Mitt bestående intryck av Gertrud, Hjalmar Söderbergs äktenskapsdrama som jag länge längtat att läsa, är en blekhet. På scen, klädd i människor och röster, kanske replikerna skulle kunna fängsla mer – jag tror att detta är en pjäs som inte passar att läsa. Den måste ses. I manusform ger den för lite. Sätter så få spår.
Ändå finns det något i orden som är specifikt Söderberg och skänker njutning. Dessutom känns det alltid speciellt att bläddra i en bok från 1906, särskilt som någon för länge sedan har strukit under rader. Här är tre citat som fångat både mig och den okände understrykaren:
Det man har vunnit är ingenting. Det man har att vinna är allt.
Du är inte någon riktig kvinna. En kvinna skall ljuga och smila och smeka.
Det enda jag vet är att kärleken huggit sin klo i mig. Och det kan jag ju inte hjälpa.
