Homeros – ”Illiaden”
• Virginia Woolf – “The Waves”
• Christine Falkenland – “Trasdockan”
• Lotta Lundberg – “Låta sig hända”
• Cora Sandel – ”Alberte och friheten”

De fetstilta är alltså dem jag har levt upp till. Och det är jag nöjd med.

Nu är det dags. Låt oss hösta!

Iselin C. Hermann – Prioritaire

Det här är en bok som jag läst här och där om att den skulle vara så attans bra, så till sist blev den oemotståndlig. Tyvärr levde verkligheten inte riktigt upp till förväntningarna. Texten är ibland vacker och poetisk, men de långa sidorna upp och ner med sexfantasier kändes bara banala och pinsamma. Slutet är ju onekligen twistat, men den helomvändningen kommer lite för sent för att rädda spektaklet. Nej, Iselin C. Hermann och jag är inte bokbästisar.

Betyg: 5/10

Edith Södergran – Dikter

Edith Södergrans första diktsamling heter, som så många poesidebuter, just Dikter. Jag vet inte varför jag fick sådan lust efter Edith att jag gick och betalade överpris på Akademibokhandeln för hennes samlade i pocket. Tidigare har jag läst kanske halva, men inte blivit så förtjust. Nu fastnade jag direkt, som en fluga i vaniljglasyr.

Intressant är att det är just i debuten som många dikter återfinns av de jag verkligen förknippar med Edith. ”Dagen svalnar”, till exempel, som vi väl alla tvingats läsa i skolboksantologier, men som håller väl. ”Jag är främmande i detta land”, utropar jaget (dikten Jag), ”Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum” uropat det igen med queer-aktig röst (Vierge moderne) och om Gud uttalar det sig på mångahanda vis (dikten Gud). En dröm om matriarkat skymtar i Violetta skymningar ur vilken Louise Boije af Gennäs hämtat titeln ”Stjärnor utan svindel” (se tidigare inlägg).

Här finns också en av mina absoluta favoriter. Stjärnorna. Se nedan:

När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor.

Relationen man-kvinna skymtar fram igen, som i Dagen svalnar, som i Violetta skymningar, när Edith talar om en man som kom och gick och trodde på ingenting och hon utropar: ”Om mitt barn icke lever är det hans…” (Vi kvinnor).

Hon talar om livet och döden, om lyckan och smärtan och i en dikt som jag tryckte mot mitt hjärta när jag var ung och dum skriver hon att smärtan är bättre än lyckan (Smärtan). Lätt för en trettonåring att ta till sig. När Edith ska skriva en Kristen trosbekännelse skriver hon: ”lyckan är korset som blev rest för alla”. Hur nu lyckan kan vara ett kors, eller korset kan vara en lycka… jo, om man svärmar för smärtan kan det nog synas så och det gjorde nog Edith och det gjorde nog jag för tack-gud-snart-tio-år-sedan men dikterna, dikterna, i denna bok nämnd Dikter – de är starkare än smärta. De tål mer än så.

Det myllrar av Herta (ja, förlåt min humor)

Jag skrev lyriskt om Herta Müller här i juli och jag är inte mindre lyrisk nu, efter att ha läst två böcker till: Hjärtdjur och Barfota februari. Hjärtdjur finns i pocket, Barfota februari är en av de tidigaste som gav ut på svenska och är inte heller en roman utan en samling berättelser. Jag såg också, till min sorg, att Kungen bugar och dödar var en serie föreläsningar. Inte fel, men inte vad jag vill ha när jag förväntar mig ha köpt en roman. Idag köpte jag dock Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv, inbunden för femtio kronor (och som del av ett kombinationserbjudande där jag kunde plocka två böcker till och bara betala en hundring för dem alla – Jag förbannar tidens flod och Än jublar fågelsången).

Om Hjärtdjur har jag inte så mycket att säga. Den var väldigt poetisk och vissa delar av den sitter verkligen kvar i sinnet, men jag blandar nog ihop det Herta jag läst hittills – den första boken (Redan då var räven jägare) har lämnat mest efter sig. Jag har Andningsgunga hemma som lånebok, men kanske ska jag vänta med Herta så att det blir mera utspritt? Barfota februrari var också läsvärd, absolut, och egentligen vill jag läsa allt av Herta, även de tidiga som bara finns i biblioteksmagasin. De är definitivt värda det!

Virrvarr

Igår visade det sig att en extrakurs jag ska ta, som börjar på måndag, kräver 200 sidors läsning redan innan kursen börjar. Jag hade ena boken, men den andra fanns inte på Stadsbiblioteket och inte på någon Akademibokhandel. Så jag snurrade runt och letade och ringde folk som kunde veta besked, allt medan jag letade upp annan kurslitt. Till slut hittade jag den på SU-biblan (Stockholms Universitet) och nu ska jag dit igen om en annan bok. Det kändes nostalgiskt att gå omkring på universitetsområdet, nu när jag ska gå på Södertörn (upprop tisdag nästa vecka). Jag gick t.o.m. in i littvet-huset, hittade den gamla vanliga hyllan med gratis böcker och plockade på mig en hel kasse. Så nu skulle jag släpa hem en rygga och en handkasse med böcker, samtidigt som jag började bli yr av blodsockerbrist… Vilket äventyr.

