Myckna bokinförskaffningar

Igår och idag har jag handlat. Böcker förstås. Igår på Erikshjälpen (14 böcker för 130 kronor), idag på Minibok (4 böcker för 150 kronor). Det ska bli ett nöje att läsa dem (de som jag någonsin kommer att läsa, alltså – äga och läsa är ju inte direkt detsamma).

Irene Nemirovsky, Storm över Frankrike.

Hanif Kureshi, Intimitet.

Tsitsi Dangarembga, Rotlös.

J. M. Coetzee, Onåd.

Ingela Strandberg – Ett rum för natten. Diktsamling av en poet jag gillar, varför tveka?

Elisabeth Smart, By Grand Central Station I Sat Down and Wept. Den har dykt upp ett antal ”böcker man måste läsa”-listor och såg hyfsat lovande ut. Någon som vet mer?

Erica Wagner, Gravity. Novellsamling som efter tre lästa noveller verkar lagom braokej, kanske till och med mer än så i slutänden?

Annika Korpi, Hevonen häst. En kul och speciell bok som jag ägt, gett bort och alltid velat återäga.

F Scott Fitzgerald – Den store Gatsby. Ytterligare en bordebok.

Ninni Holmqvist, Enhet. Eftersom jag gillade Holmqvists debutbok.

Iselin C Hermann, Prioritaire. En brevroman som verkar kunna vara lite lagom bra.

Daphne de Maurier, Rebecca. Har i pocketform, vill läsa någon gång.

Javier Salinas, Boken om E. Kommer nog/kanske aldrig att läsa, men den kostade inte så väldigt jättevärst mycket…

Henrik Bromander, Det händer här. Den här novellsamlingen vill jag definitivt läsa, så jag äger den gärna

”Berömda berättare om kvinnor och kärlek.” Den här genusanalyserar jag gärna någon dag.

Pär Lagerkvist, Barabbas. Originalutgåva, tror jag.

Pär Lagerkvist, Mariamne.

Harry Martinson, Utsikt från en grästuva. Också en originalutgåva, tror jag, och jag har fortfarande väldigt levande minnen av en uppläsning härur som jag hörde på P1 för ett antal år sedan.

Alan Bennett – Drottningen vänder blad

De senaste veckorna har jag ofta varit alltför trött för att läsa. Ändå har jag lyckats få en del böcker plöjda på grund av att jag inte kunnat jobba (och inte kunnat ägna min futtiga koncentrationsförmåga åt bloggar). Många av de här böckerna har jag nog skummat mer än upplevt och vissa kan jag i efterhand inte säga så mycket om – jag har inte alls varit tillräckligt vaken. Igår läste och uppskattade jag dock Alan Bennetts Drottningen vänder blad (The Uncommon Reader).

Jag gillar inte alls när böcker kallas charmiga, men det är precis rätt ord här. Harmlöst, njutbart och skänker ett litet leende. Jag förstår att den blivit storsäljare, men samtidigt längtar jag efter något mera substantiellt.

Betyg: 6/10

Två poeter

Jag har en bok med Dylan Thomas samlade dikter bredvid sängen. Den här sortens engelska skrivande är precis det som får mig att vilja studera engelska på högskolenivå. Det räcker inte med gymnasiets A, B och C. Jag sitter med ett engelsk-svenskt lexikon bredvid mig och får slå upp ett antal ord i varje dikt. Jag skulle bara kunna läsa och ignorera det jag inte förstår, men då gick jag miste om alltför mycket. Även nu känns det som om jag bara snappar en bråkdel.

Jag har också fått en bok med Dylan Thomas kärleksbrev. Han verkar ha skrivit väldigt roligt, men själva inramningen med kommentarer om kvinnorna och relationerna känns lite för snaskigt. Då läser jag hellre Tomas Tranströmer (Sorgegondolen) och njuter av det hemtama, välkända, vällästa men ändå halvt gömda under minnesdammet.

Annat läser jag också. Mer om det framöver. Läs väl och ha det bra! Tekoppen

Från en frånvarande

Jag sitter just vid en dator för första gången på länge, närmare bestämt sedan den femtonde i denna månad. Från och med den dagen har det nämligen uppstått ett undantagstillstånd i mitt liv, en oplanerad (men inte helt oväntad) frånvaro från jobb, hem och plugg. Böcker finns kvar i min tillvaro, men det får jag skriva mer om senare.

Nu är jag på tillfälligt besök i mitt gamla vanliga liv och passar på att tacka för alla fina kommentarer. För att inte tala om alla intressanta blogginlägg. Jag behöver nog en veckas ledig tid bara för att läsa dem!

