Wilfred Owen – krigets ovän

Ibland är undervisningen i skolan ganska givande. Till exempel var det i min engelska skolantologi som jag för första gången stötte på Wilfred Owen: soldat under andra världskriget, tillika poet. Han dog bara en vecka innan krigsslutet, tjugofem år gammal, och det sägs att hans föräldrar nåddes av dödsbudet i samma stund som kyrkklockorna i hemstaden ringde för segern och freden.

För Owen var kriget liv som spills, inte ära som vinns. Realismen är stark, bomber och lera, misär och gevär. Samtidigt är språket fyrverkerier av liv. I Owens värld är vinden nonchalant, elden är mörkröda juveler, kullarna är vårtor, sängen en kista. Landskapet beskrivs som ”Gray, cratered like the moon with hollow woe”. (Hollow woe skulle jag närmast vilja översätta som dov sorg, men samtidigt kan hollow betyda grop, t.ex. en krater på månen. Jag hittar få översättningar och är inte förvånad. Det vore en mardröm att försöka göra dikterna rättvisa.)

Av nödvändighet är döden ett vanligt motiv och vissa ord återkommer ständigt, t.ex. shell som betyder granat eller patron. Visst finns likgiltiga dikter, men de starka är många nog. Versen är bunden men ledig, rimmen är intrikata och ibland originella, t.ex. när hereafter klingar ikapp med laughter. Owens specialitet är nästan likalydande rim, som silent – salient och amber – ember. Varje rad är fylld med assonanser och alliterationer. Över huvud taget verkar språkljuden ha varit viktiga för Owen och dikterna vinner på att läsas högt. “All air of early April.” “Unknown moan.” “Proud wound.” Vissa passager gör mig alldeles salig: “I heard the flush of footsteps through the loose leaves.”

http://bibtech142.wordpress.com/2007/08/13/dulce-decorum-est/ (Svensk blogg om Owen.)

http://www.bokfynd.nu/forfattare/%20Wilfred%20Owen.html (Om man gillar att bläddra i böcker.)

http://www.gutenberg.org/etext/1034 (Gratisläsning av Owens dikter – obs, vissa saknas.)

http://www.hcu.ox.ac.uk/jtap/warpoems.htm (Gratis dikter, varav vissa inte finns hos Gutenberg.)

http://en.wikipedia.org/wiki/Wilfred_Owen (Slå upp Siegfried Sassoon också.)

http://harnostudier.com/diktanalys3.html (Owens mest kända dikt på svenska, en bit ner på sidan.)

Bokfemman – Fantasy

För första gången försöker jag mig på en Bokfemma. Temat känns mycket inbjudande eftersom jag var massplöjare av allt som hette fantasy i många år. Temuggen, kommentera! Vet att du har mycket att säga…

1. Philip Pullmans triologi om Lyra. Originell, med inslag av Stora Frågor. Här finns scener som fastnat, till exempel inträdet till dödsriket. Dessutom gillar jag att människors själar tar formen av ett djur.

2. Sagan om Ringen. Ingen lista vore fullkomlig annars! Detta var trots allt själva inkörsporten. Även om jag såg första filmen innan jag läste första boken… *skäms* Så har jag också läst böckerna endast en gång, men sett första filmen mer än tio gånger.

3. Katharine Kerrs tretton böcker om Deverry är nog min allra största läsupplevelse i genren. Silverdolken har jag läst säkert lika många gånger som jag sett Sagan om Ringen. Minns hur jag, tio år gammal, satt och tjuvkikade på den första sidan under en lektion – det var omöjligt att låta bli och jag var fast i flera år framöver. Jag har dem inbundna – nian är värd en tusenlapp men jag kom över den till vrakpris från en som inte brydde sig. Jag kommer nog aldrig att läsa den trettonde, som utkom förra året, fastän jag införskaffat även den. Deverry är ett passerat kapitel i livet, även om jag för alltid är vän med Jill, Rhodry, Nevyn och många andra.

4. C.S. Lewis sju Narnia-böcker. Oh så jag grät och gladdes, vandrade och våndades. Min barndom hade varit väsentligt fattigare utan Narnia. Lånade dem på biblioteket när jag var nio år gammal, tror det var de som gjorde mig till bokmal På Riktigt.

5. Ursula K Legiuns tre första böcker i serien om Övärlden, men kanske särskilt nummer två och tre: också här är det originellt och med filosofiska inslag.