Annars möblerar jag om i bokhyllorna och det är sannerligen inget enkelt. Jag har fortfarande inte läst ikapp alla bokbloggar och jag har sannerligen inte bloggat ikapp alla böcker jag läst, men nu blir det nog mycket kurslitteratur framöver. Inte illa det heller

Poesi-planering

Den senaste månaden har jag läst Edith Södergrans samlade verk. Nu funderar jag på att lägga upp någon slags plan med en poet varje månad. Det låter väl som en lagom dos poesi? ^^

Dessa vill jag ge mig i kast med framöver:
Gunnar Ekelöf
Nils Ferlin
Pär Lagerkvist
Vilhelm Ekelund
Bellman
Nelly Sachs
Joseph Brodsky
Wislawa Szymborska

Ni ser, det finns gott om valmån! Någon som har lust att hänga på?

I övrigt har jag nog bestämt uni och nu försöker jag skaffa all litteratur. Ett nytt äventyr tar sin början. Ganska så kul!

Myckna bokinförskaffningar 2

Som alla vet ska nummer två slå ettan. Men det här är å andra sidan en hel veckas inköp….

På en av alla loppisar:
Sture Linnér – Tidevarv komma, tidevarv försvinna
Torgny Lindgren – Dorés bibel

Jag har fått för mig att jag gillar Torgny fast jag aldrig kommer mig för att läsa mer. Men bunkrar dem gör jag. Sture Linnér är en gammal husgud och den här korta boken verkar lovande.

På ett välsorterat antikvariat:
Franz Kafka – Slottet
Cora Sandel – Köp inte Dondi
Willy Kyrklund – 8 variationer + Om godheten
Moa Martinsson – Rågvakt
Thomas Mann – Huset Buddenbrook
Selma Lagerlöf – Körkarlen
Pär Lagerkvist – Gäst hos verkligheten

Antikvariatet skyltade bara utomhus om geografi, historia etc. så jag gick in och frågade om det fanns skönlitteratur också. Ägaren svarade nonchalant ”Tja, några tusen har jag väl. Klassiker är ditåt, nytt är hitåt”. Gissa vem som spenderade en halvtimme bland klassikerna? När jag var klar sade jag ”Men du hade ju inget av Strindberg?”. Ägarn sa: ”Åh, Strindberg, nej men han och Moberg har ett eget rum”. Sånt kan man bara älska. Jag är inte så förtjust i Kafka, men en intressant text om Slottet i någon Boksommar (DN) fick mig att slå till. Willy Kyrklund vill jag läsa mer av och övriga kräver inga kommentarer.

På Bokias Bokrea
Weine Lexius – 49 svenska författarporträtt
Radhika Jha – Lukt
Lisa Jonasson och Andreas Eriksson – Texten
Peter Pohl – En röd sten till Carina
Jonas Arlerth – Den stora lättnaden
Vladimir Nabokov – Nikolaj Gogol
Karin Bellman – Stjärnvattenfallet

Arlerths bok är en novellsamling. Sånt gillar vi. Bellmans bok verkar fin och intressant, kul med sådant en aldrig hört talas om! ”En röd sten till Carina” verkar totalt utflippad på ett kul sätt. Att läsa Nabokovs biografi över Gogol kändes oumbärligt.

På en lustig loppis där böckerna kostade mellan 2-5 kronor styck. Alla!
Anna-Greta Wide – Dikter
Mahmoud Darwish – Främlingens säng
Sara Lidman – Vredens barn
Nina Björk – Sireners sång
Carina Burman – Islandet
Marie Hermanson – Mannen under trappan
Agneta Pleijel – Vindspejare
Fjodor Dostojevskij – Ynglingen
Toni Morrison – Älskade
Sara Gustafsson – Nattfåglar
Johanna Ekström – Rachels hus
Agnes von Krusenstjerna – Höstens skuggor
Dag Hammarsköljd – Vägmärken
Henrik Ibsen – Peer Gynt

Här bara plockade jag på mig. Men Peer Gynt på originalspråk i en välbevarad mjukryggsutgåva för fem spänn är jag riktigt nöjd med. De 67 kronor jag betalade för hela den här högen hade jag glatt betalat bara för Peer Gynt. Sara Lidmans Jernbaneserie vill jag ju ge en ny chans, därav Vredens barn. Darwish brukar vara bra. Wide gillar jag. Björks lät intressant ut ett littvetarperspektiv.

På en ganska tråkig loppis där de här fanns i superfina läderguldutgåvor:
Amalie Skram – Constance Ring
Katharine Mansfield – Smekmånad och andra berättelser

Jag läste en Mansfield och älskade nyligen. Tyvärr verkar den här vara ett axplock med mycket som jag då redan har läst. Men, men. Snygg var den. Skram och jag sviker inte varandra!

På en loppis där man fick en plastkasse, fyllde den med böcker och betalade 25 kr:
Martin Koch – Ellen
Agneta Pleijel – Lord Nevermore
Sigrid Undset – Jenny
Gerd Brantenberg – Egalias döttrar
Märta Tikkannen – Århundradets kärlekssaga
Tove Ditlevsen – Barndomens gata (Tove, Tove, Tove!)
Margaret Atwood – Tjänarinnans berättelse
J.M. Coetzee – Ungdomsår
Colette – Tidig blomning
Birger Norman – Noveller 1969-1978
Viktor Rydberg – Singoalla
Pär Lagerkvist – Sibyllan
Yasunari Kawabata – Tusen tranor (en snyggare utgåva än min tidigare)

44 stycken. Jämnt och fint antal, eller hur? Nu måste jag bara göra om i bokhyllorna, har släpat undan sju kassar så att allt det nya ska få plats.