Ha kul och ta vara på er,

Tekoppen

Homeros – Iliaden

På den litteraturhistoriska grundkursen i litteraturvetenskap fick vi läsa en fjärdedel av vardera Odyssén och Iliaden, men jag kände genast att det inte räckte. Jag ville läsa hela och båda! Redan 2008 läste jag Odyssén som jag gillade. Jag har hela tiden haft en känsla av att jag skulle gilla Iliaden ännu mer och när jag anmälde mig till kursen ”Mytologins värld – en religionshistorisk introduktion” var den främsta moroten att hela Iliaden var med på kurslitteraturlistan. Sommaren 2010 skulle bli min iliadsommar – och så blev det.

Så här post-Iliaden tvingas jag konstatera att jag gillade Odyssén bättre. Kanske på grund av att jag läste den helt i min egen takt, kanske på grund av att sida upp och sida ner med ”Och så dödade greken …, son till …, trojanen …, son till …, genom att stöta sin lans genom hans skalle/buk så att hjärnan/tarmarna rann ut” blir en aning tröttsamt i längden.

Nu finns det – som tur är! – mycket mer substans än hjärnsubstans i Iliaden – och mycket mer innehåll än krig. Första ordet i Iliaden är vrede (”Vreden, gudinna, besjung som brann hos Peliden Achillevs” lyder inledningsraden) och det femhundrasidiga epos som börjar med bråket mellan Achillevs och Agamemnon slutar inte bara med att dessa försonas, utan också med att Achillevs visar ödmjukhet gentemot fadern till sin ärkefiende som han mördat och lemlästat. (Se tidigare inlägg.) Iliaden börjar nio år in i trojanska kriget och slutar innan kriget är vunnet. När Achillevs har övervunnit första radens vrede är det egentliga ämnet – utveckling av medkänsla och mänsklighet – färdigbehandlat.

Förutom denna scen där Achillevs möter Primaos, Hektors fader, finns även många andra oförglömligt skildrade händelser, som när Hektor mitt under en drabbning har ärende in i staden och träffar sin fru Andromache som över honom vräker rädslan för att bli änka och slavinna och se sin son förnedras i grekisk fångenskap. Det här är Iliadens fina kråksång: medkänslan med fienden.

Och så språket. En underbar fors av hexameterstavelser, i Ingvar Björkessons ofta strålande, sällan haltande översättning.

Betyg: 7/10

Gun-Britt Sundström – Bitar av mig själv

Den här boken lät intressant, jag gillar ju Sundströms För Lydia och Maken, så varför inte läsa nyaste boken? Den består av kåserier och när jag kom hem och började läsa tyckte jag först att de var sådär lite lagom intressanta men egentligen inte läsvärda nog för att uppta min tid hela boken ut.

Dock blev boken kvar på köksbordet (när jag äter vill jag helst läsa något lättsamt) och en bit in i boken dyker det plötsligt upp ett kåseri som grep tag i mig så starkt att jag måste gå och ha högläsning för folk. Så att jag måste skriva av det och spara. Så att jag skulle vilja citera hela kåseriet här på bloggen (vad säger upphovsrätten om det?!). Därefter var jag fast och bar med mig boken överallt. Snabbt var den utläst och jag hade fått mycket att fundera över och reagera på.

Ibland tycker jag att Sundström försöker få till poänger som halkar platt, till exempel när hen raljerar över att han och hon är oundgängliga eftersom den skulle se konstigt ut i vissa sammanhang. Men hallå då, hen? Har Sundström aldrig hört talas om detta lilla ord, som väl borde ha nämnts i sammanhanget isf? Som en hängiven henanhängare blir jag lite uppbragt.

Även annars är det inte alls så att jag alltid håller med Sundström (t.ex. tycker jag inte att man kan sätta likhetstecken mellan antihomofober och homofobfober, som Sundström gör – det är en viss skillnad) men däremot har jag alltid både nytta och nöje av de, på det stora hela, ganska så förträffliga kåserierna. Lagom lätt, lagom politiskt, lagom tuggmotstånd. Jag gillar’t helt enkelt!