Nu är det länge sedan jag rörde vid fantasy. Jag har gått vidare. Ändå kommer jag för alltid försvara genren så fort någon talar illa om den. Så passa er

Sjunkande sol sjunger skymning

Bedagad stad av lappade fasader
där kyrkklockssången dånar genom dimman
och slagens antal vill förkunna timman.
Grå måsar skrålar när de segelflyger
strax ovan vattenytan med sitt byte:
en bit av bröd på vilken duvor stirrar
i avund tills den vilda hungern stillas
och fågelfjädrar smeker mjuka huden
hos den som till dem strör
en handfull frön.

Bedagad stad av lappade fasader.
Kanaler blir till gap emellan gränder
men broarna förbinder dem. Kaskader
av vatten i fontäner där statyer
står tyst i väntan, anfrätta av regnets
gråa droppars fall från himlahöjd.
Det dånar högt därovan takens åsar
av skratt från många måsar. Små ikoner
där rosor vissnar. Ljud från telefoner
i kappors fickor. Deras trudelutter –
desamma som i alla andra städer.
Fönster visar guldklockor och kläder.

Figurerna av månglas från Murano
och saffranskringlor, spetsar från Burano
där alla hus är färgfyrverkerier.
Kaméers vita ansiktssniderier.

Mångahanda varor
lockar oss med prakt.
Vi vandrar genom kvällen
och ingenting blir sagt.
Men händer hålls

och tysta lyssnar vi
till Venedigs skymningsmelodi.

Venezia, Mor gifter sig, compleanno

Hemma från Venedig med många intryck snurrande i skallen. Att stå på Markusplatsen alldeles översållad av duvor, att dricka Pu’er-te för första gången, smaka ört-te med maskros och kronärtskocka.
Sitter nu framför datorn och plitar ner tankarna, drickande varm choklad för att försöka dämpa smärtan i halsen (jag blir alltid förkyld av att flyga). Kanel (cannella) och chili (peperoncino). Har drömt om att dricka varm choklad med chili ända sedan jag såg Lasse Hallströms Chocolat. Nu drömmer jag om att lära mig italienska! Har sagt buona sera och grazie hela veckan, men att kunna snida meningar… det närmaste jag kom var väl ”una pizza vegetariana ma senza formaggio, por favore”.

I en butik fanns tavlor med riktiga skalbaggar, gräshoppor, fjärilar, ödlor. Hade köpt en om inte mitt samvete protesterat. Bestämde mig för att skaffa ett terrarium med levande skalbaggar eller afrikanska jättesniglar istället, tror dock inte att det blir så uppskattat av föräldrarna…! Känner en som har Achatina Fulica-ägg i frysen, men mamma är alldeles obeveklig på den punkten, tyvärr. Samma med minigrisen. Suck.

Vi var på Guggenheim, såklart, och Ca’ de Pessaro, som också har modern konst. Jag kunde inte låta bli att shoppa några vykort, en bok om Frida Kahlo och en mugg med Miró-mönster. Kan ännu blunda och se alla tavlor. Skrev fyra dikter, är riktigt nöjd med dem, skriver alldeles för litet nuförtiden.

Våra vandringar var många, genom regnruskiga gränder och i kvällsmörker. Just dessa promenader var nog det allra finaste. Vi tillbringade också mycket tid på hotellrummet med varsin bok: jag blev klar med Moa Martinsson och hann halvvägs igenom Den stängda boken av Jette A. Kaarsbøl och Alla mina systrar av Judith Lennox. Båda är skrivna de senaste åren – härligt med litet avbrott i klassikertuggandet.
Om Moa Martinsson kan jag säga: vilket elände, och ändå, vilken skönhet i språket! Strök under hennes nyord: söndagstyst, potatisvarmt, grådomslandet, snöljust. När jag läste de sista kapitlen längtade jag efter slutet, ville ut ur detta grådomsland, men efteråt saknade jag Mia. Ska läsa Moa Martinssons andra böcker, men behöver nog en paus först. Man iakttar onekligen livet med andra ögon efteråt.

Födelsedagspresenterna bestod tekoppar, fruktte med malva, vitt te pai mu tan, vitt te mao feng, en CD med Achinoam Nini, möblerpengar att använda när jag träder in i min lägenhet om några veckor. Dessutom diktsamlingar: Complete av Patti Smith, Samlede digte av Tove Ditlevsen, Dikter av Malte Persson och Ett moln i byxor av Vladimir Majakovskij. Försökte shoppa böcker i Venedig – utbudet var imponerande, men ALLT var på italienska, även i flygplatsens patetiskt lilla bokhandel.

Hemma igen. Högvis med skoluppgifter, halsont, obesvarade mejl, hundratals böcker som ska packas ner i flyttkartonger… Näää. Tror jag ägnar dagen åt te, bloggläsning och att uppdatera min lista med 150 böcker jag måste läsa innan jag fyller 20.

