I Giftas av August Strindberg finns en novell, ”Den brottsliga naturen”, som handlar om män som älskar män. Ett väldigt vågat ämne, med tanke på att vi befinner oss vid år 1886. Tonen är minst sagt ambivalent. Samkönad kärlek kallas ”det stygga” och ”det onda”. Kärlekskänslorna till någon av samma kön är ”alls icke friska” utan strider mot ”rättskänslan” likväl som ”begrepp om moral, heder och allt det där”. Samtidigt finns det en rörelse i texten mot helt andra slutsatser.
Novellen består av ett samtal mellan två personer, en sjöman och en doktor. De diskuterar samkönad kärlek och kommer fram till att homosexualitet inte är ett brott utan ett lyte. Människor ”skulle vara så upplysta vid det här laget att de icke straffade lyten” – i samhället där de lever är det så att ”individen anses straffbar oaktat han endast är offret”. Man borde ”icke bestraffa den oskyldige” eftersom det hela blott är ”naturens nycker” som framstår ”såsom hemska därför att vi ej kunna förklara dem”. Något annat som inte går att förklara men som de samtalande parterna observerar är att den samkönade kärleken även uppträder ”psykiskt”, med samma ”symptomer som … mellan man och kvinna”. Så underligt!
Berättarpersonerna beklagar att de homosexuella männen går ”som spetälska, brinnande upp av en evigt tärande oro att bli misstänkta”. Sjömannen frågar om den samkönade kärleken ”är last, depravation eller helt enkelt en företeelse, vars grunder vi icke känna” och fastän frågan aldrig får något svar ger texten en känsla av att berättarpersonerna lutar åt det senare alternativet.
Doktorn förklarar att ”rent och orent” inte är synonymt med andligt respektive kroppsligt. Föräldrar känner ju ett fysiskt behov av att röra vid sina barn, men denna kärlek är oskyldig. Däremot kan oskyldiga känslor ”ändra natur” om ”de yttre omständigheterna” är ogynnsamma, till exempel om vuxna sover i samma rum som barn eller om män vistas i miljöer utan kvinnor.
Doktorn menar att homosexualitet inte är ”något nytt, onaturligt element som uppträder” utan ”samma natur, men som i brist på tillgång tar sig andra utvägar”. Alltså kan män ha sex med andra män om deras hustur inte fullföljer sina äktenskapliga plikter. Allt beror på ”det erbjudna tillfället och bristande tillgång”. Det är en ”naturens hämnd” som har ”funnits i alla tider” och förekommer ”även hos vilda folkslag, ja hos djur”.
123 år sedan. Så långt borta – och samtidigt så nära. Något av det mest intressanta med litteraturhistorien är ju just att se hur människor har tänkt i andra tider och jämföra det med samtiden. Just idag, efter att ha läst den anglikanska kyrkans brev till Anders Wejryd angående samkönade äktenskap, känns Den brottsliga naturen skrämmande aktuell.
I packningen finns svenska saker att ge bort: hjortronsylt, Singoalla-kex, Gott & Blandat, The Serious Game av Hjalmar Soderberg. Samt förstås kläder och diverse nödvändiga pryttlar. I sann bokmals-anda är det dock förrådet av böcker som känns viktigast. Mestadels blev det engelska titlar, eftersom det brukar vara enklare att tänka på engelska om inte svenska böcker stör. Ett undantag smög sig dock ned i flygplansväskan: Beatriz och himlakropparna av Lucía Etxebarría, som jag har börjat läsa och inte ville behöva vänta med. Såhär femtio sidor in i handlingen verkar den lovande och förhoppningsvis blir jag inte besviken på fortsättningen.
