Orestes: Och kunnen I mig säga vad hon drömde?
Körledarinnan: Att hon en huggorm fött, så sade hon.
Orestes: Hur gick det sedan? Vilket slut fick drömmen?
Körledarinnan: I lindor svepte hon den, likt ett barn.
Orestes: Och vad var odjursynglets första föda?
Körledarinnan: Hon drömde att hon själv gav ormen bröstet.
Orestes: Blev spenen ej av detta skräckdjur sargad?
Körledarinnan: Blodblandad var den mjölk som ormen sög.
Orestes: En sådan drömsyn är ej utan mening.
(Översatt från grekiskan av Emil Zilliacus)
Aiskylos pjäser är antika såpoperor fast med bättre versmått. Hela den grekiska mytologin känns som en enda lång såpopera där folk har sex med fel personer – fast jag minns inte att Rederiet var riktigt så här blodigt.
Aiskylos är ihågkommen för sin trilogi Orestien. Första delen (Agamemnon) handlar om Agamemnon som kommer tillbaka från Troja men redan samma kväll dödas av sin hustru. Hon har hittat en annan karl under det långa kriget och är dessutom lite sur för att Agamemnon offrade deras dotter till gudarna.
I trilogins andra del (Gravoffret) kommer Agamemnons son Orestes tillbaka till hemmet för att hämnas. Han tänker döda sin mamma och systern, Elektra, hejar på. Strax innan Orestes tar livet av sin mamma drömmer hon att hon föder en huggorm. Vad tycker du, Freud?
Triologins tredje del (Eumeniderna) handlar om hur Orestes förföljs av otäcka hämndgudinnor – tänk kvinnliga Dementorer – som vill kyssa honom till döds. Dock söker Orestes skydd hos guden Apollon, som inrättar den första domstolen där Orestes frikänns. Hur William Adolphe Bouguereau tolkade Orestes flykt från hämndgudinnorna som ett försök att komma undan ångern kan ses på målningen ovan.
Är det någon idé att läsa Orestien? Tja… De första två delarna är förvissa inga mästerverk, men ändå ganska bra, även om Elektra tappas bort (detta verkar dock andra antika tragöder ha rått bot på). Tredje delen är ganska meningslös även om hämndgudinnorna är lite häftiga. Det enda jag verkligen fastnar för i trilogin är huggormsdrömmen. Vilken symbolik! Enkelspårig, men ändå så stark.
augusti 16, 2009 kl. 6:50 f m
Tack för din presentation av denna klassiker. Själv är jag ju obildad vad gäller dessa. Så hur tolkar du huggormsdrömmen? L.R.R
augusti 16, 2009 kl. 7:33 f m
Förlåt, ser att jag inte förklarade vem som drömde – det är Orestes mamma Klytaimestra som, strax innan han mördar henne, drömmer att hon föder en huggorm. I sammanhanget är det ett förebud om att hennes egen avkomma kommer att bli hennes död.
augusti 16, 2009 kl. 8:35 f m
Ja,tydligare kan det ju inte bli…Stark symbolbild!
augusti 16, 2009 kl. 1:25 e m
Ja, absolut!