Inköpt: NK
Bryggning: 70-gradigt vatten, 3 minuters dragning.
Utseende: Bladen är gröna, bruna och vita. Det finns stora blad men också håriga toppskott. Kvistarna är inte bortrensade. Det färdiga teets färg är ljusgul med laxrosa inslag.
Doft: Torr Pai Mu Tan luktar halm. Under bryggningen är bladdoften snarare blommig, som tulpaner eller liljor. I själva teets doft är blommigheten mindre uttalad och det påminner istället starkt om smält smör eller rostade kastanjer.
Smak: Mjuk, rund och djup. Diffus. Ganska mycket sötma. Eftersmaken något bitter. Den andra bryggningen smakar i mångt och mycket som den första. Den tredje smakar samtidigt mer och mindre eftersom vissa toner försvinner helt och andra förstärks.
Fri text: Vitt te består av toppskott som fått lufttorka istället för att hettas upp. Pai Mu Tan tillhör de lägre graderna av vitt te, eftersom det inte enbart innehåller knoppar utan också större blad. Det finns betydligt finare vita teer, men Pai Mu Tan är nog en bra introduktion eftersom vita teer får alltmer subtil smak ju mer högkvalitativa de är. Vitt te är ingenting jag rekommenderar till den som är alltför van vid Earl Grey och Yellow Label – risken finns att det bara smakar varmt vatten, eftersom smaklökarna blivit avtrubbade.
