Fastän jag läste Den allvarsamma leken i höstas växte längtan efter omläsning. Nu som då blir jag imponerad och läser bergtaget vidare i galen takt. Visst skildras kärleken bitvis klichétyngt, men det allvarsamma är naket. Hur jag än utvecklas förblir min bästa defintion av ”bra bok” att den engagerar och gör ont. Utifrån det kriteriet är DAL ett mästerverk.
Bokens kärleksaffär har inget prydligt slut. Liksom så ofta i verkligheten påbörjas förhållandet igen & igen, tills det helt igenom är förgiftat av förflutet. Alla som varit olyckligt kära kan känna igen sig i Lydia och Arvid. Lydia är svikaren, en gåtfull gestalt som jag känner sympati för men inte skulle vilja lära känna om hon var verklig.
Det märks att Söderberg baserade sin bok på egna upplevelser av Maria von Platen. Det märks att han inte kommit över henne. Trots att Arvid inte är ett dugg diktare för han långa resonemang om författares och poeters drivkrafter. Eller, snarare: gömd bakom Arvids namn diskuterar Söderberg sitt förhållningssätt till självupplevt romanstoff. Trés interesant! Jag kan tänka mig att det skrivits littvet-uppsatser i ämnet.
Det är en fröjd att ha läst alla Hjalmar Söderberg skönlitterära böcker. Nu märker jag att Märtha Brem, som Tomas Weber har en affär med i Förvillelser, dyker upp här och kysser Arvid. Samt att bifiguren Henrik Rissler har skrivit en bok som verkar märkligt lik Förvillelser. Arvids kollega Markel förekommer i Doktor Glas, vilket för övrigt även Martin Birck från Martin Bircks ungdom gör. Intertextualitet roar.
Om än något nedflyttad på betygsskalan – från 9 till 8 – står DAL kvar på sin piedestal.
juli 25, 2008 kl. 10:28 e m
Hej Tekoppen!Tack för en trevlig blogg.Men jag undrar om inte Martin heter Birck och inte Brick…
juli 26, 2008 kl. 6:04 f m
Hej Åsa! Tack för påpekandet, jag lyckas visst alltid kalla honom fel! *skratt* Får försöka Härligt med pålästa läsare
juli 26, 2008 kl. 10:08 e m
Har du läst Gunbritt Sundströms För Lydia? om inte – gör det nu, medan du har Den allvarsamma leken i färskt minne! Mycket intressant att läsa samma historia i en annan tid, ur en annan ynvinkel.
juli 27, 2008 kl. 8:10 f m
Ika, så här ser min lånelista ut för tillfället: Jane Austen – Emma Cecilia Davidsson – Vänta på vindBengt Ohlsson – GregoriusGun-Britt Sundström – För LydiaDock har jag sällan gått till biblioteket på sistone, har så mycket oläst i de egna hyllorna. Men nu slog jag upp i katalogerna och såg att den är utlånad nästan överallt, förutom på ett bibliotek som jag lätt kan ta mig till. Åker nog dit imorrn efter jobbet. Tack för knuff! Ska bli väldigt intressant att jämföra Maken – DAL – För Lydia. Maken är jag halvvägs genom men mina dagars upphov har lånat den och blir visst aldrig klar, *suck*
juli 27, 2008 kl. 8:22 f m
Psst – nufiken på vad du tyckte om Rör mig inte!
juli 29, 2008 kl. 6:47 f m
Åh, Rör mig inte… jag borde återuppta bokbloggandet på konsonantmylla nu när jag äntligen har nät efter flytten igen. jag tyckte att dne var bra, men inte andlöst bra. Dock är jag inte i någon fantastisk läsperiod för tillfället, läser sporadiskt och verkar ha svårt att engageras på allvar.
juli 29, 2008 kl. 8:44 e m
Jag håller med dig om Rör mig inte. Men jag tror också att man måste vara 12 år för att uppskatta den helt och fullt. Ingen av Voigts böcker har varit lika bra när jag läst dem som vuxen. Återstår att se om David & Jonathan kan vara ett undantag.
april 7, 2011 kl. 11:00 f m
Intertextuell är i högsta grad Hjalmar Söderberg. (Ett ämne värt en C-uppsats….)
Ska du inte gå med i Hjalmar Söderbergsällskapet, Tekoppen? Jag tänker (åter)inträda där.
Och om du är kvar på sjukhuset – se till att biblioteket där köper in min nya bok:
”Intertextualitet, dialog, covers och kärlek”.
Där finns han med, Hjalmar.
april 7, 2011 kl. 11:26 f m
Den C-uppsatsen får någon annan skriva – jag har gjort min. Sällskap, jo kanske. Biblioteket håller på att skära ner och är knappast i stånd att köpa in annat än det mest populära. Men tack för tipset.
april 7, 2011 kl. 3:20 e m
Reflexer är betingade.
Mina är betingade av två av mina yrken:
universitetslektorn och bibliotekarien/bibliotekskonsulenten.
Som lektor i litteraturvetenskap tänker jag alltid ut bra C-uppsatsämnen, så det var inte just för dig (som redan är klar med C-uppsats) som jag funderade över om jag hade läst någon uppsats om det intertextuella i Hjalmar Söderbergs romaner. Tror inte det.
(Får lust att själv skriva en längre essä om detta ämne.)
. Riktigt så illa som att folkbiblioteken/sjukhusbiblioteken bara skulle köpa in det allra mest populära är det inte. Är det så på det sjukhus som du nu har varit på?
Inte på majoriteten av bibliotek i alla fall.
Däremot har låntagarna mycket inflytande numera – så man ska verkligen, som låntagare, aldrig dra sig för att lämna in önskemål när det gäller mediainköp till sitt lokala bibliotek.
april 7, 2011 kl. 6:40 e m
Sjukhusbiblioteket här flyttar just till mindre lokaler och är mer intresserade av att gallra ut än att köpa in. De har väldigt lite litteraturteoretisk litteratur utan riktar mer in sig på ljudböcker, skönlitteratur, serier, främmande språk och sjukdomsrelaterade böcker (fakta såväl som fiktion). De köper knappast in en bok som inte tillhör den skaran bara för att jag ber om det – i så fall får jag beställa den från ett annat bibliotek. Andra bibliotek, som har mer än ett enda rum att förvara sina böcker i, kan nog vara mer intresserade.