2009, när jag fyllde 21, fick jag en Moleskin-anteckningsbok av en vän. Jag kunde ha fyllt den med vad som helst, men jag valde att använda den för att skriva upp citat som jag aldrig vill glömma bort. Citat har alltid varit väldigt viktiga för mig och nu, fyra år senare, har jag fyllt en tredjedel av boken – med viktiga ord som också säger en hel del om vem jag är, vem jag har varit och vem jag har försökt vara genom åren. Det gemensamma, men också det som ändras. Ibland har jag låtit någon annan skriva. Pennorna har skiftat – och handstilen. Men anteckningsboken är densamma och blir bara mera värdefull för varje gång jag öppnar den.
HBTQ-böcker: Berätta om din favorit!
Det finns ingen rättssäkerhet för HBTQ-flyktingar
Titt som tätt kommer nyhetsartiklar, upprop, namninsamlingar. En ny HBTQ-person ska bli utvisad till ett land där kärleken mellan personer av samma kön är illegal eller där HBTQ-personer är i en så utsatt position att de riskerar sitt liv genom att vara öppna med sin kärlek. RFSL har släppt en rapport om detta och menar att besluten är inkonsekventa och rättsosäkra.
Migrationsverket ska utbilda experter på ämnet HBTQ-flyktingar, enligt en artikel i DN. Frågan är: kommer det att räcka? Kommer dessa snabbutbildade ”experter” att ha mandat att få igenom vettiga beslut, när det är uppenbart idag att sexuell läggning inte räcker som asylskäl – trots lagstiftning. Kan vi i framtiden faktiskt lita på att Migrationsverket, som är kända för sina märkliga beslut på diverse områden, faktiskt kommer att koll på frågor om sexualitet och trans?
HBTQ-personer har en extremt utsatt, jagad, hotad situation i de flesta av världens länder. Att vara homosexuell eller transperson är ofta detsamma som att inte ha rätt att älska den du älskar, inte ha rätt att vara den du är, inte kunna leva ett vanligt liv, eller till och med behöva vara rädd för juridiska repressalier och i värsta fall dödsstraff.
Sverige är ett land där vi har kommit ovanligt långt med säkerhet och möjligheter till ett vettigt liv för HBTQ-personer. Det ger oss ett väldigt stort ansvar. Jag önskar att Sverige kunde bli en fristad för jagade HBTQ-personer på flykt, en säker plats. Inte ett land som kastar ut dig trots att du enligt lagens formuleringar ska få stanna.
Vad väger vikten?
Jag har bloggat här tidigare om att jag tycker om att vara tjock. Det står jag fortfarande för. Jag har förstås fått i mig hela paketet med normer och nojor, så nog kan jag tycka illa om min kropp för att den är tjock, men samtidigt tycker jag att det är en sådan enorm frihet i att bara äta vad jag känner för och inte ladda ätandet med ångest eller prestationer. Jag har tidigare i livet i flera omgångar faktiskt valt att vara överviktig och jag önskar att jag hade kunnat stå fast vid det. Vara någon som är nöjd med sig själv, oavsett BMI.
Men dels har jag fått en så otroligt dålig kondition att det inte är klokt. Jag orkar bara inte röra mig ordentligt. På jobbet har vi en trappa upp till personalutrymmena och när jag har klivit upp för den måste jag vänta i flera minuter innan jag kan säga en enda mening utan att flåsa ihjäl orden. Lite jobbigt ifall jag nu gick upp dit för att prata med någon.
Dessutom ska jag göra en bröstborttagning framöver och det blir inte alls lättare att operera med överflödig hud och fettvävnad. Om jag skulle gå ner i vikt så var det innan operationen och jag ville gärna att den skulle bli så bra som möjligt – det är inte lätt att ta bort bröst, jämfört med att skapa eller förstora dem. Plastikkirurgen rekommenderade 10 kilos viktminskning och rent krasst så skulle det nog behövas ännu mer.
Nu har jag haft ett tag då jag har tänkt på vad jag har ätit, försökt göra medvetna val, rört på mig lite mer, till och med tränat en del. Och på ett halvårs tid har jag minskat mitt BMI från 34 till 31. Jag är fortfarande över 30, det vill säga jag är FET i BMI-mått mätt. Det är en bra bit ner till 25, där gränsen går för övervikt – och jag siktar inte ens på att bli normalviktig. Men jag hoppas att jag bara kan fortsätta vara vettigare i mina val, inte ge efter för alla känslor, impulser, sug. Att jag kan vara nöjd med det. Hur mycket jag än har älskat att acceptera mitt ätande, oavsett sockerhalter och fettmängder.
Alla därute som orkar fortsätta vara tjocka och stolta: jag stöttar er helt. Jag stöttar inte vikthets eller smalhetsideal. Jag har bara valt att försöka ta min övervikt till en nivå som fungerar bättre.