Betyg: 7/10

100 författare som råkar vara kvinnor

Fast var är Alfhild Agrell, Frida Stéenhoff, Ellen Key, Anne-Charlotte Leffler, Edith Södergran, Sonja Åkesson, Ann Jäderlund?! Med flera, med flera, med flera…

Fetstila titel + författare om du läst boken
Om du inte läst just den boken men annat av författaren – fetstila författaren
Kursivera de titlar du vill läsa
Stryk över de du inte vill läsa, eller markera med rött
* efter boken betyder att du aldrig hört talas om den
+ efter boken betyder att du äger den
x efter de du påbörjat men inte avslutat
1. Adichie, Chimamanda Ngozi – En halv gul sol +
2. Alfvén, Inger – Ur kackerlackors levnad
3. Allende, Isabel – Andarnas hus +
4. Angelou, Maya – Jag vet varför burfågeln sjunger +
5. Aronsson, Stina – Hitom himlen +
6. Atwood, Margaret – Penelopiaden x
7. Axelsson, Majgull – Aprilhäxan +
8. Austen, Jane – Stolthet och fördom
9. Barbery, Muriel – Igelkottens elegans
10. Beecher Stowe, Harriet – Onkel Toms stuga
11. Benedictson, Victoria – Pengar
12. Blixen, Karen – Min afrikanska farm
13. Boye, Karin – Kallocain
14. Brantenberg, Gerd – Egalias döttrar
15. Brontë, Anne – Agnes Grey
16. Brontë, Charlotte – Jane Eyre +
17. Brontë, Emily – Svindlande höjder +
18. Buck, Pearl – Den goda jorden
19. Christie, Agatha – Tio små negerpojkar
20. Condé, Maryse – Desirada +
21. Djebar, Assia – Sultanbrudens skugga
22. Duras, Marguerite – Älskaren
23. Edelfeldt, Inger – Kamalas bok
24. Ekman, Kerstin – Hunden
25. Eliot, George (Mary Ann Evans) – Middlemarch
26. Emecheta, Buchi – Andra klassens medborgare
27. Fagerholm, Monika – Underbara kvinnor vid vatten
28. Flygare-Carlén, Emilie – Rosen på Tistelön +
29. Fossum, Karin – Älskade Poona
30. Frame, Janet – En ängel vid mitt bord
31. Frank, Anne – Anne Franks dagbok
32. Fredriksson, Marianne – Simon och ekarna +
33. French, Marilyn – Kvinnorummet +
34. Gaskell, Elizabeth – Cranford
35. Gordimer, Nadine – Min sons historia
36. Gripe, Maria – Tordyveln flyger i skymningen
37. Highsmith, Patricia – En man med många talanger
38. Hodgson Burnett, Frances – En liten prinsessa
39. Holst, Hanne-Vibeke – Min mosters migrän x
40. Hustvedt, Siri – Vad jag älskade +
41. Isaksson, Ulla – De två saliga +
42. Jansson, Tove – Pappan och havet
43. Jelinek, Elfride – Älskarinnorna
44. Johansson, Elsie – Glasfåglarna
45. Jones, Sadie – Den utstötte
46. Jong, Erica – Rädd att flyga x +
47. Kandre, Mare – Aliide, Aliide x
48. Kincaid, Jamaica – Annie John *
49. Kleve, Stella (Malling, Mathilda) – Bertha Funke +
50. von Krusenstjerna, Agnes – Den blå rullgardinen +
51. Lagerlöf, Selma – Kejsarn av Portugallien +
52. Lahiri, Jhumpa – Främmande jord
53. Lessing, Doris – Den femte sanningen
54. Lidman, Sara – Lifsens rot
55. Linderborg, Åsa – Mig äger ingen +
56. Lindgren, Astrid – Mio min Mio +
57. Lispector, Clarice – Stjärnans ögonblick
58. Lugn, Kristina – Stulna juveler
59. Magorian, Michelle – Godnatt Mister Tom
60. Malmsten, Bodil – Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån +
61. Martinson, Moa – Kvinnor och äppelträd
62. McCullough, Colleen – Törnfåglarna *
63. Mernissi, Fatima – Drömmar om frihet *
64. Mitchell, Margaret – Borta med vinden
65. Montgomery, L M – Anne på Grönkulla
66. Morante, Elsa – Historien
67. Morrison, Toni – Älskade
68. Müller, Herta – Hjärtdjur +
69. Munro, Alice – Kärlek, vänskap, hat +
70. Oates, Joyce Carol – Blonde +
71. Oksanen, Sofi – Stalins kossor +
72. Olsson, Vibeke – Molnfri bombnatt
73. Plath, Sylvia – Glaskupan
74. Robinson, Marilynne – Gilead *
75. Rowling, J K – Harry Potter-serien x
76. Roy, Arundhati – De små tingens gud +
77. Sagan, Françoise – Ett moln på min himmel
78. Sandel, Cora – Alberte-serien +
79. Sapfo – Sapfo : dikter och fragment +
80. Sundström, Gun-Britt – Maken +
81. Szymborska, Wisława – Dikter 1945-2002
82. Shelley, Mary – Frankenstein
83. Shriver, Lionel – Vi måste prata om Kevin
84. Sittenfeld, Curtis – Presidentens hustru
85. Smith, Zadie – Om skönhet +
86. Stenberg, Birgitta – Alla vilda x
87. Stridsberg, Sara – Drömfakulteten +
88. Tan, Amy – Joy Luck Club
89. Tartt, Donna – Den hemliga historien
90. Thorvall, Kerstin – När man skjuter arbetare
91. Trotzig, Birgitta – Dykungens dotter
92. Tyler, Anne – Ett amatöräktenskap
93. Ulitskaja, Ljudmila – En munter begravning *
94. Undset, Sigrid – Kristin Lavransdotter
95. Wassmo, Herbjörg – Huset med den blinda glasverandan
96. Waters, Sarah – Främlingen i huset
97. Wells, Rebecca – Yayaflickornas gudomliga hemligheter
98. Winterson, Jeanette – Det finns annan frukt än apelsiner
99. Woolf, Virginia – Mot fyren
100. Wägner, Elin – Pennskaftet

