Är jag lik Jimmie Åkesson?

Måns Möller säger i en ståuppshow regisserad av Jonas Gardell att Jimmie Åkesson ser ut som en transsexuell bibliotekarie.

Förutom att det är ganska plumt och dumt på alla sätt så innebär det att jag, som är transsexuell bibliotekarie, ser ut som Jimmie Åkesson. Eller?

jagojimmie

Ärligt talat. Kan humor bli mer meningslös? Och sista glorian föll definitivt från Mark Levengood när han bemötte kritiken mot dessa skämt med följande tweet:

”Tweets skrivna av ganska goda människor tolkas som rasistiska/sexistiska/fobiska hit och dit av ganska onda”

Jag sällan mig gärna till skaran av ganska onda, ifall det är ganska ont att vara kräsen inför humor som sparkar nedåt utan att ens ha en poäng.

Läs mer i Aleksa Lundbergs artikel

Det underbara med att bokcirkla

Igår hade jag bokcirkel på Vårsta bibliotek. Jag har hållit i cirkeln flera terminer, vissa deltagare är nya, andra har varit med från början. Alla förutom jag är pensionärer. Vi har alltid väldigt skoj och skrattar så att det hörs i hela biblioteket (som förvisso är litet!). Dricka kaffe, äta kakor och prata om böcker – kan det bli bättre?

Eftersom boken vi läste tills igår hade polioepidemin på 1950-talet som tema blev det mycket minnen. Barndom och vuxenliv. Sjukdomar, egna och andras. Bekanta som dött av polion eller blivit märkta för livet.

Sjukhusvistelser. Att ligga på epidemin under både sjukdom och inkubationstid och tro att föräldrarna glömt bort en för att de aldrig kom. Och hemsamarariter som tar hand om en när mamma är på sjukhus men som ibland är skrämmande elaka.

Dofter från tvättmedel som inte har gått att köpa på väldigt länge. Minnen av massa sträck med lakan utomhus (förutom tygbindorna som hängde på vinden). Mammor som avundats grannen som alltid lyckades få kritvita lakan – hur gjorde hon? Att själv vara hemmafru eller ha haft en hemmamamma. Förkläden som var viktigare att ha snygg snits på än några andra kläder, för att de var på från morgon till kväll. Städrockar! Vem använder det idag?

En bok kan ge så himla mycket känslor och tankar ibland – och så var verkligen fallet med Karin Wahlbergs ”Än finns det hopp”!

Räddningen på Centralen

När jag befinner mig på Centralen och är hungrig – händer varje dag, efter jobbet – smiter jag oftast in på Coop och köper något litet att tröstäta på pendeln hem. Men ibland är jag ovanligt hungrig och köper sojakorv i bröd på ”Svenska klassiker”. Dessutom unnar jag mig en gång i veckan en smothie från Blueberry. Det är inte billigt – minst 69 kronor – men det är oh så gott och alldeles veganskt och så kan jag passa på att köpa massa veganska bars gjorda på nötter och frukt, så att jag klarar mig i alla eventualiteter. Med lite bars i ryggsäcken behöver jag aldrig äta oveganskt och med Blueberry på Centralen behöver jag aldrig köpa lördagsgodis. Jag kan sörpla i mig en smothie istället.

Mina favoriter:

HEALTH NUT
banan, jordnötssmör, rostad kokos, vaniljprotein, jordgubbar, ekologisk havremjölk

GOJIDELICIOUS
gojibär, mandel, nypon, havtorn, jordgubbar, banan, ekologisk havremjölk

Och så nya tillskottet som inte verkar ha kommit upp på hemsidan: ”Kale & Co.”, med kål (!) och mango. Godaste någonsin!

Och ja, det här blev ett rent reklaminlägg men jag är inte sponsrad, jag bara diggar veganska mellanmål på Stockholm Centralstation :)

Klassiska Kulturbråk – Ann Jäderlund-debatten

Jag kände inte till radiodokumentärserien ”Klassiska kulturbråk” från 2011, men så rekommenderade läraren på kritikkursen jag går att vi skulle lyssna på avsnittet om Ann Jäderlund-debatten på 80-talet.

Oh så intressant! Könsroller och olika poetiska skolor och kritikerns rättigheter och skyldigheter. Olika perspektiv. Tillbakablickar. Och så Ann Jäderlunds röst!

Den hade jag verkligen aldrig kunnat föreställa mig.

jäderl

”Karl Gerhard” på Stadsteatern

cb_karl_gerhard

Rikard Wolff som Karl Gerhard. Det kunde bara bli underbart bra! Och ja, jag är nöjd med pjäsen som helhet. Sångnumren, tragiken, spänningen, humorn. Jag är glad att jag och min sambo tillsammans med en annan icke-pensionerad person drog ner medelåldern i den knökfullsatta salongen. Jag gillar Karl Gerhard och jag gillar Rikard Wolff.

Men. En del saker har jag att säga kring hur Karl Gerhards biografi har använts.

Pjäsen har två tidsperioder: 1940 och sedan 1950-1964, där den senare perioden liksom snabbspolas.1940 sätter Karl Gerhard upp den kontroversiella revyn Gullregn, 1950-1964 är han gammal och fattig och dör. Ungefär.

Jag tycker att det är synd att det utmålas som att när revyn Gullregn, som innehöll sången ”Den ökända hästen från Troja” fick spelförbud så gav Karl Gerhard upp och sedan gick det bara utför. Vad jag kan läsa mig till så fortsatte revyn att spelas men med munkavle på den stora dalahästen som stod i centrum för rekvisitan och istället för ”Den ökända hästen från Troja” lästes själva förbudet upp. Jag önskar att den upproriskheten hade fått finnas med. Dessutom hade Karl Gerhard framgångar senare också.

Dessutom är mycket i Karl Gerhards liv väldigt sammanpressat, eftersom det mesta utspelas kring Gullregn (alltså 1940) och det blir som att allting måste hända just DÅ, istället för när det egentligen hände. Handlingen presenteras som en fantasi, men hur mycket är det rimligt att fantisera med någons liv?

Som att Zarah Leander ska ha lämnat Sverige i samband med premiären för Gullregn. Vad jag läser mig till så lämnade hon Sverige flera år tidigare. Sången ”I skuggan av en stövel” som här framställs som att den skrevs för henne i samband med Gullregn sjöng hon 1936, innan hon lämnade Sverige – men inte sedan, eftersom den kritiserade Tyskland, där hon blev stjärna.

Karl Gerhard hade tre fruar, men just i samband med Gullregn hade han ingen, vad det tycks. Det har han dock i pjäsen och de presenteras som gifta 1950, medan hans sista äktenskap upplöstes 1936. Här kallas hans adoptivdotter Fatima för Matilda. Hette hon så också? Jag vet inte. Hon spelas fortfarande av ett barn när Karl Gerhard död – i verkligheten var hon då 20 år gammal.

I pjäsen är Karl Gerhard och Göthe Ericsson sambor redan på Gullregn-tiden, gör slut men återförenas 10 år senare. De presenteras som jämnåriga och det görs en poäng av att Göthe är gammal och tunnhårig samtidigt som Karl Gerhard är otrogen med unga män. I själva verket hade Göthe 30 år yngre och hade varit 15 år gammal vid revy-tiden, men han och Karl Gerhard blev ett par först när Göthe var 20 år. Varför får inte Göthe vara yngre i pjäsen?

Sådana frågor kan jag inte låta bli att ställa. Men jag har lyssnat mycket på Karl Gerhard efter pjäsen, i alla fall – och det är ju bra :)