Chiao!

Hjalmar Söderberg

Den allvarsamma leken

9/10

Sorglig, är min första tanke. Den andra: Vilket underbart språk, förutom några få gånger då det överträder banalitetens och överordens gränser. Annars: precist. Fint utmejslat. Detta är verkligen en allvarsam lek och jag vinner mycket på att i andra sammanhang studera Hjalmars Söderbergs syn på religion och äktenskap, som är så närvarande här. Väcker mersmak, främst på Gertrud som ju är hans andra äktenskapsdrama.

En bok jag inte hade velat vara utan.

Doktor Glas

10/10

Än en gång: språket, språket! Söderberg var verkligen en stilist. Innehållet är inte vackert, men det blir ändå en berättelse full av skönhet. Början, slutet – allting passar sig, allting är så bra som det kan bli. Jag kan inte låta bli att älska den här boken.

Henrik Ibsen – Et dukkehjem

9/10

Så effektivt, precist och fint skriven. Perfekt upplagd intrig. Jag måste läsa Hedda Gabler också!
Jag förälskar mig i detta dockhem, fäster mig vid Nora främst men även vid de andra. Hon provocerar mig först med sin naiva aningslöshet – men hon växer för varje akt. Det naiva visar sig vara en del av hennes docktillvaro, hon blir så som pappan och mannen vill ha henne. Hon är lika operfekt som alla andra i dramat. De är människor, inte karaktärer.
Väldigt intressant att läsa, men ännu mer givande. Här finns en tidlöshet. Visst kan man analysera men främst upplever jag, och njuter. Mycket givande att läsa mer om dramat och om Ibsen. Det ligger ju verkliga händelser bakom: En vän till Ibsen lånade pengar för att rädda sin sjuke man. När han upptäckte det krävde han skilsmässa och fick vårdnaden om deras nyfödda barn.

Nu ska jag bara läsa på svenska och engelska också – men jag misstänker att originalet, som alltid, är bäst

Göran Tunström – Prästungen

7/10

Plågsamt. Påminner i sin dysterhet om texterna på Lars Winnerbäcks tre senaste skivor. Bokens första del är en barndomsutopi, finurlig; nästan allt som tynger har lämnats utanför, till exempel faderns hjärtproblem. Första kapitlet minns jag från en läsebok i fjärde klass: riktig idyll, vackert, poetiskt. Så dör fadern – och därefter är världen inte sig själv längre. Den raka motsatsen till första kapitlet är sidorna 111-114. Gråt som är grå in i språkets benmärg. Göran växer upp, försöker hitta sitt liv – men lyckas inte.

Detta är en personlig bok som i långa stycken helt utestänger läsaren, och ändå måste jag gå vidare, trots att varje ord tynger mig ännu litet till. Här finns en magi som får något att brista. Slutet är inget slut, boken vill inte upphöra.

En nödvändig läsupplevelse: speciell, viktig.

I detta nu

Jag studerar – korallrev och schizofreni, bland annat. Det vill säga, geografi och psykologi, men visst låter ”korallrev och schizofreni” mycket mer originellt?

Jag dricker T, som vanligt! Mest vitt (Liptons billiga med svag arom av blommor och aprikos) men även rött (blåbärssmak, ganska intressant). Eftersom enbart T innehåller för litet näring kompletterar jag med ungsbakad pumpa och vitlöksgratinerad portabello. Mums.

Jag läser: Förvandlingen av Franz Kafka, Mor gifter sig av Moa Martinsson, Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer, samt Wilfred Owens dikter. Mer om allt detta längre fram.

På måndag bär det av, inshallah, till Venedig. Ser fram emot gott om tid för läsning, både på hotellet och flyget. – Ja, jag vet, jag är en klimatbov och jag skäms förfärligt! Men jag övertalades att följa med som resesällskap åt en som inte ville känna sig ensam. Dessutom kunde jag inte riktigt motstå tanken på Guggenheims Picasso-tavlor…

Jag blir nitton första Venedig-dagen. Det finns sämre ställen att fylla år på, skulle jag tro.

Vem är Tekoppen?

Ingen alls.
Någon.
Vadå?
Hur så?

Ingen aning!

I alla fall så är det här Tekoppens blogg och blogg är i det här fallet en förkortning för boklogg, även kallat läsdagbok. Här ämnar jag skriva om litteratur och lyrik, men även en del annat. Musik, till exempel. Eller saker som sker.

Vem är du, förresten? Träd fram ur skuggorna, o läsare! Om denna blogg över huvud taget kommer att få några läsare, vill säga!