Bokbilder

Nja, jag var inte så förtjust i Ovidius. Hela boken verkade ju ha ett enda budskap: ”Säger hon NEJ, så menar hon JA!” Men helt klart intressant som tidsdokument som tyvärr inte mist sin aktualitet än…

Extremt bra bok!

Den här ska jag läsa. Gillade ”Stjärnans ögonblick” mycket!

Märklig poesi

”Sädesvätska har aldrig rört din hand, sädesvätska har aldrig rört din fot.”

Va?

Den som tycker att modern poesi är märklig har inte läst gamla Inanna-hymner!

Jag har läst den här volymen:

Påminner mycket om Gilgamesh och kanaaneiska myter, med massor av upprepningar. Gilgamesh tillhör ju samma kultur – men kretsar inte berättelsen kring machomän utan kring en väldigt stark gudinnegestalt. Vissa av sångerna tros ha varit en del av en årlig ceremoni där kungen gifte sig med Inannas översteprästinna för att få fortsätta regera.

Den tidigaste författaren vi känner till är faktiskt Enheduanna, en översteprästinna som skrev om just Inanna. Det här är dock senare hymner.

Sumererna var det stora kulturfolket fram till år 2000 innan vår tideräkning. De uppfann ett skriftspråk i kilskrift. Tidvis bodde 90 procent av sumererna i städer. Grekerna byggde mycket vidare på sumererna och deras efterträdare, babylonierna – det sumeriska språket akkadiska hade samma status hos grekerna som latin senare hade i medeltidens Europa.

Det finns så mycket en inte lär sig i skolan. Tur att böcker finns :)

Serietecknarbloggar

Jag är alldeles för dålig på att läsa serietecknarbloggar, jämfört med hur bra jag är på att läsa alla seriealbum som publiceras. Men nu har jag stött på Julia Hanséns alldeles eminenta Juliabitar, som definitivt gav mig mersmak på denna blogg-genre!

Har du någon serietecknarblogg som du kan tipsa om?

Framåt

Trots liv och död och sånt går vissa saker framåt.

Jag har fått en frisyr.

Jag har fått kurslitteraturen till min sista kurs innan jag kan skriva min mastersuppsats på bibliotekarieprogrammet.

En av två böcker på forskningsmetod-kursen. Den andra ser ut så här:

Applications of Social Research Methods to Questions in Information and Library Science (häftad)

Och så fick jag svar idag från min handledare som varit på semester. Jag skickade ju, till sist, in en ny version av min mastersuppsats i litteraturvetenskap till henne – bara två år efter förra versionen! Nu hade hon läst och tyckte, som jag hoppades, att jag kan få lägga fram uppsatsen snart.

Så nu har jag åtminstone men examen inom räckhåll. Alltid trevligt!

Lucy 2011-2014

Bilden här nedanför är en av våra första bilder på Lucy, här med bästa kompispappan Tom. Tom tog verkligen till sig Lucy när hon kom till oss. Vi hade haft Tom i några månader och han hade gjort framgångar från sitt totalt apatiska stadium – han hade levt instängd i ett rum utan kontakt med människor eller andra katter i flera år – men var ändå ganska deprimerad. Lucy blev verkligen meningen i Toms liv och förändrade honom så mycket.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Där det behövs ett födelsedatum brukar vi skriva att Lucy var född 15:e augusti. Det stämde inte, men hon blev i alla fall tre år. Hon hade fötts utomhus av en mamma som av någon anledning övergav kattungarna. En person matade dem, men kunde inte ta hand om dem. Vad som hände med de övriga syskonen i denna avlivningshotade kull vet vi inte. Lucy fick i alla fall tre fina år innan hon hastigt insjuknade i förra veckan.

Det verkar som att Lucy hade ett medfött njurfel som inte gick att se förrän njurarna inte längre orkade. Hon kom till djursjukhuset i torsdags och kom aldrig hem igen. Idag åkte vi dit för att vara med när hon avlivades. Det var inget svårt beslut. Njurarna fungerade inte alls och det fanns inget hopp. Men vi hade verkligen inte väntat oss att Lucy skulle dö så ung. Att vår tioåriga eller sjuåriga katt hade blivit sjuk hade vi förstått på ett helt annat sätt. Vi trodde ändå att vi skulle få ha kvar Lucy i minst tio år. Få se henne bli en katt-tant. Det hade varit så fint.

Idag var Lucy väldigt förbannad, ville inte ha någon närhet alls och skrek av smärta hela tiden. Det kändes inte så hemskt att låta henne få lämna det här livet, när hon mådde så dåligt. Vi skämtade, efteråt, om att hon var en riktig rockstjärna. Live fast, die young. Hon var så full av energi, in i det sista. Hon var en så härlig och ofta också så jobbig katt. Det går inte att glömma Lucy.

Nu har vi två katter kvar. Miso, som går och klagar av oro. Tom, som kissar inne, som han gör när han mår dåligt. Ingen Lucy.