Bokåtervinning

Lilla O har dragit igång Bokbyte! Jag hänger på med dessa tio godingar:

Karin Flygare – Det är så konstigt nuförtiden. Inbunden. Om en mors demens och en dotters maktlöshet. Bra skick.

Zac O’Yeah – Mahatama! Mångfascetterat om självaste Gandhi. Pocket, bra skick, recex-stämpel.

Bjørn Sortland – Alla har ett hungrigt hjärta. Ungdomsbok av författaren till Vad är så skört att det bryts om du nämner dess namn? Om en ung kvinna, en hemlighet och en roadtrip genom Norge. Kort men koncist. Mycket bra skick. Inbunden med mjuka pärmar. EJ LÄNGRE

Randy Pausch – Den sista föreläsningen. Livsvisdom och dylikt från en döende professor. Pocket. Bra skick. EJ LÄNGRE

Ingvar Ambjørnsen – Blodsbröder. Minns ni filmen Elling? Det här är boken bakom. Riktigt bra också! Skulle inte avyttra den om jag inte ägde den inbunden… så detta är alltså en pocket i bra skick.EJ LÄNGRE

Catharina Bergsten – Besinningens sår. Kortroman/långnovell om familjelögner och kriser i dödens närhet. En del märken i det mjuka omslaget.

D. H. Lawrence – Lady Chatterleys älskare. Klassiker om förbjuden kärlek över klassgränserna. Pocket i gott skick.EJ LÄNGRE

Arne Sundelin – Huset bland träden. Barndomsskildring. Lätt sliten pocket.

Beate Grimsrud – Jag smyger förbi en yxa. Välskriven barndomsskildring. Pocket i gott men lätt slitet skick.

Elisbeth Rynell - Hohaj. Om sorg och om inre och yttre flykt. Pocket i gott skick.

Intresserad? Skicka gärna en kommentar, men mejla även på wigiliusdotter snabela gmail punkt com.

Forntidskrig, sommarvärme, minnesstunder och framtidsfunderingar

Vad gör ni andra bokbloggare, bokbloggsläsare och bokläsare en dag som denna? Jag sover snuskigt länge innan jag masar mig upp, promenerar hunden och dricker mitt morgonkaffe. – Sedan går dagen i ungefär samma takt: massa Iliaden, soffsittande och jordgubbsmilkshakedrickande samt en del strandbadande med simglad hund.

Iliaden är lite tradig och jag kan inte fatta att jag efter en veckas tragglande fortfarande har en fjärdedel kvar, men samtidigt kan jag bitvis bli alldeles lyrisk över hexametern och liknelserna och alltihopa. Sådär lyrisk så att jag måste lägga i bokmärket och sitta och tala en stund för vem som än orkar låtsaslyssna, till exempel om Agamemnons post-trojanska öde eller den antika ödestron och dess inverkan på historien. Det är i sådana stunder jag konstaterar att jo, det där med att bli litteraturvetare än nog ingen dålig idé ändå.

Som bokmärke i boken har jag programmet från en begravning jag besökte häromdagen. Då och då tar jag fram det, minns vännen som var så underbart obetalbar mitt i livets alla jävligheter, minns begravningen som var så ljus och hoppfull trots samtligas sorgebörda. I programmet står tryckt alla nio verserna till Omkring tiggarn från Luossa och den dikten har jag läst igenom många gånger efteråt, tänkt på hur mycket den rymmer och hur mycket som klingar bekant samtidigt som jag aldrig tidigare har läst dikten som helhet. Dan Andersson är en poet jag vill läsa mer av, det kan jag genast konstatera när tungan bokstaverar sig fram genom rader som dessa:

Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
ur bekymrens födselvånda steg vår första jämmerljud

Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda
led jag för min oro, otro och min heta kärleks skull

Ett mera målmedvetet läsande av Andersson och Fröding, som min insomnade vän med stor poesikärlek tyckte så mycket om, får bli mitt sätt att hylla henne. Hon lever vidare för mig och många andra och dikterna finns här för lång tid, kanske lika många år som Iliaden levt? Så landar jag i litteraturvetenskapen igen för jo, jag är ivrig att återvända ditåt och låta litteraturen få utrymme i mitt liv både privat och professionellt. Ännu är det sommar men hösten rycker närmare. Det känns inte som så länge sedan jag började läsa litteraturvetenskap, ändå är det två år sedan. Så mycket har hänt sedan dess – och så lite.

Nu ska jag fortsätta med min iliad, men först ska jag leta fram böcker till Lilla O:s bokbyte! Häng på vet jag, det ska bli kul

Inger Edelfeldt – Duktig pojke

Inger Edelfeldts Duktig pojke gavs ursprungligen ut 1977. Den var Edelfeldts debut och fick stor uppmärksamhet. Senare (redan 1983) kom en omskriven version som nog är den som läses mest idag.

Duktig pojke handlar om Jims uppväxt och gradvisa insikt om att han blir kär i män. Jim slåss mot insikten och mot en oförstående omvärld men med hjälp av sin första pojkvän, Mats, accepterar han sig själv och kommer ut. Duktig pojke tillhör böckerna där homosexualitet beskrivs som något mycket jobbigt att hantera för individen: det tar många år innan Jim ens erkänner vad han redan vet, och ännu fler innan han kommer ut och hittar sin plats i tillvaron. Boken är en typisk utvecklingsroman, enligt mönstret inse -> komma ut -> bli lycklig. Slutet är dock inte har hellyckligt slut, inte alls – Jims ”läggning” accepteras aldrig fullt ut av föräldrar och arbetsgivare och därmed kan Jim heller inte bara vara sig själv.

Det här handlar alltså om den senare versionen. Den tidigare skiljer sig åt både genom språket, som är mycket mera metaformättat, och tonfallet, som är mera pessimistiskt. Det är en mörkare värld som målas upp kring Jim, med mindre ljus, och slutet är betydligt mera negativt. Jag tänker inte avslöja riktigt hur, men en episod som Jim bara föreställer sig i den senare versionen utspelas i verkligheten i originalet. Även omslaget är mycket mörkare i originalutgåvan (tyvärr hittar jag ingen bild på nätet och min kamera är oladdad, men vid intresse kan jag ladda upp en bild senare).

Jag rekommenderar absolut Duktig pojke, som är en av de bästa böcker med homotema jag någonsin läst. Här finns många oförglömgliga scener, t.ex. när Mats ”förför” Jim eller när Jim pratar med en prostituerad på tunnelbanan. Här finns mycket humor och det är helt klart en bok jag är kär i. Jag har läst Duktig pojke flera gånger och kommer antagligen att läsa om den igen. För den som vill ge Duktig pojke en läschans rekommenderar jag den senare versionen, men om du gillar den och blir nyfiken – leta upp originalet och jämför!

Det fanns något inom mig som jag borde dölja … ett slags hemligt hjärta som bara var mitt och som de inte skulle acceptera. Något sade mig att man alltid borde dölja det som betydde mest för en. För det som är trevligast, det är alltid mest förbjudet, och man är duktig om man avstår ifrån det. …
Jag vakade över mitt inre som över en drakskatt. Jag kunde inte sätta fingret på vad det var jag måste dölja.

*

Jag lyssnade på regnet, och det var med ens som om en ny melodi hade smugit sig in i de fallande vattendropparnas brus.
Vad var det? Det gav mig panik. Du är ensam, sade det – ensam och innestängd och härute finns livet; här ute finns en öppning, en friskhet, en stor Närvaro, som kan luckra upp ditt kvävande hölje. Om du bara vågar släppa efter.